Min ombalanseringsstrategi

Strategi

En rationell process som rymmer överlagd beräkning och analys som i sin tur syftar till att maximera fördelar på lång sikt

Då och då undrar någon om jag har en investeringsstrategi. Jag har flera. Buy-and-hold, utdelningsaktier, med mera, men under allt finns en ombalanseringsstrategi.

Idén växte ur William J. Bernsteins bok The Four Pillars of Investing. Det är en bra bok som tar upp mycket värt att veta så jag rekommenderar den, men den bit jag tänker främst på är att Bernstein visar att regelbunden ombalansering leder till något högre avkastning än endera av de ingående värdepappren.

Att balansera en portfölj kan vara att bestämma sig för att 50% ska vara Volvo-aktier och 50% ska vara en frimärkssamling.

Ombalansering är att sälja och köpa för att få tillbaka balansen efter att portföljen kommit ur balans.

Ombalansering har historiskt visat sig hjälpsamt för att det lett till att sånt som haft en (för) hög värdering sålts och sånt som haft en (för) låg värdering köpts. Nu är det inga stora procentsatser vi pratar om och det viktigaste är trots allt vilka värdepapper man har, men det är en regel som visat sig vara mer till hjälp än hinder.

I praktiken så gör man en ombalansering någon gång per år. Om man inte tycker om att sälja aktier så låter man bara inköpen styras av balanseringskravet. Som ni hör så är det en passiv strategi. I teorin så skulle en hel portfölj kunna sugas ner i ett svart hål för att man konstant slänger pengar på något dåligt, men det verkar inte bli så i praktiken.

Vad ska balansen ska vara? Eftersom boken är amerikansk och från tiden före 0% ränta så handlar den mycket om statspapper och obligationer vilket de senaste decennierna varit alldeles för försiktigt.

Bernstein delade upp marknaden i "stora bolag", "små bolag", "utländska aktier", "obligationer och räntepapper", samt fastigheter. Jag har gjort det mer avancerat och delar upp marknaden i flera olika dimensioner.

	Aktier	Fastigheter	Obligationer
Nordamerika	?			36%
Sverige				20%
Resten av Europa				20%
Östasien				11%
Afrika och resten				11%
	75%	10%	15%

Jag har vidare bestämt mig för att mina aktier ska vara hälften (billiga index-)fonder och hälften mina egna aktieköp samt att 95% ska vara seriösa långsiktiga investeringar och 5% ska vara "chansningar".

	Seriöst	Chansartat
	95%	5%

	Aktier som bolagsaktier	Aktier som fondandelar
	50%	50%

Som ni ser så blir det många krav och siffror, men i praktiken så betyder det bara att jag måste klassificera varje bolag. Castellum är Sverige, fastigheter, seriöst och en aktie. SPP Nordamerikafond är USA, aktier, seriöst och en fond. Eolus Vind är Sverige, aktier, en chansning och en aktie. Och så vidare. Internationella bolag smetar jag ut över världen (vilket är lite krångligt). Sedan jämför jag fördelningen men min tänkta fördelning och gör justeringar så att det går åt rätt håll.

Mitt inköp av Nordea t.ex. stärkte Sverige-kategorin (eftersom Nordea är mer än 20% i Sverige) som låg under mitt balanseringsmål.

Jag vet inte om allt det här "funkar". Min portfölj, trots obligationerna, har gått ungefär som mitt jämförelseindex (SIX Portfolio Return) eller lite bättre. Den har också blivit diversifierad. Jag misstänker doc att allt numera är så ihopkopplade att det inte har någon större effekt att sprida ut sig geografiskt. Sverige, Japan, USA eller Tyskland är egentligen samma sak.

Jag har inte delat upp mina aktier i stora bolag och små bolag, mest för att det är opraktiskt i Sverige. Våra småbolag är pyttiga och har skyhög risk och småbolagsfonder har höga avgifter. Sedan skulle jag gärna ha en sådan exponering men det är mer jobb än jag tyckt det varit värt. Dessutom så är den amerikanska definitionen av småbolag, bolag med en värdering på 3-13 miljarder kronor, klart större än svenska småbolag.

Så vad tror ni om det här? Hur gör ni själva?