Daniel Investerar

För några år sedan blev det populärt för företag att ge ut D-aktier istället för Pref-aktier. Anledningen var delvis bokföringsteknisk då D-aktier ser bättre ut i bokföring, och delvis för att de är mindre risk för företagen. Låt oss börja med en liten prestandajämförelse mellan olika aktieslag och företag: Data från 2022-06-22 Aktie Kurs­ändring i år Direkt­avkastning Skillnad inlösen­kurs Mycket rött i tabellen, men det varierar ändå mycket mellan de olika aktierna. Generellt har stamaktierna gått ner mer än D-aktierna som gått ner mer än Pref-aktierna. Vad är då speciellt med D-aktier? D-aktier är typiskt aktier med begränsad utdelning , men med högre utdelning än de vanliga aktierna. Samhällsbyggnadsbolaget i Norden (SBB) har bestämt så här om sina D-aktier: Stamaktierna av serie D har rätt till fem (5) gånger den sammanlagda utdelningen på stamaktierna av serie A och B, dock högst två (2) kronor per aktie och år. Ofta ingå

I z2036s senaste bloggpost nämnde han att av barnen börjat använda SAVR för fondsparande. SAVR var en ny bekantskap så jag tog en titt och se där, de har en sida som vill sälja mig fonder och säger att de är billigare än andra. Rent organisatoriskt så är det en front för Fondab, ett så kallat fintech-bolag som jobbar med fondhandel, och de säger att kunderna täcks av både insättningsgaranti och investerarskydd. För att förstå SAVR ska man förstå hur mycket av fondhandeln görs i Sverige. Aktiefonder lever på sina avgifter som oftast är en procentandel av det sparade beloppet. Det betyder att ju mer sparat, desto mer pengar till förvaltarna så de vill gärna att folk sätter in mer pengar. Fondbolagen vill så gärna att folk sätter in pengar att de är beredda att betala andra banker och mäklare en del av avgiften om de lockar in folk. En så kallad kickback. Ett exempel är fonden PriorNilsson Sverige Aktiv . De tar en chockerande 1,36% i avgift varje år, men mer än hälften av d

För länge sedan var det någon som rekommenderade boken "Active Value Investing: Making Money in Range-Bound Markets" av Vitaliy N. Katsenelson. Det tog många år innan jag läste den men då innehållet återigen är relevant så tänkte jag kommentera lite av innehållet. "Range-Bound Markets" (intervallbegränsade marknader) syftar på marknader där kurser går upp och ner utan att ha en långvarig uppåtgående trend. Tittar man på 1900-2006 (upplagan jag har är från 2007) så är det typiskt perioder av 10-15 år mellan uppgångsperioder på 10-15 år. Vi har haft en långvarig uppgång så det är det möjligt att vi nu är på väg in i en sådan "Range-Bound" fas. Boken identifierar två huvudfaktorer som driver avkastning på börsen. Det är den så kallade multipelexpansionen, alltså att folk är beredda att betala allt mer för varje krona ett företag tjänar och det är företagens tillväxt. I perioder av uppgång så drivs avkastning i första hand av multipelexpansio

Investerarfysikern uppdaterade nyligen sin studie om trendföljning och den är väl värd att läsa. Jag säger det trots att mitt eget 13-månadersexperiment var ett fiasko . Trendföljning är en mekanisk strategi som flyttar investerade pengar mellan olika investeringsslag baserat på vad som har gått bäst den senaste tiden. Den bakomliggande tanken är att människor blir överdrivet optimistiska och pessimistiska så man ska följa med i uppåtgående trender och hoppa av när det går nedåt oavsett vad som händer i den verkliga världen. Det finns många varianter beroende på vilka tillgångar man tar med i poolen av alternativa placeringar och hur man bestämmer vilka som gått bäst och sämst. Alla varianter har sina för- och nackdelar. Som Investerarfysikern påpekar så var strategin mest framgångsrik under perioder av nedgångar då den valde investeringsslag som klarade nedgångarna bättre. T.ex. guld under 1970-talet. Under de 12 månader jag testade så blev effekten mest att jag bytte till d

Dagens Industri skriver att Engcon är en bra nyemission och så jag kastade ett öga. Man måste svara senaste imorgon onsdag (15 juni) vid midnatt så det är lite bråttom att bestämma sig. Engcon är ett jämtländskt företag som tillverkar "tiltrotatorer", vilket är sakerna som vrider sig åt alla möjliga håll längst ut på armen på en grävmaskin. De kostar visst som en liten bil så det är inga direkta leksaker. Jag är okomplicerad när jag bedömer nyemissioner. Jag tittar på omsättning, vinst, multiplicerar med någon lämplig P/E-faktor och ser var jag hamnar. Ser det bra ut så forsätter jag läsa på. Förhoppningsbolag göro sig icke besvär hos undertecknad. Engcon gjorde 2021 en vinst på 313 miljoner och de värderar företaget till 7 miljarder, så där är en P/E på 22,4. Det kan jämföras med andra industriföretag som Saab (27), Atlas Copco (26,8), Epiroc (24,3), Sandvik (15,4), Volvo (10,7), SKF (9,7). Det är en värdering i nivå med Atlas Copco och dess avknoppade gruvmask

