tisdag 11 juni 2019

Fyra procent eller tre procent

Det finns en berömd fyraprocentregel där tanken är att om man tar ut fyra procent av kapitalet första året och sedan ökar uttaget med inflationen varje år så kommer pengarna antagligen inte ta slut. I alla fall inte de första trettio åren. Antagandet är att efter trettio år så är man ändå död.

Man har testat regeln med historisk data och det skulle nästan alltid funkat. Det är bara om man börjar på toppen av en bubbla följd av en lång period av dålig avkastning som det inte fungerat.

Men historisk data är en sak och verkligheten är en annan sak och verkligheten nu, med lugn tillväxt, obefintliga räntor och höga aktievärderingar påminner inte riktigt om någon historisk situation. Därför är det många som istället pratar om tre procent vilket är rejält mycket mindre. 25% mindre faktiskt, så man måste få ihop 33% mer pengar vilket kan ta ganska många extra år.

En uppenbar risk med tre procent är att man sparar för länge, lever för snålt och bara ger nästa generation ett arv som de kommer korrumperas av. Jag har svårt att se det som en bra plan.

Simuleringar

Jag har roat mig med att simulera lite olika utfall med en väldigt enkel modell som antar att genomsnittlig avkastning blir 6% över inflationen men med en variation mellan -24% och +36%. Mer avancerade modeller kräver fler antaganden och redan de antaganden jag gjort leder ut på en knakande gren.

Jag har låtit simuleringarna gå över 80 år vilket väl är lite optimistiskt. Man ska komma ihåg att i längden (hundratals år) så finns det bara två utfall. Pengarna tar slut eller de går mot oändligheten. Sannolikheten att man ska balansera perfekt blir, över tid, obefintlig.

Fyra procent - tio simuleringar

Av tio körningar så ledde fem simuleringar till att pengarna tog slut mellan 20 och 50 år efter start, två simuleringar slutade med vansinniga mängder pengar och tre till en försiktig tillväxt. Många av simuleringarna har en period där pengarna minskar oroväckande. En del återhämtar sig, en del inte.

Det gemensamma för de fall då det går sämre är en serie av år med stora nedgångar. Det är mer osannolikt i verkligheten än i simuleringen vilket delvis förklarar att det går så illa så ofta i simuleringarna, men det har hänt och kan hända igen.

I simuleringarna kan kapitalet ta slut även efter att ha dubblats. Det är bara mindre sannolikt.

Tre procent - tio simuleringar

Med tre procent uttag så blir det en större marginal vilket avspeglas i simuleringarna där två av tio ledde till att pengarna tog slut och fyra av tio ledde till obscena mängder pengar (efter många decennier, då man kommer vara död).

Min slutsats

Oavsett om man bestämmer sig för tre eller fyra procent eller en annan modell så måste man vara beredd på att det inte kommer hålla. Kanske måste man skaffa sig extrainkomster. Börja jobba igen? Skära ner utgifterna?

De flesta kommer komplettera sina uttag med en pension, men det kan också hända saker som förändrar behoven. Man kan bli sjuk och få högre eller lägre kostnader på grund av det. Människor i ens omgivning kan behöva hjälp. Framtiden är osäker.

Jag tror att det rimliga för mig är att börja med ett antagande på fyra procent, men se till att det finns en möjlighet att skära i utgifterna om det börjar se illa ut. Om sparkapitalet istället fortsätter växa så finns möjligheten att öka uttagen även om det ökar risken.

lördag 8 juni 2019

Äntligen är Dow Chemical + DuPont-röran över

För ungefär tre år sedan köpte jag aktier i Dow Chemical och hade jag insett vilken röra det skulle bli hade jag låtit bli. Nu är det i alla fall över så bara jag får ordning på alla siffror så ska det inte bli värre.

Det började med att Dow Chemical och DuPont bestämde sig för att gå ihop för att få "synergieffekter". De bestämde sig också för att dela upp det ihopslagna bolaget för att få en högre värdering. Det är lustigt det där att både ihopslagningar och sönderdelningar enligt ledningen är bra. Spoiler, men resultatet har blivit kraftigt minskad utdelning och 30% lägre värdering medan börsen i övrigt gått upp. Det förstärker min åsikt att uppdelningar och företagsköp i regel är skadligt och för dyrt.

