måndag 29 februari 2016

Strategier utan transaktionskostnader

Jag har nyligen läst "A Random Walk Down Wall Street" av Burton G. Malkiel och i den går författaren systematiskt igenom en hel massa investeringsstrategier som försöker ge bättre avkastning än genomsnittet. Boken jag läste var den senaste upplagan och bara något år gammal, men första upplagan gav han ut för 30-40 år sedan så det är en bok som är både modern och har varit med ett tag.
Transaktionskostnader:
Först och främst är det naturligtvis courtaget, den avgift börsmäklaren tar för att sälja eller köpa en post, men det är också skatter, växlingsavgifter och gapet mellan köpkurs och säljkurs.

För många investeringsstrategier säger Malkiel att om man testar dem på historiska data så ser det ut som att de eventuellt kan vara lite bättre än index, men att fördelarna försvinner i transaktionskostnader.

Det jag slogs av här är hur mycket de kostnaderna har minskat. Nätmäklarna tar promille i avgift, ISK tar bort transaktionsskatter och högfrekvenshandlarna har krympt avstånden mellan köp och sälj. Om man lägger dagens transaktionskostnader på en av de många strategierna, med historisk data, skulle den faktiskt fungera?

Ingen fara, jag tänker inte bli daytrader. Jag har inte tid och jag tror inte på det i längden. Jag föredrar att få del av företagen genom deras vinster, inte genom deras aktiekurser.

Är det någon här som räknat på det?
Kan man göra massor av slumpmässiga affärer nuförtiden utan att pengarna långsamt krymper bort?

fredag 26 februari 2016

Dyrt att göra affärer i mindre företag

Nedan är en orderbok för ett mellanstort företag, värt 4 miljarder på börsen.

På vänster sida kan man se vilka kända önskemål om att köpa det som finns. Det finns önskemål om 167 aktier för 101 kronor, 100 aktier mer om priset sjunker till 100 kronor, sedan 10 aktier till om någon säljer för 98,25 och så vidare. På högra sidan ser man kända önskemål att sälja. 5 aktier finns till salu för 102 kronor styck, hela 1 555 aktier för 102,25 kronor styck och så vidare.

Officiellt är aktien värderad till 102 kronor men se hur svårt det ser ut att vara att sälja en lite större post, till exempel 1 000 aktier. Det finns inga kända köpare av så "stora" poster i närheten av 102 kronor. Om ingen hoppar in när man lägger en order så kanske man måste acceptera ett pris 10% under marknadspriset. Motsvarande kan hända om man vill köpa 1000 aktier även om det i det här fallet ser bättre ut.

Det behöver inte vara så illa som det ser ut. Av någon anledning så tillåts dolda ordrar eller isbergsordrar där det ser ut som att man vill handla 10 aktier fast man egentligen vill handla 10 000 aktier. Dessutom finns det robotar som hoppar in och gör affärer när de ser ett gap i marknaden, men trots det så får man räkna med att det försvinner någon eller ett par procent varje gång man handlar många aktier i ett litet företag om man har lite bråttom.

Den här dagen gjordes totalt 20 affärer på hela dagen. Knappt 3 000 aktier för mellan 101 och 102,25 kronor styck.

Jag undrar hur det är att förvalta en småbolagsfond. De kan behöva sälja och köpa större poster varje dag. Lycka till att göra det utan att priset far omkring som en jojo!

Är det någon som har erfarenhet av att handla i små företag med lite handel? Det vore intressant att höra om dina upplevelser!

tisdag 23 februari 2016

Ett courtage per aktie (säljer Sectraaktier styckvis)

Man lär så länge man lever sägs det och idag levde jag lite till.

För några veckor sedan råkade jag köpa 200 aktier i Sectra av misstag och som jag skrev där så la jag upp dem igen till försäljning. Det pris jag bad om nåddes idag. Knappt. Istället för att sälja mina 200 aktier så såldes bara 39 innan priset sjönk ner igen. Ojdå.

Då jag inte har minisorten av konto så ser jag nu fram emot ett saftigt courtage per aktie. Det var inte så jag hade planerat.

För att undvika det här kan man använda en avancerad "Fill or Kill"-order på Avanza eller något liknande på Nordnet (enligt Nordnets blogg ska det gå men jag kan då inte hitta "några avancerade ordrar"). "Fill or Kill" betyder att ordern raderas om den inte kan gå igenom omedelbart och i sin helhet. Det finns också "Fill and Kill" vilket betyder att så mycket som möjligt av ordern köps/säljs direkt och sedan raderas ordern på det som är kvar, om något.

