Min ombalanseringsstrategi

Strategi

En rationell process som rymmer överlagd beräkning och analys som i sin tur syftar till att maximera fördelar på lång sikt

Då och då undrar någon om jag har en investeringsstrategi. Jag har flera. Buy-and-hold, utdelningsaktier, med mera, men under allt finns en ombalanseringsstrategi.

Idén växte ur William J. Bernsteins bok The Four Pillars of Investing. Det är en bra bok som tar upp mycket värt att veta så jag rekommenderar den, men den bit jag tänker främst på är att Bernstein visar att regelbunden ombalansering leder till något högre avkastning än endera av de ingående värdepappren.

Att balansera en portfölj kan vara att bestämma sig för att 50% ska vara Volvo-aktier och 50% ska vara en frimärkssamling.

Ombalansering är att sälja och köpa för att få tillbaka balansen efter att portföljen kommit ur balans.

Ombalansering har historiskt visat sig hjälpsamt för att det lett till att sånt som haft en (för) hög värdering sålts och sånt som haft en (för) låg värdering köpts. Nu är det inga stora procentsatser vi pratar om och det viktigaste är trots allt vilka värdepapper man har, men det är en regel som visat sig vara mer till hjälp än hinder.

I praktiken så gör man en ombalansering någon gång per år. Om man inte tycker om att sälja aktier så låter man bara inköpen styras av balanseringskravet. Som ni hör så är det en passiv strategi. I teorin så skulle en hel portfölj kunna sugas ner i ett svart hål för att man konstant slänger pengar på något dåligt, men det verkar inte bli så i praktiken.

Vad ska balansen ska vara? Eftersom boken är amerikansk och från tiden före 0% ränta så handlar den mycket om statspapper och obligationer vilket de senaste decennierna varit alldeles för försiktigt.

Bernstein delade upp marknaden i "stora bolag", "små bolag", "utländska aktier", "obligationer och räntepapper", samt fastigheter. Jag har gjort det mer avancerat och delar upp marknaden i flera olika dimensioner.

	Aktier	Fastigheter	Obligationer
Nordamerika	?			36%
Sverige				20%
Resten av Europa				20%
Östasien				11%
Afrika och resten				11%
	75%	10%	15%

Jag har vidare bestämt mig för att mina aktier ska vara hälften (billiga index-)fonder och hälften mina egna aktieköp samt att 95% ska vara seriösa långsiktiga investeringar och 5% ska vara "chansningar".

	Seriöst	Chansartat
	95%	5%

	Aktier som bolagsaktier	Aktier som fondandelar
	50%	50%

Som ni ser så blir det många krav och siffror, men i praktiken så betyder det bara att jag måste klassificera varje bolag. Castellum är Sverige, fastigheter, seriöst och en aktie. SPP Nordamerikafond är USA, aktier, seriöst och en fond. Eolus Vind är Sverige, aktier, en chansning och en aktie. Och så vidare. Internationella bolag smetar jag ut över världen (vilket är lite krångligt). Sedan jämför jag fördelningen men min tänkta fördelning och gör justeringar så att det går åt rätt håll.

Mitt inköp av Nordea t.ex. stärkte Sverige-kategorin (eftersom Nordea är mer än 20% i Sverige) som låg under mitt balanseringsmål.

Jag vet inte om allt det här "funkar". Min portfölj, trots obligationerna, har gått ungefär som mitt jämförelseindex (SIX Portfolio Return) eller lite bättre. Den har också blivit diversifierad. Jag misstänker doc att allt numera är så ihopkopplade att det inte har någon större effekt att sprida ut sig geografiskt. Sverige, Japan, USA eller Tyskland är egentligen samma sak.

Jag har inte delat upp mina aktier i stora bolag och små bolag, mest för att det är opraktiskt i Sverige. Våra småbolag är pyttiga och har skyhög risk och småbolagsfonder har höga avgifter. Sedan skulle jag gärna ha en sådan exponering men det är mer jobb än jag tyckt det varit värt. Dessutom så är den amerikanska definitionen av småbolag, bolag med en värdering på 3-13 miljarder kronor, klart större än svenska småbolag.

