tisdag 11 juni 2019

Fyra procent eller tre procent

Det finns en berömd fyraprocentregel där tanken är att om man tar ut fyra procent av kapitalet första året och sedan ökar uttaget med inflationen varje år så kommer pengarna antagligen inte ta slut. I alla fall inte de första trettio åren. Antagandet är att efter trettio år så är man ändå död.

Man har testat regeln med historisk data och det skulle nästan alltid funkat. Det är bara om man börjar på toppen av en bubbla följd av en lång period av dålig avkastning som det inte fungerat.

Men historisk data är en sak och verkligheten är en annan sak och verkligheten nu, med lugn tillväxt, obefintliga räntor och höga aktievärderingar påminner inte riktigt om någon historisk situation. Därför är det många som istället pratar om tre procent vilket är rejält mycket mindre. 25% mindre faktiskt, så man måste få ihop 33% mer pengar vilket kan ta ganska många extra år.

En uppenbar risk med tre procent är att man sparar för länge, lever för snålt och bara ger nästa generation ett arv som de kommer korrumperas av. Jag har svårt att se det som en bra plan.

Simuleringar

Jag har roat mig med att simulera lite olika utfall med en väldigt enkel modell som antar att genomsnittlig avkastning blir 6% över inflationen men med en variation mellan -24% och +36%. Mer avancerade modeller kräver fler antaganden och redan de antaganden jag gjort leder ut på en knakande gren.

Jag har låtit simuleringarna gå över 80 år vilket väl är lite optimistiskt. Man ska komma ihåg att i längden (hundratals år) så finns det bara två utfall. Pengarna tar slut eller de går mot oändligheten. Sannolikheten att man ska balansera perfekt blir, över tid, obefintlig.

Fyra procent - tio simuleringar

Av tio körningar så ledde fem simuleringar till att pengarna tog slut mellan 20 och 50 år efter start, två simuleringar slutade med vansinniga mängder pengar och tre till en försiktig tillväxt. Många av simuleringarna har en period där pengarna minskar oroväckande. En del återhämtar sig, en del inte.

Det gemensamma för de fall då det går sämre är en serie av år med stora nedgångar. Det är mer osannolikt i verkligheten än i simuleringen vilket delvis förklarar att det går så illa så ofta i simuleringarna, men det har hänt och kan hända igen.

I simuleringarna kan kapitalet ta slut även efter att ha dubblats. Det är bara mindre sannolikt.

Tre procent - tio simuleringar

Med tre procent uttag så blir det en större marginal vilket avspeglas i simuleringarna där två av tio ledde till att pengarna tog slut och fyra av tio ledde till obscena mängder pengar (efter många decennier, då man kommer vara död).

Min slutsats

Oavsett om man bestämmer sig för tre eller fyra procent eller en annan modell så måste man vara beredd på att det inte kommer hålla. Kanske måste man skaffa sig extrainkomster. Börja jobba igen? Skära ner utgifterna?

De flesta kommer komplettera sina uttag med en pension, men det kan också hända saker som förändrar behoven. Man kan bli sjuk och få högre eller lägre kostnader på grund av det. Människor i ens omgivning kan behöva hjälp. Framtiden är osäker.

Jag tror att det rimliga för mig är att börja med ett antagande på fyra procent, men se till att det finns en möjlighet att skära i utgifterna om det börjar se illa ut. Om sparkapitalet istället fortsätter växa så finns möjligheten att öka uttagen även om det ökar risken.

9 kommentarer:

  1. Börsen rör sig mer upp och ner än vad utdelningar i stabila bolag gör. Därför väljer jag hellre aktier som delar ut. Antalet aktier är detsamma år efter år och utdelningarna höjs med minst 5% i snitt per år. Oavsett hur börsen går. I genomsnitt delar mina portföljbolag ut mellan 4 och 5%

    Att jobba efter fyraprocentsregeln eller likande där man säljer av innehav är mer oförutsägbart och inkomsterna kan förändras negativt i större utsträckning om börsen faller kraftigt ,samtidigt som innehavet riskerar att sina till skillnad mot en utdelningsportfölj där man har kvar hela innehavet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej,
      Jag håller inte riktigt med om det resonemanget. Ska försöka förklara varför.
      Det är sant att utdelningarna kan röra sig mindre än aktiekursen på börsen i procent men äger du enstaka aktier är du ju ändå exponerad mot bolagsrisken som det innebär och följer med neråt? Enligt forskningen innebär enskilt ägande i aktier dessutom mest sannolikt att du får sämre avkastning än börsen eller index. Därför förespråkar jag indexinvestering och sedan är det ju bara att sälja av innehaven och då blir funktionen exakt det samma som med utdelningsaktier med skillande såklart att du väljer när. 4 % regeln tar ingen hänsyn om avkastningen kommer från utdelning eller kursuppgång. Värdet på portföljen faller ju även med utdelningsaktier så risken försvinner ju inte för det oavsett om du bara plockar ut utdelningen?