Tyvärr kan man inte kombinera "Fill or Kill" med en långsiktig order så jag vet inte om det finns någon lösning. Börserna har andra ordertyper också (inklusive typer som är till för att göra att robotar kan agera snabbare) men jag hittar ingen som skulle fungera här. 2010 var det någon som tipsade om att lägga in en stop loss-fill or kill-order. Det skulle fungera men jag ser inte det alternativet i varken Avanzas eller Nordnets användargränssnitt.

Så nu får jag bara hoppas att nästa gång priset når mitt säljpris så finns det köpare för de 161 aktier jag har kvar eller så får jag betala ännu mera courtage för småaffärer.

För övrigt var det här första gången på 2000-talet då jag sålt en aktie frivilligt och det med vinst. Hela 100 kronor i reavinst har jag nu på köpmisstaget. Det kanske kan bli en trader av mig trots allt! (En trader som förlorar pengar på courtage - precis som en riktig trader!)

måndag 22 februari 2016

Tack Finanskvinnan!

Innan jag började skriva den här bloggen så klickade jag runt bland andra bloggar på måfå och en som jag redan från början fick stor respekt för var Finanskvinnan. Till skillnad från alla andra dagsländor så hade hon bloggat sedan mitten på 2000-talet och varit med på resan med nya sparformer, ändrade skatteregler, nätmäklare, sänkta avgifter, utdelningsintresse och en explosion av bloggar.

Igår meddelade hon att hon tänker lösa in sina sparpengar, köpa en bostad och lägga ner bloggen. Jag hade egentligen tänkt tacka på hennes blogg men det går inte längre att kommentera där så jag får bara hoppa att hon på något sätt ser det här.

Finanskvinnans blogg var på många sätt en föregångare. Jag uppskattade det sakliga, det jordnära. Hon verkade inte försöka imponera eller förutsäga framtiden men samtidigt så var hon uppenbarligen kunnig och påläst.

Jag hoppas att hon kommer tillbaka i någon form i framtiden men oavsett, tack för den tid du la på att skriva för oss andra!

söndag 21 februari 2016

Första utdelningen 2016, 45% tidigare än förra året.

Nu känns det bra att jag letade efter flitiga utdelare under 2015. Istället för att behöva vänta till den 27 mars som förra året har årets första utdelning kommit redan nu, den 17 februari. Lite matematik och jag får fram att väntetiden från årsskiftet blev hela 45% kortare.

Utdelningen kom från USA, rakt in på min Nordnet-depå, med avsändare Procter & Gamble. Det här är fjärde kvartalsutdelningen i rad med samma nivå så om de behåller samma mönster som förut så kommer det snart en justering, förhoppningsvis uppåt. Förra året så var vinsten rätt dålig och utdelningen var faktiskt större än vinsten, men man tycks tro att det ska bli bättre 2016. En sak kan man säga om Procter & Gamble, dess investerare verkar ignorera att allt annat går nedåt. Om något så har priset på Procter & Gamble-aktier gått upp.

Så pengar, totalt blev det 842 kronor. Av det drogs 126 kronor i källskatt (som jag hoppas på att få tillbaka nästa år i form av lägre ISK-skatt). Det täcker ungefär maten för ett par veckor för en person, så jag behöver nog fortsätta jobba februari ett par år till. Samma sak med januari eftersom jag har exakt noll utdelning mellan mitten av december och mitten av februari.

Dessutom meddelande Coca Cola någon dag senare att de höjer utdelningen med 6%. Det var oväntat mycket med tanke på hur negativa alla varit inför företagets tillväxtmöjligheter. I rapporten (som jag bara skummat) har de problem med valutakurser, men har också fått de som buteljerar Coca &Cola i USA att betala mer för nöjet. Skulle dollarn sjunka så kommer nog vinsten skjuta i höjden, men då skulle också utdelningen sett i kronor sjunka så jag vet inte vad som vore bäst för mig.

fredag 19 februari 2016

Plan under nedgången

Jag skrev det här innan de senaste dagarnas uppgång och kommer låtsas att uppgången bara är tillfällig. Vilket den kan vara. Om tre dagar kanske Grekland säger att de har slut på pengar igen och så börjar allt om.

