Daniel Investerar

För några veckor sedan gjorde jag en liten jämförelse för vad det innebär för en portfölj baserad på OMX30 (Stockholmsbörsens 30 mest omsatta aktier, basen för t.ex. Avanza Zero) att ha missat bara en aktie, den som gått bäst under året. Jämförelsen visade att för en 12-aktie-portfölje betydde Getinge eller inte Getinge 6 procentenheter för den genomsnittliga portföljen. Portföljerna med Getinge i sig hade i snitt gått upp 26%, de utan Getinge hade i snitt gått upp 20%. Med den jämförelsen vill jag visa att man inte ska vara alltför upprörd om man ligger under index ett år eftersom det kan vara skillnaden mellan att ha med, eller inte med, en enda aktie. Man ska inte heller vara alltför stolt om man slår index ett år eftersom det också kan vara skillnaden på en aktie. MRKIA frågade om jag kunde göra samma sak för Large Cap och det motiverade mig att göra en ny presentation som är lite mer dynamisk. Tack MRKIA (Mister Kia?). Antal large cap-aktier i portföljen:

ISK-skatten sätts utifrån statslåneräntan . Hög ränta, hög skatt, låg ränta, låg skatt. Sista torsdagen i november publiceras den ränta som styr ISK-skatten nästa år. I år är den räntan 0,23%. Schablonintäkten (den antagna tillväxten) i ISK antas sedan vara den räntan plus 1%, men inte mindre än 1,25%. Med andra ord så kommer schablonintäkten för 2022 bli 1,25%. ISK-skatten blir därför 30% av 1,25% av värdet på det man har på ett ISK-konto, det vill säga 0,375% . För lågriskplaceringar som räntefonder och kontanter så är ISK-skatten högre än den skulle vara på andra konton så undvik att ha sådant på ISK-konton. För andra placeringar, så länge placeringarna går plus så är ISK (eller kapitalförsäkring som har samma skattenivå) den rekommenderade kontoformen. Jag har själv större delen av mina fonder och aktier på ISK-konton. Utanför har jag en del äldre placeringar där det skulle kosta för mycket att flytta till ISK, några placeringar där jag förväntade mig 50% risk för förlust

Det spelar egentligen ingen roll när på året utdelningar kommer, men det är praktiskt när de är lite utspridda. De senaste åren har jag till och med haft utdelning varje månad men nu när jag sneglar några månader framåt så inser jag att mina januariutdelare försvunnit. from PxHere Det var två företag, Kungsleden och Eolus Vind. Eolus Vind har lagt om sitt räkenskapsår och därmed flyttat utdelningen och Castellum köpte mina Kungsledenaktier. Fullständigt irrationellt så funderar jag nu på om det finns något annat företag som delar ut i januari, och som jag vill äga. För sent för 2022 men det kommer fler år. Tips?

Avanza tyckte att jag skulle läsa " Så gör du för att leva på aktieutdelningar " vilket jag också gjorde. Där kan man läsa: "I en utdelningsportfölj vill vi nog gärna att aktien som kostar 100 kronor ska ge en årlig utdelning på 4 – 6 kronor, vilket motsvarar en direktavkastning på 4 – 6 %." Klart man vill ha 4-6% direktavkastning men i vilket universum finns det rimliga företagsaktier som ger den direktavkastningen? Tack och lov så ger de en länk till sin aktielista där man kan undersöka sånt. Filtret satt till minst 4% direktavkastning och kvar blir endast 16 large capaktier. Bland de 16 aktierna med direktavkastning över 4% ingår bankerna och TietoEVRY som gett retroaktiv utdelning, så de räknas inte. Där finns preferensaktier vars utdelning långsamt sjunker i takt med inflationen och där finns fyra ensamma riktiga bolagsaktier: Telia: Direktavkastning 5,7%. Telia har haft en sjunkande vinst och utdelning. Intrum Direktavkastning 4,9% Tele2: Dire