Men tillbaka till röran. Dow Chemical (DOW) och DuPont (DD) slogs 2017 ihop till DowDuPont (DWDP). Den biten var enkel för 1 DOW-aktie blev 1 DWDP-aktie till ungefär samma värde. Utdelningen per aktie minskade dock.

2019 började med att DowDuPont delade ut Dow Inc. (DOW) genom att ge aktieägarna i DowDuPont en Dow Inc.-aktie för varje tre aktier i DowDuPont. Jag hade 250 aktier. 250 aktier delat med 3 är åttiotre och en tredjedel. En tredjedel? Jag fick faktiskt en tredjedels aktie men Nordnet automatsålde den åt mig. Jag antar att de inte vill ha tredjedelsaktier. Jag har fortfarande inte lyckats räkna ut vinst/förlust på den försäljningen. Så småningom.

I förra veckan så delade DowDuPont ut Corteva Agriscience (CTVA), växtgiftdelarna av gamla Dow Chemical och DuPont. Återigen, en Corteva-aktie för varje DowDuPont-aktie så återigen åttiotre och en tredjedels aktie och återigen så sålde Nordnet tredjedelen.

Till sist så skedde något liknande en omvänd split/namnbyte med det som var kvar av DowDuPont (DWDP) så att man för varje tre aktier i DowDuPont istället får en aktie i DuPont de Nemours (DD). Så åttiotre och en tredjedel DuPont-aktier. Och japp, Nordnet automatsålde tredjedelen.

Allt som allt så blev mina 250 Dow Chemical-aktier, 83 Dow Inc + 83 Corteva Agriscience + 83 DuPont de Nemours + lite kontanter. Nu återstår bara att få till formlerna för anförskaffningsvärde och att på något sätt fördela förlusten rättvist över aktierna.

Den långsiktiga planen har också varit att sälja växtgifterna och för pengarna köpa mer av resten av bolaget. Det är fortfarande planen men jag måste reda ut värderingarna först, och räkna på hur mycket jag förlorar i växlingsavgifter och courtage på det.

tisdag 4 juni 2019

30 år sedan massakern på Himmelska fridens torg

Massakern på Himmelska fridens torg var det den händelse som visade att den kinesiska diktaturen aldrig kommer lämna makten utan blodspillan. Under våren 1989 hade unga protesterat och begärt (relativt små) förändringar, såsom att alla ledares inkomster skulle bli offentliga. De hade stöd från befolkningen i Peking, stöd från polisen och stöd från de lokala militära regementena.

Protesterna pågick under hela maj och visade inga tecken på att avta så den kinesiska ledningen hämtade in militära förband från landsbygden, okunniga om vad som hände och hjärntvättade dem med skräckpropaganda. Den fjärde juni 1989, för 30 år sedan idag, så skickades de hjärntvättade militärerna in för att döda och skingra protestanterna.

I tumultet som följde försvann alla möjligheter för en utomstående att få en överblick. En del tidiga hemliga rapporter från brittiska diplomater pratar om över tiotusen döda. Man tror idag att det var förre men många tusen människor försvann för alltid den dagen. Antagligen överkörda av tanks, penetrerade av maskingevärskulor, slitna i stycken av larvband, och sedan bortspolade i gaturengöringen som började direkt efteråt.

Förorenad flod i Kina

Sedan 1989 är den officiella positionen att inget hände och liksom Himmler, och en del nuvarande populister, har visat, det är svårt att bekämpa en stor lögn. En lögn så absurd att alla vet att det är en lögn, vad ska man säga? Efter hand så har många valt att inte säga något eftersom de tror sig kunna göra ekonomisk vinning.

Inom Kina så är det extremt olagligt att ens antyda att något hände och idag 30 år senare så är det mindre än hälften av kineserna som var vuxna när det hände. Jag är rädd för att kunskapen och minnet långsamt utplånas, precis som planerat. Varje år vid den här tiden spärras folk in för att minska risken för minnesceremonier och de kineser jag känner i Sverige är väldigt obekväma med att prata om det av rädsla för sina familjer.