Så vad tror ni om det här? Hur gör ni själva?

Snart äger jag en hel bank - köpt Nordea

Idag har jag köpt 800 aktier i Nordea, för i snitt 63,81 kronor styck. Med tanke på att värdet på bankerna sjunker och sjunker så utgår jag från att mina inköp så småningom betyder att jag i alla fall äger ett litet bankkontor någonstans. Dorotea kanske?

Det här var den nionde gången på sexton år som jag köper aktier i Nordea. Av de andra åtta köpen så var sex dyrare än det här och bara två billigare, mitt första köp 2003 och nyemissionen 2009. De dyrare köpen har sedan lett till utdelningar så jag ångrar nog bara köpet 2015 för 106,37 kronor styck.

Anledningen till att priset sjunker är att många tror att vinsten sjunker vilket i så fall dessutom betyder att utdelningen sjunker men om den inte gör det så betyder det här 5 800 kronor mer i årlig utdelning. Men nu kommer säkert utdelningen sjunka så det här kanske i bästa fall kompenserar för det.

Tydligen så tänker dessutom Sampo, Nordeas finska storägare, dela ut Nordea till sina egna ägare. Kanske är de nöjda nu när de använt sin ägarmakt till att flytta Nordea till Finland och känner inte längre något behov av att vara aktiva ägare.

Mycket nedåt i portföljen just nu

Kvartalsrapporterna har ramlat in och det är tydligt att många misstänker att konjunkturen är på väg nedåt. Vinsterna har sjunkit och därmed också förväntningarna på utdelningar nästa år.

Nordea

På kort tid så har Nordea tappat över 10% av sitt börsvärde. Det är oro för att affärerna inte går så bra och det är oro för att de gjort något brottsligt. Nordea är en nyckel i min utdelningsportfölj men aktiepriset har på lång sikt stått nästan stilla. Jag funderar på att öka 10-20% i Nordea just nu för att dels kompensera för lägre utdelning, dels för att jag gissar(!) att det nog inte kommer bli så mycket billigare de närmaste åren.

Sandvik

Även Sandvik har tappat över 10% av sitt börsvärde men det är åtminstone efter en lång tids uppgång. Det ser ut som att det kommer bli svårare för Sandvik att tjäna pengar framöver. Både Nordea och Sandvik är topp-4-innehav, eller var det i alla fall innan nedgångarna, så om nedgångarna avspeglas i lägre utdelningar så kommer jag märka det rejält.

Johnson & Johnson

JNJ har bara tappat 8% den senaste månaden så ... yay. Här är det bland annat ny oro om att JNJ själva misstänkte att deras talkprodukternaunde orsaka skador. I ärlighetens namn så är det svårt att bevisa kopplingen. Det blir mycket gissningar. Om någon får cancer efter att ha levt ett halvt sekel, vilka faktorer orsakade det? Var det slump? Det krävs mycket data (vilket betyder många döda människor) för att vara säker och det är lätt att kasta anklagelser omkring sig.

Bonava och NCC

Bonava (före detta NCC Housing) och NCC brukade vara samma företag och de passar på att följa samma resa neråt, mellan 5 och 10 procent på en vecka. Det är återigen oro och tecken på att konjunkturen saktar in. Inte oväntat. Jag i det närmaste räknar med att det svänger mycket för bolag som de här.

De små

Sedan har också mina småföretag, Sectra och Eolus Vind, tagit stryk men både kommer ut ur enorma uppgångar som jag inte ens tänker försöka hitta på en rationell förklaring för.