Nu har börserna, relativt långsamt, backat månad för månad under nästan ett år och få är de som har en högre värdering på sina aktieportföljer än i april 2015. Det är inte roligt med nedgångar eftersom det är svårt att vara säker på att det bara är tillfälligt men tittar man historiskt så bör det här vara en möjlighet snarare än ett problem.

Min plan är trots det enkel. Jag har under lång tid förberett mig på att hela portföljen kan ha en mycket lägre prislapp (40% under toppen) och försöker mentalt ha det numret som ankringspunkt. Det gör nedgången mycket enklare att ta eftersom jag inte aktiverar den mänskliga förlustfobin ("loss aversion"). Samtidigt försöker jag handla mer intensivt än tidigare. Jag har haft pengar i fonder som inte rör sig så mycket (obligationer och räntor) och delar av de pengarna använder jag nu för att köpa billigt. Eller i alla fall billigare.

Ju längre nedgången pågår, desto djupare får jag gräva i obligations/ränte-fonden men jag har inte satt någon exakt gräns för hur långt jag kan gå. Runt 20% av mitt sparande är utanför aktiemarknaden och jag tror att det skulle kännas fel om siffran gick under 10% men vi får se.

Det här är ett sånt där inlägg jag skriver till mig själv. Där jag försöker formulera mina egna tankar.

onsdag 17 februari 2016

Är halva priset orimligt?

Det finns gott om de som påpekar att en nedgång med 10-20% är småpotatis jämfört med många större krascher. Jag, liksom en del andra, fortsätter att öka antalet aktier, men om det här är bara början på en lång eller djup nedgång, är vi då inte ute alldeles för tidigt?

Som tankeexperiment, hur skulle värderingarna se ut om priserna halverades? Vi har idag i runda slängar ett P/E på 20, det vill säga vi betalar 20 kronor för varje krona i årlig vinst, eller sett som procent, vi förväntar oss 5% av priset i årlig vinst. Historiskt så har P/E legat på cirka 14, men det har svängt mellan 7 när alla varit väldigt pessimistiska och 25+ när alla varit extremt optimistiska.

Skulle priset på alla aktier halveras utan att företagsvinsterna förändras så hamnar P/E på 10, det vill säga en förväntad vinst på 10% av priset varje år. Det är ett lågt pris men inte unikt lågt. Dock så tror jag det skulle sammanfalla med att företagsvinsterna sjönk. Om inte annat skulle finans och fastighet påverkas direkt så låt oss säga att vinsterna sjunker till i genomsnitt 75% av vad vi har nu. Då hamnar P/E runt 14, nära det långsiktiga genomsnittet.

Så en halvering av aktiepriserna verkar inte orealistisk men det finns några faktorer som talar emot det. I första hand håller den låga räntan upp P/E-talen. Den har fått folks förväntningar på aktie-avkastning att minska, därav de höga priserna (och följaktligen modesta avkastningen). Jag tror att det krävs en extrem extern kris som skrämmer bort folk från aktier för att det skulle ske en prishalvering. Några stora och oväntade konkurser?

Min slutsats är trots allt att priserna må fortsätta sjunka, men inte till en halvering. 30% till möjligtvis, men antagligen inte det heller. Vi kan också ha sett botten redan nu (vilket jag inte heller tror). Folk ser fortfarande spöken runt varje hörn. Mer makrofunderingar finns i överflöd på Gottodix blog.

söndag 14 februari 2016

Rättar halva utdelningstipset

Nu när de flesta företag i min portfölj föreslagit nya utdelningar så jag kan jämföra med mina gissningar i Tippar utdelningar 2016.

Av fjorton bolag har nio gett besked och jag gissade rätt i tre fall. I hela fem fall var jag för pessimistisk eller inte tillräckligt optimistisk. Det är lovande. Det ser ut som att jag kommer nå mina utdelningsmål lite för lätt. Ska jag redan skruva upp dem?

NordeaRätt gissat
CastellumBättre än gissat
InvestorRätt gissat
NCCBättre än gissat
Atlas CopcoBättre än gissat
TeliaSoneraBättre än gissat
SandvikRätt gissat
VolvoSämre än gissat
ICA GruppenBättre än gissat
NCC Housing?
Sectra?
Procter & Gamble?
Johnson & Johnson?
Coca Cola?