En av de mest minnesvärda händelserna skedde dagen efter massakern. På ett torg nedsmetat av blod ställde sig en man framför en kolonn stridsvagnar och vägrade flytta på sig. En man från AP, Jeff Widener, såg händelsen och tog ett foto som han lyckades smuggla ut från Kina.

Än idag vet man inte vem mannen var eller vad det blev av honom.

Det här handlade inte om mina investeringar, om mitt sparande, eller framtidsplanering, men vissa dagar är andra saker viktigare.

torsdag 30 maj 2019

Olika visualisering av månadsutdelningar

Ett av mina intressen är hur man bäst visualiserar information och data. Det finns många sätt att visualisera data som är vilseledande, antingen avsiktligt men minst lika många gånger genom slarv eller okunskap.

En bra visualisering ska:

  1. Vara lättolkad
  2. Ha en naturlig tolkning som motsvarar datat (nej till brutna y-axlar!)
  3. Vara intressant, ge läsaren en anledning att studera och komma ihåg informationen
  4. Se bra ut, ge ett professionellt intryck.
  5. Vara vackert, konstnärligt. Öka chansen att visualiseringen sprids.

Kraven ska prioriteras i den ordningen, men att klara av alla fem är få förunnade. Det klassiska exemplet av lyckad grafik är Charles Joseph Minards presentation av den franska invasionen av Ryssland under Napoleonkrigen.

Han lyckas åskådliggöra hela förloppet i en enkel bild med arméstorlek, geografisk placering, riktning, temperatur (grader Réaumur)och mer information, allt naturligt och lättläst.

Jag har sådana ambitioner men inte riktigt förmågan. I stället kommer här tre varianter av visualisering av storleken på mina utdelningar per månad.

Alternativ 1 - linjär värmekarta

Det här är storleken på mina utdelningar per månad från 1996 till idag uttryckt som en färgintensitet. Här kan man framförallt se att utdelningarna nu under våren varit rekordstora men stora delar av ytan är mörk och informationsfattig eftersom utdelningar på 1 000 kronor drunknar i skuggan av april i år.

Alternativ 2 - logaritmisk värmekarta

Ett sätt att visa detaljer över stora värdevidder är med en logaritmisk skala. Med en logaritmisk skala så ser en ökning på 10% lika stor ut oavsett om det är 1 000 till 1 100 eller 50 000 till 55 000. Det gör att man kan se skillnader även i mörka områden, men det kommer överdriva värdet av små siffror jämfört med en linjär skala.

Nu kan man se årsfördelningen för alla år. Jag har alltid haft en höstutdelare i min portfölj så man ser inte riktigt trenden med uppdelade utdelningar, men man ser tydligt vilka månader utdelningen brukade komma i.

Men är det vackert?

Alternativ 3 - logaritmisk värmekarta med bikubisk utjämning

Det här är egentligen inte ett seriöst förslag, men man skulle kunna smeta ut månadsboxarna för att få det att se bättre ut. Det förvränger informationen och bryter därmed mot de grundläggande principerna, men det ser bra ut. Tyvärr så är det många som resonerar så, att det är viktigare att grafiken ser bra ut än att den är korrekt.

Teknik

Grafiken är gjord i Python med matplotlibs imshow utan några direkta fininställningar.

söndag 24 mars 2019

Amerikansk arvsskatt för svenskar

I ett tidigare inlägg så påpekade man i kommentarerna att få personer tar hänsyn till den amerikanska arvsskatten och med tanke på att jag inte ens kände till den kan jag bara hålla med.

USA, som tycker om att beskatta folk som inte ens bor i landet eller har några pengar i USA, har också lagar om att utlänningar som dör ska arvsbeskattas i USA. Skatten är 38% på belopp över 60 000 dollar i amerikanska värdepapper.

Så varför pratas det aldrig om det? För att ingen bryr sig. Det är en amerikansk lag helt utan tänder. De vet inte när folk dör och även om de visste så är det inte lätt för dem att skicka en skatteräkning till folk i Sverige, Angola eller Sydkorea.