Lustigt nog så verkar ändå min portfölj som helhet gått aningen bättre än mitt jämförelseindex (SIX30 Portfolio Return Index). Diversifiering, och större USA-exponering än index. Bland annat så har ICA Gruppen [sic] gått upp, ett annat tecken på att många investerare och spekulanter tror på taskig börsavkastning och taskiga räntor framöver.

Kvartalets nanooptimering genomförd

Vid varje kvartalsskifte så beräknas skatten på ISK som (för 2019) 0,11325% av värdet av kontot. I värdet ingår även de oanvända kontanter, från utdelningar, som ligger på kontot. Ibland, när jag kommer ihåg det, så brukar jag därför flytta ut alla kontanter från ISK:erna strax innan kvartalsskiftet.

Om jag måste stoppa tillbaka pengarna igen så kommer insättningsskatten bli exakt vad kvartalsskiftesskatten skulle varit och jag förlorar inget. Om jag använder pengarna till något annat så sparar jag pengar.

Tack vara det här jobbet har jag sparat över 50 kronor de senaste två åren. Jag är en sån skatteplanerare!

Det är också praktiskt att inte ha små snuttar på många olika konton.

Prebona tänker dubbla antalet aktier

Jag följer på avstånd ett bolag, Prebona, som för ett par år sedan börsintroducerades med en värdering på över 70 miljoner kronor. Med tanke på att bolaget inte hade några intäkter och bara 4 anställda så tyckte jag det var lite överdrivet men det gav bolaget pengar nog att leka med sina idéer under några år.

Efter förra veckan är värderingen nere på 53 miljoner men nu har faktiskt bolaget en liten rännil av intäkter, cirka 1 miljon kronor, dock med kostnader på 3-5 miljoner kronor.

Det som nu fick mig att hoppa till är två pressmeddelanden:

Finwire skriver att Aktiespararna säger

2019-06-12 13:46
Aktiespararna röstade under tisdagens årsstämma i materialteknikbolaget Prebona nej till ett bemyndigande för styrelsen att emittera 10 miljoner aktier, vilket skulle spä ut den befintliga aktiestocken med cirka 56 procent. 

"Detta gigantiska bemyndigande röstade Aktiespararna nej till", skriver Aktiespararna i ett referat från stämman.

Företaget säger:

[...]

Stämman beslutade att anta styrelsens förslag om bemyndigande för styrelsen att besluta om nyemission. 

[...]

Så majoriteten på stämman beslutade att gå emot Aktiespararna och låta styrelsen emittera ytterligare aktier på något sätt. På många sätt har jag sett den här aktien som en lott, nästan helt säkert bortkastade pengar, men kanske kan man vinna en låda choklad. Lotter brukar dock inte fortsätta kosta pengar efter att man köpt dem såsom nyemitterande bolag gör.

För övrigt så lägger detta lilla företag cirka 25% av intäkterna på styrelsearvoden. Jag tror de ägare som inte är styrelsemedlemmar blir lurade.

Vad företaget gör? De försöker skapa ytbehandlingskemikalier som är bättre än andra ytbehandlingskemikalier, och sedan kalla dessa kemikalier "nanoteknik".

Fyra procent eller tre procent

Det finns en berömd fyraprocentregel där tanken är att om man tar ut fyra procent av kapitalet första året och sedan ökar uttaget med inflationen varje år så kommer pengarna antagligen inte ta slut. I alla fall inte de första trettio åren. Antagandet är att efter trettio år så är man ändå död.

Man har testat regeln med historisk data och det skulle nästan alltid funkat. Det är bara om man börjar på toppen av en bubbla följd av en lång period av dålig avkastning som det inte fungerat.

Men historisk data är en sak och verkligheten är en annan sak och verkligheten nu, med lugn tillväxt, obefintliga räntor och höga aktievärderingar påminner inte riktigt om någon historisk situation. Därför är det många som istället pratar om tre procent vilket är rejält mycket mindre. 25% mindre faktiskt, så man måste få ihop 33% mer pengar vilket kan ta ganska många extra år.