Trots att jag bara har rätt i en tredjedel av fallen så är jag rätt nöjd med mitt tippande. Jag var generellt för pessimistisk, men jag anser att vissa företag (TeliaSonera) håller uppe utdelningen i en förhoppning om bättre tider och sånt tänker jag inte planera för.

Det enda bolaget jag hittills underskattat utdelningen för är Volvo. Jag trodde inte alls att de skulle hålla utdelningen stilla.

De amerikanska bolagen lämnar inga utdelningsförslag vid årsrapporten utan det bestäms av företagsledningen närmare inpå utdelningen. Alla de tre bolag jag äger lider av den höga dollarkursen. Alla tre har för vana att höja i april. Vi får se om det här blir året då något av dem håller igen.

NCC Housing existerar inte än och det sista bolaget, Sectra, har ett brutet räkenskapsår så det tar några månader till innan de säger något.

Det tråkiga med de positiva överraskningarna är att för ett antal av företagen hoppade aktiepriset upp en bit precis när jag hade velat öka. Castellum och NCC till exempel.

fredag 12 februari 2016

Atlas Copco - för tredje gången på en månad

Jag har gett upp. Jag kommer för alltid ha en industritung portfölj. Egentligen vill jag inte men det är industri (och vissa råvaror) som verkar prisvärda och inte mycket annat.

Så jag har återigen köpt en dos Atlas Copco B. Av naturliga skäl till ännu lägre pris än förut. 150 aktier för 163,06 kronor styck, och ytterligare 945 kronor utdelning per år (om inte utdelningen sänks eller höjs). Nu ska det i alla fall mycket till (kanske 20% lägre pris?) för att jag ska köpa fler aktier i Atlas Copco B (eller A för den delen).

Annars verkar inte det här fallet stanna av. Det är ett par dagar ner, lite hysteri uppåt en dag, sedan ett par dagar ner följt av en till uppåthysteridag. Det är fullt möjligt att till och med det här köpet (40% under högsta priset förra året) kommer verka dyrt om ett halvår.

tisdag 9 februari 2016

Ojdå - irrationell börshandel (Sectra)

Jag läste precis att människor som handlar på börsen inte är rationella. Det har jag i och för sig hört förut men nu fick jag mig själv som exempel på ett närmast pinsamt sätt. Tur att jag är anonym här.

Jag har flera gånger kommit hem från jobbet och noterat att börsen gjort en flash-dip (om det inte är ett ord så uppfinner jag det ordet just nu) och chansen att handla billigt är borta för det här gången. Det är alltid lika irriterande, om än inte katastrofalt på något sätt. Speciellt som börsen fortsätter nedåt och nu är billigare än tidigare flash-dippar (japp, funkar i plural också).

För ett tag sedan undersökte jag användargränssnittet för Avanza och möjligheten att lägga in ordrar för lång tid framåt. Tyvärr tillåter de inte ordrar som är lägre än -15% nuvarande pris men spontant och mestadels på skoj la jag in en order på Sectra strax under 100 kronor.

Sectra är ett medicinskt IT-bolag med ett börsvärde på 4 miljarder kronor och en vinst på 100 miljoner kronor, med andra ord rätt dyrt. Jag har tidigare, för många år sedan, köpt andelar i Sectra för en tredjedel av det nuvarande priset och det var betydligt rimligare. De aktier jag har är en väldigt liten post i min portfölj så jag har lite löst funderat på att öka (eller sälja), men inte kommit längre än att använda Sectra som exempelaktie medan jag lär mig Avanzas möjligheter.

Efter att ha experimenterat så glömde jag mer eller mindre bort ordern. Igår fick jag ett mail med ärenderaden "KÖP". Oj.

Så för att börja om det här mailet: Igår köpte jag 200 aktier i Sectra för 99,945 kronor styck efter avgifter! Det kommer antagligen öka min årliga utdelning med cirka 300 kronor såvida de inte fortsätter med sina extrautdelningar ett par år till.

Nu vet jag inte vad jag ska göra. Om priset går upp lite snabbt så säljer jag nog, men kanske borde jag sälja direkt och ta förlusten (jag fångade den på väg ner från 100 till 95) som läropengar. Jag klassificerar mig själv som Buy & Hold så det här är obehagligt.

lördag 6 februari 2016

Återblick 2011 - uppenbarelsen och förbannelsen

2011 var året då saker började hända. Jag får tacka statlig TV för det men först lite bakgrund. Det här är min återblicksserie som började med Återblick 2002 - mina första aktieköp och fortsatte år för år med 2003, 2004, 2005, 2006, 2007, 2008, 2009 och senaste 2010.