Idag så förvaltarregistrerar alla billiga banker (Nordnet, Avanza, Nordeas nya konton) sina amerikanska aktier. Så de har ett konto i en amerikansk bank med kanske 1 miljon Appleaktier och att 3 av dem egentligen ägs av Nils Nilsson i Nissarud är det få som vet eller kan ta reda på.

Systemet bygger helt på att dödsbon skickar ett formulär till de amerikanska skattemyndigheterna. Under 2014 så var det 99 personer som gjorde det. Från hela världen.

Det är inte säkert att USA kommer fortsätta ignorera det här i all framtid. Det kan komma en tid då de plötsligt börjar bry sig. För runt tio år sedan så fick USA och andra länder tag på listor på bankinnehav i Schweiz och det förändrade helt inställningen till vissa skatter som de fram till dess inte visste hur de skulle driva in.

Ett argument i den här frågan är att om man använder en kapitalförsäkring (KF) så äger man inte aktierna så alltså ska de inte arvsbeskattas i USA. Kapitalförsäkringar är lustiga djur, där ett pensionsbolag äger aktierna men där innehavet till 100% bestäms av kundernas önskemål. Såvitt jag vet så är det ett helt svenskt påhitt så bara Sverige har lagar som styr hur en KF ska tolkas. Min gissning är att om USA vill ha skattepengar så kommer inte argumentet "men det är inte mina aktier" fungera.

Lite mer läsning finns på http://www.cnbc.com/2015/11/03/why-foreigners-ignoring-this-tax-could-be-costing-us-billions.html

Ska man bry sig? Just nu tänker jag inte göra det. Antingen lever jag och då är det ingen arvsskatt, eller så är jag död och då bryr jag mig ändå inte. Dessutom måste jag upp i belopp som är över beskattningsgränsen.

fredag 22 februari 2019

Procter & Gamble - mer blöjor till folket

Procter & Gamble är ett av mina defensiva innehav som ska balansera alla svenska industriaktier. Dess första utdelning för året har precis kommit. Efter att ha sålt ett otal antal pampersblöjor, oral b-tandborstar eller något av ett otal andra kända varumärken så blev min del av kvartalsvinsten 997,11 kronor (minus 15% källskatt). Det är många blöjor det. Tusentals?

997,11 kronor är en ökning på hela 22% jämfört med för ett år sedan, lite oväntat för ett tråkbolag som Procter & Gamble. Det är dock 17% att dollarn blivit dyrare (svenska kronan mindre värd), och bara 4% är höjning i dollar. Jämfört med förra kvartalet är det 3% mer, tack vare 3% svagare krona mot dollarn.

Det påminner mog om att jag läste en analys om miljöeffekten av engångsblöjor jämfört med tygblöjor. Skillnaden var både gigantisk och inte så stor beroende på hur man såg på saker. Man kan inte entydigt säga att engångsblöjor är sämre för miljön, men det beror på en massa individuella faktorer som hur man tvättar och torkar tygblöjor. Det som skiljde stort däremot var vattenåtgången. Jag antar att allt som tillverkas av cellulosa använder mycket vatten för tillverkningen.

Så om du inte är orolig för vattenbrist, välj mina blöjor!

edit: Noterade precis att P&G står i 99,99 dollar per aktie. Så nära $100!.

tisdag 19 februari 2019

Paradox och svårigheten att värdera mjukvarubolags vinster

Idag kom Paradox Interactive med en positiv rapport och den så kallade marknaden hoppade till av glädje. Ett litet lagom 4%-hopp. Det här blir därför ett bra tillfälle att diskutera resultatrapporter från mjukvarubolag.

Ett mjukvarubolag har egentligen en väldigt enkel affärsmodell. Dess mjukvaruutvecklare skriver kod som blir produkter som någon senare betalar för.

Lön till programmerare, grafiker och testare ut, försäljningspriset på produkten in. Om man säljer för mer än lönerna så gör man en vinst, annars en förlust. Tyvärr är det inte så det ser ut i bokföringen.

Om vi går till Paradox Interactives årsrapport så läser vi där:

Operating profit amounted to SEK 455.1 (339.8) million, an increase by 34 %.