      Radera
    2. Sedan är jag lite radikal kanske men tror att utdelningsinvestering jämfört med indexinvestering inte skapar så mycket mervärde mer än psykologiskt då vi människor värdesätter pengar gärna regelbundet på kontot och då ser det som en trygghet? Avkastningsmässigt och riskmässigt finns som jag ser det ingen fördel med enstaka aktier såvida du inte är en av de 10 %? Som kan slå index över en längre tid...

      Radera
    3. Ja alla blir vi saliga på vår tro. :) Förstår ditt resonemang, men jag trivs som sagt med detta sätt och min portfölj bibehålls intakt hela tiden och jag behöver som sagt inte oroa mig om börsnedgångar. Jag vet att jag årligen kommer ha en viss ökning på uttaget (genom utdelningar). Jag slipper vara så aktiv, behöver inte fatta beslut och sälja.

      Gällande diversifieringen innehåller min portfölj 34 bolag fördelat i åtta olika branscher, i tre valutor SEK, EUR, USD (Några investmentbolag, några med fokus på tillväxt och utdelningstillväxt samt ett större antal med hög relativt pålitlig DA). Så där är jag inte oroad, varje enskilt innehav utgör alltså knappt 3% i snitt. Så faller det sämre ut för ett bolag eller två under något år så påverkar det knappt någonting.

      Radera
    4. Jag hoppas också på att utdelningar ska täcka det mesta, om inte allt, men visst kan det behövas försäljningar också. Där är planen att fortsätta med balanseringen jag har nu. Det vill säga, jag kommer sälja sånt som blivit dyrare och behålla sånt som blivit billigare.

      Men jag håller även med Anonym #2, indexfonder kan vara bättre än utdelningsaktier tack vara större riskspridning. Min portfölj är delad mellan fonder (mestadels index) och aktier (mestadels industri med varierande utdelning).

      Så tillväxten på 6% (plus inflation) som jag räknat med kommer vara 3-4% utdelning och resten tillväxt.

      Än så länge är det dock hypotetiskt.

      Radera
  2. Hej,
    Intressant inlägg. Jag funderar också på detta o har valt att räkna på rullande 12 månaders utgifter och sedan simulera hur stor andel jag täcker med 3, 4 och 5 % uttag. Jag har dock sannolikt 10 + år kvar då jag inte än nu fyllt 30. Jag tror dock mer på en dynamisk modell som anpassar uttaget efter utvecklingen. Finns en del skrivet om det hos bland annat rikatillsammans.se och Onkel tom.
    Sedan tror jag det viktiga är om man vill sluta riktigt tidigt att bedöma vilken flexibilitet man har dvs ezteainkomster, minskade utgifter, Pension mm. Tror de flesta gör sig en otjänst att inte räkna med iaf en liten summa Pension. Denna blir såklart mer konkret ju närmare Pension man är. Räkna du med samma komsumtionsnivå som idag i framtiden inflationsjusterat eller vill du ha mer att röra dig med?

    Tack för bra blogg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker det är svårt att bedöma hur mycket pengar som skulle gå åt om man inte jobbar när man har ett jobb som sysselsätter en till sådan grad att man inte har tid eller ork att konsumera. Så kanske kommer utgifterna gå upp. Mer resor, dyrare hobbies.

      Å andra sidan får man tid att baka sitt eget bröd. :)

      Just nu tänker jag mig att jag ligger på ungefär samma nivå men jag vet inte om det är realistiskt.

      Radera
  3. "Jag tror att det rimliga för mig är att börja med ett antagande på fyra procent, men se till att det finns en möjlighet att skära i utgifterna om det börjar se illa ut." - Håller med dig där att jag inte skulle våga hålla kvar de fasta 4%-en som uttag om det pga fleråriga börsnedgångar motsvarar kanske 8-10% av portföljvärdet.

    Då finns en annan uttagsmodell där uttaget till viss del tar hänsyn till portföljens värdeutveckling, nämligen Vanguards dynamiska hybridmodell. Som bonus kan man även ta ut lite mer med denna. Nedsidan är att man inte vet vad man har att röra sig varje år framöver. Skrev om denna bl a här: http://utdelningssmalanningen.blogspot.com/2018/10/vanguards-dynamiska-hybridmodell-for.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tipset! Nu har jag läst det du skrivit om det och mycket mer och det var mycket intressant. Jag till och med gjorde lite simuleringar av samma sort som ovan för Vanguards modell.

      Det verkar vara en modell som skulle passa mig så jag ska antagligen försöka skriva ner mer om mina funderingar. Tack!

      Radera

Jag hoppas att höra vad andra vet, tror och tycker om de ämnen jag berör.