Så varför vill jag tacka SVT? Jo, under hösten så gjorde de en granskning av fonder och i synnerhet Nordea1. Jag som hade mitt månadssparande i Nordea följde det uppmärksammat och blev argare och argare. Det visade sig nämligen att Nordea hade kombinerat höga avgifter och låg avkastning, och då inte medioker avkastning utan usel avkastning. Det pratas en del om smygindexfonder och det hade varit bättre än vad Nordea gjort.

Det här hände under senhösten och jag satta mig ner med kalkylark och gamla årsbesked och summerade avgifter. 60 000 kronor. 60 000 kronor hade jag betalat till Nordea för att ta hand om mina sparpengar och sett i efterhand så hade nästan allt annat varit en bättre idé. Jag hade ett långt samtal med en "rådgivare" på Nordea om det här men min slutsats blev att sluta lita på andras förvaltning. Antingen indexfonder (där man helt enkelt hoppas att "marknaden" gör hyfsat rätt) eller egna aktier (där jag själv måste göra rätt).

I och med att jag sålde av gamla fonder så fick jag dels en del skatt att betala (men inte så mycket eftersom väldigt lite gått uppåt trots att det hade gått ett decennium), dels fick jag loss kontanter att köpa annat för så det blev en hel del affärer när 2011 gick mot slutet. Fonderna och aktierna blev lite godtyckliga, men tänkta att ersätta de fonder jag hade haft hos Nordea, samt att jag slängde mer pengar på succén Lundin Mining (just då var det en succé!).

Köp

Aktier

AktieAntalPris per styck
Investor300125,23 kronor
Lundin Mining40031,85 kronor
NCC400113,75 kronor
Volvo B1 00096,62 kronor

Fonder

FondSummaÅrlig avgift (%)
Avanza Zero47 303 kronor0,00%
FMG Iraq Fund A104 000 kronor2,00%Enda vägen för Irak borde vara uppåt. Eller? :-(
SPP Aktiefond USA60 000 kronor0,20%
SPP Aktiefond Europa50 000 kronor0,20%
Swedbank Robur Östeuropafond40 000 kronor1,42%...och Östeuropa, med Ukraina och andra länder som bara kan växa. Inte sant? :-(

Kommentar i efterhand

Väldigt blandad framgång för de här inköpen. Trots nedgången det senaste halvåret så har Investor, NCC och USA-fonden alla gett mer än 20% per år, medan Lundin Mining, Östeuropafonden och Irakfonden sjunkit mer eller mindre. Vill man se ett mönster så är det att "förhoppnings"-delarna gått dåligt, medan de delar som varit mer generella gått riktigt bra. Tack och lov så satsade jag mer på de säkra investeringarna än på de mer chansartade så sett som en helhet så var det fortfarande bra affärer.

Det har bara gått 4 år sedan inköpen så det kan fortfarande svänga mycket men än så länge har jag inga planer på att skälla på "Daniel årsmodell 2011".

Det jag möjligtvis tycker att jag borde insett var att det var ett misstag att köpa fler andelar i Lundin Mining. Företaget var inte längre billigt och jag hade väl fått för mig att priset bara kunde fortsätta uppåt. Nu funkar inte råvaruaktier riktigt så eftersom valutor och råvarupriser inte kommer öka i oändlighet och gruvor förbrukas. Om ett sånt bolag plötsligt gått upp mycket så ska man nog fundera mer på att avsluta spekulationen än att öka den.

Totalt innehav nyårsafton 2011

Nu börjar det här bli komplicerat och många siffror. Jag får nog fundera på bättre sätt att visualisera det här till nästa årsrapport (där det inte blir färre aktier och fonder).

Utdelningsaktier

AktieAntal andelarUtdelningar under åretFörändring
Jeeves200300 kronor0%
Nordea2 6002 420,80 kronor+7%
Sandvik1 3003 900 kronor+200%
Sectra4002 000 kronorÅterupptagen utdelning (+900% vs år 2008)
Volvo11 0001 500 kronorNytt företag.
Investor300
NCC400
Totalt10 300 kronor
Skatt-3 090 kronor
Utdelningar efter skatt7 210 kronor
1 Fler aktier än vid tidigare utdelning.