Essity B blev aktien som fick ersätta ICA Gruppen i min portfölj efter att ICA-handlarna bestämt sig för att köpa ut ICA från börsen. ICA har nästan ensam fått representera konsumentvaror i min portfölj och jag ville fortsätta ha en sådan avdelning. De två alternativen var en kedja av butiker eller en tillverkare. Den uppenbara ICA-ersättaren är svenska Axfood , företaget bakom Hemköp med mera, men jag backade från dem av samma anledning som varje gång, de är för dyra. I det här fallet vill jag köpa en stabil avkastare och då spelar priset större roll än för tillväxtaktier och andra aktier som kan växa ikapp ett högt pris. Jag lutade länge mot Unilever , företaget bakom Dove, Lipton, Knorr och Cif, men till slut föll det på några saker: Även om de har väldigt kända varumärken så använder jag nästan inget, eller absolut inget, av dem själv. Jag tror dessutom en del kan ersättas rätt lätt med generiska varor ("ICAs egna lilla soppa") vilket betyder stor konkurrens

För en vecka sedan kom ett bud från ICA-handlarna på alla utestående aktier i "ICA Gruppen" på 534 kronor per aktie. Det är alltid blandade känslor när någon så gärna vill ha mina aktier. Jag vill ju gärna fortsätta vara ägare men oftast så betalar de lite mer än man kortsiktigt hade kunnat få. Det finns många många blankare i ICA Gruppen . Människor/fonder som spelat på en prisnedgång genom att sälja lånade aktier. För dem blev budet en katastrof. De måste nu köpa (tillbaka) 3 miljoner aktier så fort som möjligt eftersom med ett pris på 534 kronor kostar varje dag höga avgifter och det finns inte längre något guld vid regnbågens slut. Just nu finns det synliga köporder på en halv miljon aktier på priset 534 kronor, och en del är beredda att betala en aning mer för att komma ur så snabbt som möjligt. Jag sålde mina aktier för 534,27 kronor styck efter courtage . Med utdelningar så betydde det en genomsnittlig tillväxt på 14% per år under de sex år jag varit ägare. Myck

Jag har under åren regelbundet köpt aktier i Investor , och den billigaste Investoraktien har varje gång varit Investor A. Den har lite mer rösträtt och lite mindre omsättning på börsen men är annars identisk med Investor B. För några dagar sedan så skrev Utdelningssmålänningen att han, efter tips från Aktiekemisten , gjort en arbitrageaffär med Investor A och B. Jag hoppar in på banken och javisst, Investor A kostar plötsligt 2 kronor mer än Investor B (nu 4 kronor mer!) . Det innebär att man kan göra en så kallad arbitrageaffär , en affär där man utnyttjar att något kostar olika mycket på olika ställen. I det här fallet Investoraktien som kostar olika mycket beroende på om man går genom port A eller port B (som i all väsentlighet leder till samma ställe). Plan: Sälja Investor A-aktier och köpa Investor B-aktier och för skillnaden på 2 kronor per aktie, köpa glass, eller fler Investoraktier. Det fanns detaljer att se upp med. I mitt fall främst courtaget och orderdjupet. P

Man brukar säga att cirka 12 aktier är tillräckligt många för att få bra riskspridning. Varje aktie blir då, om de är jämnt balanserade, 8,5% av portföljen och ett krossat ägg kommer kosta maximalt 8,5%. Det betyder inte att det är oväsentligt vilka 12 aktier man väljer. Här är tre olika 12-aktieportföljer tagna från OMX30, indexet med de 30 mest omsatta svenska aktierna. En av de portföljerna här har i år gått +30%, en har gått +24% och en har gått +12%. Alla diversifierade OMX30-portföljer, med väldigt olika resultat. Om man undersöker alla möjliga portföljer med 12 OMX30-aktier, knappt 7 miljoner, och staplar dem i ett diagram så får man det här: Här kan man se att det fanns både bättre och sämre portföljer. De allra bästa 12-aktieportföljerna når +40% men de är väldigt sällsynta. De allra svagaste nådde bara +5, men de är också väldigt sällsynta. Den stora mängden portföljer finns staplade mellan +15% och +30% där vi också finner två av våra t