Inte den längsta uppgången
Så med en känsla av att det det måste vara något form av rekord så började jag gräva i mina papper (nåja, datafiler), och nej, nära rekord men inte riktigt. Räknar man netto så blir det lätt fina siffror runt noll, så där har jag en ökning på 646% som jag upplevde mellan juli 2004 och april 2006, 21 månader.
Om jag ignorerar lån och skulder och bara kollar på investeringar och sparande, då är rekordet istället de 17 månaderna mellan maj 2006 och oktober 2007, med en ökning på 49%. Vem kommer inte ihåg de glada åren innan finanskrisen? Så om uppgången i år fortsätter i juni och juli så är det ett nytt rekord. Vi får väl se.
Nedgångar då? De verkar vara mycket kortare. En faktor i det är förstås att jag stadigt tillfört pengar i form av lön så även om börsen backat lite så kanske inte mitt sparande sjunkit. De längste nedgångarna har alla varit 4 månader. Maj-augusti 1996, -29%. Maj-augusti 1998, -33%. April-juli 2002, -10%. Det är nästan som att jag bränner pengar på somrarna.
I modern tid (senaste 15 åren) har det på något konstigt sätt aldrig varit mer än 2 månader nedgångar i rad, som mest -13% september-oktober 2008. Det gör att jag måste ifrågasätta mitt påstående att jag klarar en lång och djup svacka på ett bra sätt mentalt. Det har ju inte hänt. Svackorna har varit plötsliga, och brutna av kortare uppgångar så vem vet hur jag skulle reagera om 5% försvann månad efter månad.
Själv är jag inte så orolig för nedgångar, de lär ju komma. Och visst, kanske några high yield bolag sänker sina utdelningar men de flesta tror jag kommer tuffa på som vanligt, även om aktien tappar en del i värde vid en nedgång. Kolla på aktiens beta-tal i Avanza så ser du hur mycket aktien tenderar att svänga i förhållande till index.
SvaraRaderaJuni vände neråt så jag skulle nog inte sagt något. :-)
RaderaI teori är en nedgång bra om det betyder att man kan använda sin lön (som inte gått ner) till att köpa större andelar av företag, men...