Chansaktier

AktieAntal andelarPrisförändring
Lundin Mining2 400+52%
Totalt+52%

Indexfonder etablerade marknader

FondPrisförändringAndel av indexfonder
Avanza Zero-5,6%57,6%
SPP Aktiefond Europa+1,2%18,9%
SPP Aktiefond USA+4,7%23,5%
Totalt-1,9%

Chansfonder

FondPrisförändringAndel av chansfonder
Swedbank Robur Östeuropafond-7,3%90,2%
FMG Iraq Fund A10+1,8%9,8%
Totalt-6,4%

Obligationer

ObligationAntal"Utdelningar" under åretMotsvarande ränta
Premieobligation 2007:120600 kronor4,3%

Utdelningar jämfört med tidigare år

Äntligen, årets ljuspunkt. Sectra och Sandvik ökade utdelningarna kraftigt. Sandvik för att kunjunkturen såg bra ut, Sectra för att de överlevt partnerförlusten och efter försäljning av företagsdelar hade för mycket kontanter. Kanske borde man skilja på normal utdelning av årets vinst och extrautdelningar för att krympa företagets tillgångar men här räknar jag ihop dem.

Tack vara lite återupprättad tur med mina premieobligationer och inköp av Volvoaktier innan utdelningen så blev det en ökning på hela 178%. Helt enormt. En riktig ketchupeffekt och nu är utdelningarna plötsligt en saftig mängd pengar. En person kan köpa (billig) mat under ett halvår för den här utdelningen, vilket passar bra eftersom årets julklapp 2011 var en färdigpackad matkasse.

Här någonstans började nog tankarna infinna sig att utdelningar faktiskt kunde vara en riktig inkomstkälla vilket påminner mig om att jag fortfarande inte läst Geraldine Weiss klassiker "Dividends don't lie". Den är från 1988 men många av de bästa böckerna skrevs för länge sedan. Se bara Benjamin Grahams böcker.

edit: 2012 finns nu att läsa.


1. Nordea är inte ensam om att ha dyra och dåliga fonder men de råkade 2011 vara de som lyckats dölja det sämst. Sedan dess har även Swedbank varit i rejält blåsväder.

torsdag 4 februari 2016

Sandvik, Sandvik, Sandvik

Så kom till sist den första kvartalsrapporten med Sandviks nya VD, Björn Rosengren.

Så Björn Rosengren har en plan. Han berömmer alla fantastiska medarbetare (det är alltid bra att smörja sånt som man ska få att rotera), meddelar att "kostnadsbasen minskat" (folk har sparkats, fabriker har lagts ner), samt lägger upp Mining Systems på Att-Sälja-listan (hände innan han började man knappast utan hans godkännande). Han säger sig också vilja decentralisera hela företaget vilket jag tycker om men också tror att det är lättare sagt än gjort. När det är en komplicerad omvärld så vill många chefer slita hårdare i tyglarna oavsett hur skadligt det är.

Utdelningen sänks till 2,50 kronor per aktie istället för 3,50 (-29%) och det är vettigt och väntat.

Utdelningen förra året var för hög, kanske i förhoppning att det plötsligt skulle gå fantastiskt bra, och nu måste någon bita i det sura äpplet. Utdelningsandelen är trots det mer än hela den officiella vinsten (men "bara" 57% av den friserade vinsten). Faktum är att kvartal fyra till och med gick med en ofriserad förlust så man ska nog inte hoppas att utdelningen ökar igen redan nästa år.

Björn Rosengren tillämpade nämligen en annan vanlig metod. Som ny chef passade han på att ta ofriserade engångskostnader på 1,5 miljarder. Det gör att det blir enklare att få företaget att göra (ökad) vinst i framtiden och blir samtidigt en känga till tidigare ledningar som uppenbarligen lämnat efter sig en massa skräp som han nu måste städa upp. Jag vet inte om det är exakt så det är, men det är vanligt när chefer tillkommer. Lika vanligt är det att jag irriterar mig på begreppet "engångskostnader". Jag tycker de har en stark förmåga att upprepas mer än en gång och när det handlar om utbetalningar så är pengarna lika borta oavsett om det var en "engångskostnad" eller en vanlig kostnad.

