Hur gör man med någon som är arg?
Personen är en medelålders man, närmare pension än skoltiden, och han har länge velat hoppa av ekorrhjulet. Han verkar ha en bra familj och ett bra jobb, och får bra betalt och har sparat mycket pengar. Exakt hur mycket vet jag inte, men många miljoner kronor.
Problemet är att han kommit in i någon form av negativ spiral som får honom att konstant reagera med ilska och otrevligheter, men ännu inte med våld. Allt som händer i samhället är dåligt, men än värre, allt som händer är på något sätt direkt riktat mot den här personen. Folk sitter tydligen i regering, riksdag och på myndigheter och försöker göra saker specifikt för att skada honom. Samma sak hos bankerna.
Det måste vara otroligt jobbigt för folk i hans närhet, och det måste vara jobbigt för honom att alltid vara så arg.
När priser går upp så är det många av oss som blir irriterade, men han tar det personligt. Samma sak när låneräntor går upp eller sparräntor ner.
Varje gång jag stöter på honom så verkar han argare och mer aggressiv och han letar aktivt efter personer att skylla på. Jag är lite rädd att det kommer börja gå ut över andra, om det inte redan gör det.
Det här är en man med familj som är rikare än de allra flesta i Sverige (och därmed i världen), som har det bättre materiellt, som redan har sin framtid säkrad nästan oavsett vad som händer i världen, som verkar ha en konstant aktiverad flykt- och kamprespons (låter bättre på engelska: fight or flight).
Jag tror inte att jag kan hjälpa honom, för vi är inte så nära, men hur får man någon som borde vara glad att sluta att vara arg på helt oskyldiga personer? Hur hamnar man i den fällan? I ärlighetens namn fanns nog tecknen där för tio år sedan, men då bara som lite allmän gnällighet. Det här är gnälligheten vriden till 11 med aggression på toppen.
Det blir nog att jag fortsätter som nu med att inte göra något mer än att undvika honom. Hoppas att jag aldrig blir som honom.
En bra sak i alla fall, medan jag skrev blev jag påmind om att jag borde se Lassgårdfilmen om Ove (eller Hanks-filmen om Otto?). Boken var mycket bra och jag har nu glömt tillräckligt mycket av den för att se filmerna. Mannen jag beskriver heter inte Ove. Eller vad vet jag, folk har flera namn.
Svårt fall, doktorn grät, heter det ju. Jag ser massor av människor, ofta män, som radikaliseras i sin gnällighet in i ilska. Det är svårt att fixa till på något enkelt sätt, påminna om allt det positiva om och om igen kanske är den enda vägen.
SvaraRaderaMen ofta spelar det ändå ingen roll, även om pengarna (för att ta det som ett exempel) växer med en faktor 1,5 per år och skatter, inflation, avgifter, elprise etc växer med 1,1...så går det tydligen inte att fokusera på något annat än den negativa men ändå betydligt mindre effekten.
Det bor en sån här liten människa i oss alla. Men varför en del med tilltagande ålder förefaller glida över mot bitterhet och ilska och andra inte gör det. Det är svårt att förklara. Men jag ser det runt omkring mig på många ställen, och försöker undvika att själv dras iväg i den riktningen. Jag gör så gott jag kan, men det är inte helt lätt.
Är det här något som bara drabbar män? Kan jag drabbas? Uff.
RaderaEller kanske kvinnor uttrycker bitterhet på ett annat sätt än män. Mindre aggression. Antagligen. Spekulerar vilt.
Jag hade inte tänkt att bli orolig att det smittar men nu gör jag det. Hade snarare hoppats på att någon sa "ge honom en chokladask så blir han snäll". Eller egentligen ville jag väl bara skriva av mig...
Hoppas du håller den lilla inre människan vid stången.
Jag har faktiskt försökt ta upp positiva saker, men reaktionen har varit dålig. Funkar nog inte när det kommer från någon ytligt bekant.
70/30 skulle jag väl påstå. Varför tror du så många kvinnor önskar skilsmässa 👀?
RaderaNågon quickfix finns nog inte. Jag har börjat undvika såna personer, inta en neutral position med de som bara ser negativa sidor av allt. "Om livet bara ger dig Citroner, försök åtminstone göra lemonad" försöker jag köra som min egen devis.
Du ska förstås se Lassgårdsfilmen, den är bra men än bättre är boken som vanligt!
SvaraRaderaTråkigt att läsa om denne person.
På något vis förutsätter du att pengar gör någon glad vilket förstås är fel... En annan sak jag tänker på är att som så ofta drar sig folk undan istället för att kanske bara vara där och lyssna och prata. Tror vårt samhälle tyvärr gått helt fel i modern tid och muntliga diskussioner har snart uteblivit, det är så obekvämt, det är så jobbigt och det är inget man orkar med... Samhället byggdes upp med diskussioner och det är dessa vi nu lever av. Att det moderna samhället bivit alltmer enkelriktat och segregerat är tragiskt och beklagligt. Att dagens värld är tragisk och problematisk till stor del gör förstås att många (inklusive mig själv) nedstämda och dessvärre, men av god anledning, undrande och förfärade om vart vi är på väg.