Skrivet precis innan jätteraset fredag eftermiddag så siffrorna är redan inaktuella Min portfölj ska ha 10% i fastigheter (mellan 8% och 13%) vilket i takt med nedgångarna för fastighetsbolagen blivit 7,8%. Det betyder enligt min ombalanseringsstrategi att det är dags att flytta pengar från icke-fastighetsbolag till fastighetsbolag. Det kan tyckas konstigt att köpa fastighetsbolag när de fortfarande har relativt höga värderingar och står inför sin jobbigaste period på ett decennium, men det är så ombalanseringsstrategier fungerar. Man "tvingas" köpa aktier efter nedgångar och sälja efter uppgångar. Det har historiskt lett till en aning bättre avkastning än att sitta helt stilla i båten. Pengarna fick jag fram genom att sälja mina sista Atlas Copco-aktier . Ett väldigt lyckat innehav som dock blivit för dyrt och för litet. Jag äger redan två fastighetsbolag , Castellum och Wallenstam, och en fastighetsutvecklare, Bonava, så ett alternativ var att öka ägandet i någon

En Storebrandfond dök plötsligt upp i min portfölj. Jag var helt säker på att jag inte köpt någon Storebrandfond, men en efter en närmare granskning upptäckte att jag att tre Storebrandfonder ersatt mina tre SPP-fonder och det är bara ett namnbyte. Alla banker har inte bytt namn på fonderna ännu men om det inte hänt än så kommer det hända snart. Storebrand är ett norskt försäkringsbolag . Som namnet antyder så har det sina rötter i ett brandförsäkringsbolag, för sådär 200 år sedan. SPP, (från Svenska Personal-Pensionskassan) var ett svenska försäkringsbolag som i början av 2000-talet delades upp och blev Alecta för pensionsförsäkringar och SPP Fonder för fonderna. SPP Fonder köptes först av Handelsbanken men såldes 2007 vidare till Storebrand. Sedan 2007 så har SPP varit en del av Storebrand men nu släpper man alltså varumärket SPP och kallar sig Storebrand istället. Mina SPP-fonder har varit väldigt trevliga med god indexföljning och låga avgifter. Eftersom det bara är namn

Nordea försöker bli en seriös kandidat för de som investerar i aktier och de är bra på en del saker: Hantering av utländska innehav, källskatter och lågt courtage (som brukade vara ännu lägre). Tyvärr så har de också en del skönhetsfläckar och jag hittade precis en till. Nyemissioner. Mina BillerudKorsnäs-aktier ligger hos Nordea så det blev för första gången dags att använda Nordeas användargränssnitt för nyemissioner. Ett användargränssnitt som visade sig vara långt från vad man förväntar sig 2022. Om man lyckas hitta den relevanta informationen (inte lätt!) så skickas man till ett webbformulär som ser ut att vara från 2002 (se nedan). Där frågar de om sånt som vad jag heter. De vet vad jag heter! Och ett fritextfält där jag ska skriva vilken aktie jag vill teckna mig för vilket är som gjort för misstag. Kanske blir man oväntat ägare till ett en estländsk osttillverkare med ett namn som råkar likna det man avsåg. Man kan inte heller teckna i nyemissionen utan teckningsrä

De som läst på om företagsutdelningar har säkert kommit över begrepp som "utdelningsaristokrater" eller "utdelningskungar" där man fördelat sådana titlar på företag som ökat sina utdelningar varje år under lång tid. Typiskt så är det bolag med stabila kassaflöden som kallas så fina namn, men titelns baksida är den genomsyrande rädslan att förlora den. För att undvika det så tar företagen till alla möjliga metoder som inte alltid är bra för aktieägarna. 1. Undviker stora utdelningshöjningar. Ett cykliskt företag som har stor vinst skulle normalt dela ut mer pengar de bra åren och mindre pengar de svaga åren, men det skulle kosta en utdelningstitel så istället så håller företaget på pengarna och delar ut mindre än de skulle de bra åren, och mer än vad som är nyttigt de svaga åren. Ett företag som gjorde så var Hennes & Mauritz. Pandemin kom som en skänk från ovan för dem för de äntligen hade en tillräckligt god anledning att bryta sitt skadliga beteende.

Medicinteknik- och säkerhetsföretaget Sectra har ett brutet räkenskapsår (det går inte från 1 januari till 31 december) så deras årsrapport kom idag. Med 20 år som Sectraägare har jag har fått se enorma svängningar i börskursen, men en sak har gått att räkna med: Att det blir en utdelning på 90 öre per aktie. Oavsett om företaget tjänar mer eller mindre än 90 öre per aktie så har utdelningen varit 90 öre per aktie. 1 kr (+10 öre) I det nya utdelningsförslaget vill Sectras styrelse ha en utdelning på 1 krona. Som vanligt så kommer Sectra göra utdelningen via inlösenrätter och pengarna kommer någon gång under senhösten. Företaget har växt cirka 20% från förra året . De har produkter som efterfrågas och även om konkurrensen är hård så fortsätter Sectra att växa. Orderingången är inte riktigt lika hög som året innan, men företaget har fortfarande högre orderingång än omsättning så det kan fortsätta växa även nästa år. Sectras huvudprodukt är digita