Trots -29% utdelning, mycket liten vinst för 2015, 5-10% lägre omsättning och varningar om att det fortfarande är många kunder som är tveksamma till inköp så rörde sig inte aktiepriset. Vi ägare till Sandvik är luttrade och tänker fortsätta vänta på det värsta. Jag vet inte om bolaget just nu är billigt (för det är fortfarande ett stort och mäktigt bolag) eller inte men det kostar nu lika mycket som det gjort 2009.

edit 2016-02-04 18:55: Som Johan skriver i en kommentar så rusade visst kursen upp 8% strax innan jag publicerade den här texten. Ibland går det för fort för mig. :-)

onsdag 3 februari 2016

Kan statsråden inte hantera sina egna pengar?

DN gjorde en undersökning av hur statsråden förvaltar sina egna pengar och bortsett från Kristina Persson som kommer från en företagarfamilj och kanske vet vad hon gör, så ser det mer än illa ut. Det ser i det närmaste katastrofalt ut.

Statsministern har en årslön på knappt 2 miljoner (ca 1 miljon efter skatt), och de 23 statsråden får 1,5 miljoner (ca 800 000 efter skatt) vardera. Av dessa har 7 personer inte en krona i aktier eller fonder. 9 har något men under två månadslöner i långsiktigt sparande, och resten (undantaget Persson) har under 6 månadslöner.

Det kan förstås finnas en politisk orsak. Äger man något så kan beteendet hos det man äger återspeglas på ägarna. Om Isabella Lövin blir mer känd så kommer hon säkert få frågor om sina Telia-aktier och mutor i Centralasien. Kanske har de alla medvetet lagt nya pengar under madrassen (på ett sparkonto?) i väntan på livet efter jobbet.

Möjligen borde jag vara glad att de fokuserar mer på sina jobb än på sina sparpengar. De har ett viktiga jobb, viktigare än mitt, och det är bra om de inte sitter och läser ekonomibloggar på kvällarna. Trots det tänker jag passa på att kommentera de val de faktiskt gjort, uteslutande innan de började verkar det som.

Jag utger mig inte för att vara något orakel, men de som äger fonder verkar valt sämsta möjliga fond. Både Löfven och Ylva Johansson har pengar i gamla allemansfonder. Fonder som knappt är förvaltade men ändå vill ha 1-2% av dina pengar varje år för det (vad det gör över ett decennium eller längre är skrämmande). Försvarsminister Peter Hultqvist har roligt nog ett intresse i Nordeas "Aktiva Offensiv" (Attack?), en fond-i-fond-fond. Trots humorn i det tror jag inte att det är speciellt smart att ge flera lager av ekonomer en chans att hyvla av sparpengarna.

Tittar man på rena aktier så finner man en öken med några få halvdöda kvistar (jag fortsätter att ignorera Persson). Vi har 1 aktie i Biosensor Applications Sweden AB ägd av Per Bolund. Det finns antagligen en historia där. 100 aktier i TeliaSonera ägda av Isabella Lövin. 5 aktier i det ökända Ekfors Kraft AB ägda av Sven-Erik Bucht och det är allt. De verkar inte ens försöka!

Om jag kunde ge ett råd så vore det att satsa på den bredaste och billigaste Sverige-index-fonden som man kan hitta, gärna med någon form av filtrering på etiska bolag (hej då Swedish Match). Att spara där som statsråd borde vara lika harmlöst som att köpa aktier i företaget man jobbar i.

måndag 1 februari 2016

Ett litet reaköp i Atlas Copco

Rapporten från Atlas Copco blev inte väl emottagen så jag bedömde att priset för aktierna var ok i förra veckan och köpte ytterligare 150 stycken för 174,26 kronor per aktie inklusive courtage. Jag fortsätter därmed att köpa industriaktier fast jag egentligen tycker att jag har nog av dem. Anledningen är att industriaktier (och kanske råvaror) verkar vara de enda företagen som har bra priser, trots prisfallen. Det kommer att vara knöligt några år framöver men jag tror att företagen kommer klara det.

Om utdelningen stannar där den är nu (de aviserade precis en höjning från 6 kronor till 6,30 kronor per aktie) betyder det här en årlig utdelning på 945 kronor. En utelunch till varje månad.

Får se om det blir utrymme för fler köp om börsen fortsätter falla. Just nu slåss CSN, Skatteverket och privata nöjen om min lön.