Jag tror att du kan göra en mycket bra sak genom att att prata med denna person, ge andra infallsvinklar och försöka at förändra det som du skriver extremt negativa synsättet. Att efter detta inlägg bara dra dig undan känns fel och inte värst rekorderligt. Förstår dock at du som sagt inte är så nära denna personen men kanske just därför när du nu vet vad du vet att du sträcker ut en mänsklig hand?!
Jag bli visst GLAD av varje utdelning jag får! När jag inte får dem blir jag ilsken. ;-)
RaderaDet är klart att människor kan ha anledningar till ett dåligt humör. Kronisk smärta, problem i familjen, eller helt andra saker, men det blir inte så bra när det går över i aggression.
RaderaSamma sak med om man tycker att samhället förändras, avsiktligt eller oavsiktligt, åt fel håll: Det blir skadligt när det går från att vara klagomål till ilska och aggression istället för något konstruktivt.
Det är så lätt att samhällskritik. eller företagskritik, eller något chefskritik, går från något konkret till att bara låta som gnäll och då slutar folk lyssna. "Ove" (han heter inte Ove; tror jag) brukade vara gnällig, men det har blivit ilska. Hmm, kanske för att folk slutade lyssna? Det skulle kunna vara en faktor. Om man tror att ingen lyssnar på en så blir i alla fall jag påverkad, om än inte åt det hållet.
Var är AI? 'at' borde ju direkt ersättas av 'att' som av någpn anledning ofta blir en felskrivning...
SvaraRaderaSjälv skriver jag data när jag vill skriva date. Efter att fingrarna skrivit d+a+t så är det som att de klämmer dit ett a till oavsett om jag vill det eller inte...
RaderaVet inte vad det beror på men det är så vanligt att det har ett namn, gubbsur- surgubbe.
SvaraRaderaNu tänker jag på någon gammal svartvit Åsa-Nisse-film. Hur gör de där? Får dem att ramla i regnvattentunnan?
RaderaMän som tappar kontrollen över livet blir lätt arga och bittra. Man kanske känner att åldern gör sig påmind, man får olika krämpor och blir förbigången på olika områden i livet. Allt är någon annans fel; politikernas, invandrarnas, kvinnornas osv. Troligtvis har man varit en person som tyckt att man själv varit lite bättre än andra (inte minst för att man är en MAN). Det måste vara den mest olidliga personlighetstyp som finns och det är inte konstigt att omgivningen flyr.
SvaraRaderaHmm, intressant. För mig tycks inte "Ove" sakna kontroll över livet, snarare tvärtom, men dels känner jag honom inte tillräckligt nära för att veta säkert, och dels så antar jag det handlar om att "uppleva att man tappar kontroll" även om det inte är så.
RaderaHan verkar gjort bra ifrån sig, men kanske har han nått taket på sin förmåga. Men han verkar ju planerat att hoppa av arbetslivet så ska det verkligen spela någon roll... Kanske logik är fel verktyg här.
Från min synvinkel så verkar det omotiverat. Minst en kvinna uppskattar honom (hoppas jag med tanke på hur länge de levt tillsammans) och han har en ekonomisk position som gör att få politiska beslut borde påverka honom direkt. Han borde inte behöva vara bitter eller rädd eller arg, men ändå är han det.
Biten om att anse att man är lite bättre än andra kan nog stämma på "Ove", för han verkar inte ens fundera på möjligheten att han har fel och det är inget nytt utan det har nog alltid varit så. Eller verkar vara så.
Svårt det här.
Som hobbypsykolog skulle jag säga att det nog i botten ligger något annat som han är starkt missnöjd med. Detta tar sig uttryck i utåtagerande kring de saker du nämner. Hade det varit en närstående till mig hade jag rekommenderat att personen går i terapi (det borde alla göra några gånger, oavsett psykiskt hälsotillstånd).
SvaraRaderaTack för ett gott skratt! Inte för det du skrev utan för att du fick mig att visualisera reaktionen om jag skulle föreslå något sådant. Jag har inte sett någon direkt aggression, men jag skulle nog gärna skaffa mig lite avstånd i väntan på svaret.
RaderaMen jag är helt med om att det kan finnas andra saker i botten. Osäkerheter och rädslor är väl de vanligaste anledningarna att vara på helspänn, men från min synvinkel så kommer det från en eskalerande gnällighet. Eller vad ett mer exakt uttryck skulle kunna vara... Verbal allmän icke-konstruktiv pessimism?
Men värt att ta till sig för när det gäller någon som är lite närmare.
Mycket bra reflektioner har du fått. Det är fint att vilja hjälpa, men attityder kan absolut smitta. Det är nog bra att hålla en viss distans och själv vara på ett bra ställe mentalt. Du kan ju se på honom som ett projekt, så kanske det till och med blir lite roligt att springa på honom? ;-)
SvaraRaderaJag vill nog gärna "fixa" människor, men mest är jag väl orolig för att det drabbar andra personer i hans omgivning. Det är flera (inklusive jag själv) som noterat att det för ens egen skull är lika bra att undvika personer som honom, men jag undrar om det inte också gör saker värre.
RaderaInte lätt det här. Får hoppas att man inte blir sådan själv, eller att det händer med någon vän eller nära släkting.