En uppenbar risk med tre procent är att man sparar för länge, lever för snålt och bara ger nästa generation ett arv som de kommer korrumperas av. Jag har svårt att se det som en bra plan.

Simuleringar

Jag har roat mig med att simulera lite olika utfall med en väldigt enkel modell som antar att genomsnittlig avkastning blir 6% över inflationen men med en variation mellan -24% och +36%. Mer avancerade modeller kräver fler antaganden och redan de antaganden jag gjort leder ut på en knakande gren.

Jag har låtit simuleringarna gå över 80 år vilket väl är lite optimistiskt. Man ska komma ihåg att i längden (hundratals år) så finns det bara två utfall. Pengarna tar slut eller de går mot oändligheten. Sannolikheten att man ska balansera perfekt blir, över tid, obefintlig.

Fyra procent - tio simuleringar

Av tio körningar så ledde fem simuleringar till att pengarna tog slut mellan 20 och 50 år efter start, två simuleringar slutade med vansinniga mängder pengar och tre till en försiktig tillväxt. Många av simuleringarna har en period där pengarna minskar oroväckande. En del återhämtar sig, en del inte.

Det gemensamma för de fall då det går sämre är en serie av år med stora nedgångar. Det är mer osannolikt i verkligheten än i simuleringen vilket delvis förklarar att det går så illa så ofta i simuleringarna, men det har hänt och kan hända igen.

I simuleringarna kan kapitalet ta slut även efter att ha dubblats. Det är bara mindre sannolikt.

Tre procent - tio simuleringar

Med tre procent uttag så blir det en större marginal vilket avspeglas i simuleringarna där två av tio ledde till att pengarna tog slut och fyra av tio ledde till obscena mängder pengar (efter många decennier, då man kommer vara död).

Min slutsats

Oavsett om man bestämmer sig för tre eller fyra procent eller en annan modell så måste man vara beredd på att det inte kommer hålla. Kanske måste man skaffa sig extrainkomster. Börja jobba igen? Skära ner utgifterna?

De flesta kommer komplettera sina uttag med en pension, men det kan också hända saker som förändrar behoven. Man kan bli sjuk och få högre eller lägre kostnader på grund av det. Människor i ens omgivning kan behöva hjälp. Framtiden är osäker.

Jag tror att det rimliga för mig är att börja med ett antagande på fyra procent, men se till att det finns en möjlighet att skära i utgifterna om det börjar se illa ut. Om sparkapitalet istället fortsätter växa så finns möjligheten att öka uttagen även om det ökar risken.

Äntligen är Dow Chemical + DuPont-röran över

För ungefär tre år sedan köpte jag aktier i Dow Chemical och hade jag insett vilken röra det skulle bli hade jag låtit bli. Nu är det i alla fall över så bara jag får ordning på alla siffror så ska det inte bli värre.

Det började med att Dow Chemical och DuPont bestämde sig för att gå ihop för att få "synergieffekter". De bestämde sig också för att dela upp det ihopslagna bolaget för att få en högre värdering. Det är lustigt det där att både ihopslagningar och sönderdelningar enligt ledningen är bra. Spoiler, men resultatet har blivit kraftigt minskad utdelning och 30% lägre värdering medan börsen i övrigt gått upp. Det förstärker min åsikt att uppdelningar och företagsköp i regel är skadligt och för dyrt.

Men tillbaka till röran. Dow Chemical (DOW) och DuPont (DD) slogs 2017 ihop till DowDuPont (DWDP). Den biten var enkel för 1 DOW-aktie blev 1 DWDP-aktie till ungefär samma värde. Utdelningen per aktie minskade dock.

2019 började med att DowDuPont delade ut Dow Inc. (DOW) genom att ge aktieägarna i DowDuPont en Dow Inc.-aktie för varje tre aktier i DowDuPont. Jag hade 250 aktier. 250 aktier delat med 3 är åttiotre och en tredjedel. En tredjedel? Jag fick faktiskt en tredjedels aktie men Nordnet automatsålde den åt mig. Jag antar att de inte vill ha tredjedelsaktier. Jag har fortfarande inte lyckats räkna ut vinst/förlust på den försäljningen. Så småningom.