455 miljoner kronor är riktigt bra, men låt oss gräva oss ner lite i detaljerna. Först resultaträkningen:

Här kan vi läsa att intäkter var 1,1 miljarder, direkta kostnader 400 miljoner och övriga kostnader 300 miljoner. Inget konstigt där. Så låt oss gå vidare till balansräkningen:

Här börjar det finnas oväntade poster. Trots en vinst på 455 miljoner så ökade de likvida tillgångarna med bara 60 miljoner. Vad hände med resten? De totala tillgångarna har trots allt ökat med 410 miljoner. Det som har hänt är att ökningen finns i två immateriella poster:

  • Licenser, varumärken och motsvarande: +171 miljoner (+219%).
  • Kapitaliserad/aktiverad utveckling: +171 miljoner (+69%).

Med andra ord så består en stor del av vinsten (171 miljoner) i att de varumärken som Paradox äger har blivit mer värdefulla, enligt någon. Bland annat har de köpt varumärken under året så en ökning verkar rimlig, men man måste komma ihåg att värderingen är högst osäker. Överspendering brukar inte skrivas av förrän en ny ledning vill rensa garderoben på skelett.

En annan stor del av vinsten (171 miljoner) kommer från en stor ökning av kapitaliserade/aktiverade utveckling. Det här är ett relativt nytt begrepp där mjukvarubolag kan kalla en utvecklarlön för "investering" (vilket kostar 0 kronor i bokföringen) istället för en kostnad. Så 171 miljoner kronor av utvecklarlöner räknas inte som kostnader i resultaträkningen ovan. Tanken här är att inte "straffa" bolag som jobbar på något under många år (med stora pappersförluster som följd) för att sedan få en extrem vinst när den lyckade produkten går att sälja. Jämför med någon som tillverkar smörknivar. Lagervärdet går upp medan personen sitter hemma och täljer.

Det finns regler för vad som får kallas kapitaliserad/aktiverad utveckling, men reglerna är öppna för tolkningar. Beroende på hur suget företaget är på att skjuta upp kostnader så kan löner tolkas som antingen en kostnad eller en investering.

Speciellt i spelbranschen så kan det slutliga värdet på en produkt vara svårgissad så avskrivningar är troliga, men först om några år. Man kan i en kommentar läsa att avskrivningar under 2018 gjordes med 16 miljoner (så den totala mängden gömd utvecklarlön är 187 miljoner).

Inget jag har beskrivit är i princip olagligt eller oetiskt utan det följer alla regler för hur mjukvarubolag ska/bör rapportera men det betyder att man måste ta alla siffror med en stor nypa salt och speciellt så när det gäller underhållningsprodukter.

Disclaimer: Jag äger inga aktier i Paradox och har inga planer att köpa några men jag uppskattar det företaget tillverkar.

fredag 15 februari 2019

Sammanfattning rapporter och utdelningsförändringar

Då har alla svenska bolag i min portfölj (utom Sectra som tror att året börjar mitt i sommaren) lämnat sina rapporter för 2018 och kommit med rekommendationer om nya utdelningar. Det är blandade besked.

Av 15 bolag så var det 7-8 bra, 5 ok och 2 dåliga. Lite under mina förhoppningar men det ser ändå ut att bli en total utdelningshöjning på ca 16% i år.

Bra

Sandvik höjde utdelningen med 21%, Volvo med 135% (inklusive extrautdelning). Atlas Copco inklusive Epiroc höjde utdelningen med 20% (-44% om man räknar in förra årets extrautdelning) vilket var bra. Speciellt som de brände en massa pengar på att dela upp företaget. Man kan undra hur mycket det hade blivit om de inte fokuserat på att belöna managementkonsulter.

Vi kanske är på baksidan av konjunkturuppgången så att det blir sämre framöver men än så länge gör industribolagen fina vinster. Investor som äger många industribolag höjer utdelningen med 8% vilket kan verka lågt i jämförelse men 8% per år räcker för mig när inflationen är 2%.

Castellum höjer utdelningen med 15%. Bra. ICA höjer med 5% vilket är klart mer än jag förväntar mig av en dagligvaruhandlare. Sist i "bra"-kategorin var Kungsleden med +9%. Fortsätt så.