I förra veckan så delade DowDuPont ut Corteva Agriscience (CTVA), växtgiftdelarna av gamla Dow Chemical och DuPont. Återigen, en Corteva-aktie för varje DowDuPont-aktie så återigen åttiotre och en tredjedels aktie och återigen så sålde Nordnet tredjedelen.

Till sist så skedde något liknande en omvänd split/namnbyte med det som var kvar av DowDuPont (DWDP) så att man för varje tre aktier i DowDuPont istället får en aktie i DuPont de Nemours (DD). Så åttiotre och en tredjedel DuPont-aktier. Och japp, Nordnet automatsålde tredjedelen.

Allt som allt så blev mina 250 Dow Chemical-aktier, 83 Dow Inc + 83 Corteva Agriscience + 83 DuPont de Nemours + lite kontanter. Nu återstår bara att få till formlerna för anförskaffningsvärde och att på något sätt fördela förlusten rättvist över aktierna.

Den långsiktiga planen har också varit att sälja växtgifterna och för pengarna köpa mer av resten av bolaget. Det är fortfarande planen men jag måste reda ut värderingarna först, och räkna på hur mycket jag förlorar i växlingsavgifter och courtage på det.

30 år sedan massakern på Himmelska fridens torg

Massakern på Himmelska fridens torg var det den händelse som visade att den kinesiska diktaturen aldrig kommer lämna makten utan blodspillan. Under våren 1989 hade unga protesterat och begärt (relativt små) förändringar, såsom att alla ledares inkomster skulle bli offentliga. De hade stöd från befolkningen i Peking, stöd från polisen och stöd från de lokala militära regementena.

Protesterna pågick under hela maj och visade inga tecken på att avta så den kinesiska ledningen hämtade in militära förband från landsbygden, okunniga om vad som hände och hjärntvättade dem med skräckpropaganda. Den fjärde juni 1989, för 30 år sedan idag, så skickades de hjärntvättade militärerna in för att döda och skingra protestanterna.

I tumultet som följde försvann alla möjligheter för en utomstående att få en överblick. En del tidiga hemliga rapporter från brittiska diplomater pratar om över tiotusen döda. Man tror idag att det var förre men många tusen människor försvann för alltid den dagen. Antagligen överkörda av tanks, penetrerade av maskingevärskulor, slitna i stycken av larvband, och sedan bortspolade i gaturengöringen som började direkt efteråt.

Förorenad flod i Kina

Sedan 1989 är den officiella positionen att inget hände och liksom Himmler, och en del nuvarande populister, har visat, det är svårt att bekämpa en stor lögn. En lögn så absurd att alla vet att det är en lögn, vad ska man säga? Efter hand så har många valt att inte säga något eftersom de tror sig kunna göra ekonomisk vinning.

Inom Kina så är det extremt olagligt att ens antyda att något hände och idag 30 år senare så är det mindre än hälften av kineserna som var vuxna när det hände. Jag är rädd för att kunskapen och minnet långsamt utplånas, precis som planerat. Varje år vid den här tiden spärras folk in för att minska risken för minnesceremonier och de kineser jag känner i Sverige är väldigt obekväma med att prata om det av rädsla för sina familjer.

En av de mest minnesvärda händelserna skedde dagen efter massakern. På ett torg nedsmetat av blod ställde sig en man framför en kolonn stridsvagnar och vägrade flytta på sig. En man från AP, Jeff Widener, såg händelsen och tog ett foto som han lyckades smuggla ut från Kina.

Än idag vet man inte vem mannen var eller vad det blev av honom.

Det här handlade inte om mina investeringar, om mitt sparande, eller framtidsplanering, men vissa dagar är andra saker viktigare.