Ok

Nordea kommer bli en enorm utdelning för mig, men här har jag nya osäkerheter med källskatt och liknande. I euro gick utdelning upp med 1 cent, 1,4%. Inte imponerad över förändringen även om utdelningsnivån fortfarande är hög.

Telias ökning på 3% slår inflationen, knappt, men inte imponerad. Deras före detta ledning lyckades dessutom precis undvika fängelse för mutbrott på en teknikalitet. Jag hoppas att de överklagar och att det visar sig att de trots allt ska in i fängelse.

Bonava behåller samma utdelning som förra året vilket är klart bättre än jag hade förväntat mig. Det ser ut som att Tyskland kompenserar för att det går knackigt i Sverige.

Eolus Vind har samma utdelning som vanligt vilket är helt ok med mig.

Wallenstam höjer utdelningen med 6%. Helt ok och enligt förväntan, men inget speciellt.

Dåligt

Jag visste att NCC skulle bli dåligt, men -50% är värre än jag gissade. Nåja, bra att de inte låter det gå prestige i utdelningar som H&M. För H&M stannade utdelningen på samma belopp som förra året, men de har egentligen inte råd med den så jag vet inte vad de tänker på.

torsdag 7 februari 2019

7,5 år med min Roomba - nyckeln till låga kostnader är underhåll

Det har gått ur modet att laga och underhålla saker utan istället så köper de flesta nytt. Det gäller kläder, telefoner, datorer och, antar jag, dammsugare.

Jag är stolt ägare till en 7,5 år gammal Roomba (robotdammsugare) som måste gått många mil och har ett och annat ärr. Hitintills har jag lagat, rengjort och bytt ut de delar som behövt lagas, rengöras eller bytas ut. Då jag funderat på att hoppa på en nyare modell med blinkande lampor, röststyrning, tidsportaler och sånt så dammade jag av robotens bokföringslunta.

Det visade sig att man sparar väldigt mycket pengar på att underhålla något som fungerar jämfört med att köpa nytt varje gång något krånglar.

Just nu ligger robotdammsugaren på en totalkostnad på 7 000 kronor vilket ger en månadskostnad på 76 kronor, eventuellt fallande till 60 om de nya delarna håller den rullande utan fler problem i 1-2 år till.

Hade jag istället köpt en ny robotdammsugare varje gång den behövde en ny del, batteri eller underhåll, vilket var lockande, så hade snittmånadskostnaden varit 200-250, hela tre gånger mer. Det är en stor skillnad och jag tror att man ser liknande skillnader i mycket vi köper nytt istället för att fixa.

För den som är nyfiken så har kostnaderna varit:

Inköp4 200 kronor
Batteri700 kronor
Smörjmedel100 kronor
Ett till batteri500 kronor
Borstmodul800 kronor
Och ett batteri till500 kronor
Elca 200 kronor (väldigt ungefär)
(hörlurar den åt upp 300 kronor)
Totalt (exkl hörlurar)ca 7 000 kronor
Till det tillkommer en del tid för att öppna, rengöra och smörja de inre delarna. Hade jag gjort det bättre hade det kanske inte behövts en ny borstmodul, men robotdammsugaren ska också vara en tidsbesparare så man får balansera den biten. Nu har det kanske blivit någon timma per år vilket jag skulle kunnat öka en bit. Det är också möjligt att bättre rengöring hade hållit nere batteriinköpen för batterierna slits mest när de får driva motorer som är svårsnurrade.

Ett användningsområde för de här siffrorna är att bedöma om underhåll är ekonomiskt lönsamt. Om något som kostar 10 månaders underhåll inte förlänger livslängden med 10 månader så kan man lika gärna köpa nytt. Ett batteri för 500 kronor (7 månader) förlänger livslängden (om allt annat håller) med 2-3 år. Enkelt beslut. Men om man måste byta många delar, för tusentals kronor (30 månader) så är frågan om det lönar sig. Kommer prylen leva 30 månader längre tack vare reparationerna, eller kommer något något annat gå sönder inom ett halvår?

Det här ska inte ses som Roomba-reklam. Det finns massor av olika robotdammsugare numera och det mesta som säljs nu är antagligen minst lika bra som den jag har, även om man ska komma ihåg att man får det man betalar för. Min långlivade robotdammsugare var inte billig 2011.

fredag 1 februari 2019

Vindkraft är inte så dumt - utdelning Eolus Vind

För ett par år sedan köpte jag aktier i lilla Eolus Vind, dels för att jag ville ha en ny chansaktie efter att jag lämnat Lundin Mining, dels för att jag ville rida på den jordsräddande vågen, dels för att jag ville vara en av de som försöker rädda planeten. Då trodde jag inte att det skulle bli mitt absolut mest lyckade köp någonsin (än så länge). På 2,5 år har jag en avkastning på +204% och det är inte bara hajpade aktiepriser utan jag har redan fått tillbaka en fjärdedel av inköpspriset i aktieutdelningar.

Senast, det vill säga idag, så kom 1 500 kronor för 2018 (som för Eolus Vind tog slut för många månader sedan). Det är varken mer eller mindre än de senaste två åren. Vinsterna och förlusterna svänger kraftigt från månad till månad beroende på hur många vindkraftverk de byggt och sålt men i genomsnitt har det gått bra.

Den här utdelningen får nog också gå ner i kvarskattspåsen. Det har sina poänger med schablonbeskattat sparande, men det räddar en inte från att behöva räkna ut och spara till sin skatt.

En annan reflektion är att rapporttider är när aktierna slutar följa John och det sker meningsfulla korrigeringar. I mitt fall innebar det att NCC och DowDuPont tappade bortåt 10% av sina aktiepriser medan en hel serie aktier gick upp 5%, som Volvo och Johnson & Johnson. På det stora hela följer jag som vanligt index, möjligtvis lite i underkant just den här veckan.

torsdag 31 januari 2019

En halvering och en dubblering gör att onsdagens utdelningsbesked landar i mellanmjölk

Efter att den svenska börsen stängt tisdag så kom NCC överaskande med en tidigarelagd rapport och den är ingen rolig läsning. Det går knackigt och bolaget tycker inte att de kan ge ägarna mer än hälften av vad de gav förra året. NCC har verkligen inte rosat sina aktieägare sedan de delade bolaget.

Desto roligare var att Volvo följde upp med en höjning från 4,25 kronor per aktie till 10 kronor, varav 5 kronor ska ses som en extrautdelning. Den så kallade marknaden reagerade ändå surt och sänkte börskursen. Volvo är ett av mina stora innehav, även om det fallit till plats fem på listan efter alla nedgångar, så utdelningen kommer absolut märkas.

Som det ser ut nu så kommer Volvos utdelning att bli den största jag någonsin fått. De enda som har en chans att konkurrera är Nordea som lämnar sin rapport nästa vecka. Med det jag vet så ser det ut som att mina utdelningar kommer öka cirka 11% 2019 jämfört med 2018. Det är inte mycket jämfört med tidigare ökningar, men det är nästan helt organisk tillväxt.

För övrigt så tänker visst H&M fortsätta dela ut 9,75 kronor per aktie, trots att vinsten är nere på 2,14 kronor per aktie. Intressant. Flytta ut kontanter till familjen Persson så att de kan köpa fler aktier?

tisdag 29 januari 2019

Min oväntade januariutdelning!

De bästa presenterna är de oväntade presenterna. I det här fallet så blev jag riktigt glad i Kungsleden. Jag hade glömt, om jag någonsin vetat det, att deras utdelningar inte ligger helt jämt fördelade på året. Istället så kommer de maj, juli, oktober, januari.

Liksom de tidigare gångerna så blev det 660 kronor och jag vet ännu inte hur de kommer göra med utdelningen 2019. Fastighetsbolag tjänar fortfarande gott om pengar och de andra fastighetsbolagen har höjt så kanske gör Kungsleden också det. Annars är Kungsleden mitt osäkraste fastighetsbolagskort (av tre). Det har en lite skakig bakgrund men med en ledning som verkar jobba målmedvetet med att höja kvalitet på bolaget. Tack vara bakgrunden så var aktierna relativt billiga för ett år sedan men sedan dess är det fler än jag som rankat upp dem så nu är de inte så billiga längre.

660 kronor för januari... Det är ett par biobesök. Vad går det för filmer just nu? Eller kanske behöver jag spara lite till ISK-skatten. Om kvarskatten (ISK och annat) blir över 30 000 kronor och man inte vill ha ränta (någon procent i början) så vill Skatteverket ha pengar innan 12 februari. Det kan hända att jag behöver betala över 30 000 kronor...

tisdag 1 januari 2019

2018: Minus två procent

Det är 2019 och 2018 är nu blott ett minne. För mig blev det ett passivt år ekonomiskt, med relativt få köp på en börs som inledningsvis var lite väl dyr och avslutningsvis lite väl skakig. Billig och stabil verkar inte existera.

Resultatet för mitt sparande blev en nedgång på två procent från årsskifte till årsskifte. Nedgången från toppen är mycket större, antagligen strax över tio procent.

Jämfört med jämförelseindex som SIXs Portfolios Returns Indexs (SIXPRX) så är min nedgång något bättre då indexet backades 4,4%. Det var amerikanska aktier och fastighetsbolag som höll mig över det indexet, men ännu bättre hade varit att ha allt i en globalfond. Länsförsäkringars Globals Indexnära backade bara 0,8% under 2018. Sett på det hela taget tror jag ändå 2018 var ett år då mitt relativt defensiva sparande klarade sig bättre än många andras sparande.

Balansen i portföljen är ungefär densamma som för ett år sedan. Jag har nu lite för mycket fastigheter jämfört med planen, och chansfonderna är fortfarande för stor del, men inga akuta förändringar behövs.

Största nedgångar

De största nedgångarna i procent var Fords (-25%), s (-21%) och Atlass Copcos (-20%). Volvo och Atlas Copco gick upp orimligt mycket 2017 så det var på sätt och vis väntat. Ford är bara dåligt. Jag hade trott att Hennes & Mauritz skulle vara topp 3, men det var bara den fjärde sämsta investeringen procentuellt sett.

Sett i kronor så var de största nedgångarna Volvo, Sandviks (-10%) och Henness &s Mauritzs (-20%) med DowDuponts (-16%) som bubblare. Där försvann månadslöner i värdering per aktie.

Största uppgångar

Allt var inte dåligt. Jag hade uppgångar också. Procentuellt sett var de bästa aktiena Eoluss Vinds (+61%), Castellums (+26%) och Kungsledens (+22%). Det är lite underligt med så stora uppgångar för fastighetsbolag och fallhöjden är nu yrselframkallande. Eolus Vind har också en större uppgång än jag förstår, men jag tänker inte köpa mer just nu så det är ok.

I kronor så räckte inte Eolus Vinds enorma uppgång för topplistan utan den fylls av Castellum, SPPs Aktiefonds USA (+4%) och Cocas Colas (+17%). Att kronan fortsätter att vara svag betyder att vi svenskar blir fattiga ute i världen, men det får våra utländska innehav att glänsa desto mer jämförelsevis.

En sak att tänka på när man jämför procent är att minusprocent är värre än plusprocent är bra. -100% är allt man har. +100% är bara en dubbling. Så det kommer att behövas många plusprocent för fordonsföretagen och industriföretagen att komma upp igen.

2019

Jag har inga stora planer för 2019 utan jag kommer framförallt reagera på vad som händer. Får jag en bonus på jobbet? Om inte så blir det knapert med inköp för ett tag. Kommer det mer nedgångar på priset på aktier? Då måste jag fundera på att flytta pengar från andra ställen och köpa aktier som oförtjänt dragits med. Går priserna upp igen?

Kommer "skämt"-teckningen nedan att förbli bara ett skämt?

Gott Nytt År

Till sist, men absolut inte minst, så vill jag önska alla er läsare ett Gott Nytt År!

Jag hoppas att ni hade bra 2018, och att 2019 kommer fylld med äventyr (och inte bara för rikedom.blogg.se ). Jag ser fram emot att höra vilka planer ni har!