Min tionde kraftiga nedgång sedan millenieskiftet

Igår lördag så kom den väntade varningen från Avanza om att portföljen (den del som ligger hos Avanza) minskat med 10% i värde sedan årsskiftet. Det är inte roligt, men hej, lägre ISK-skatt!

Det är inte första eller största (än så länge) nedgången för mig även om det är större belopp än någonsin tidigare. När månadslöner kan försvinna på en dag så är det bra om man har lite perspektiv.

Då jag mestadels äger antingen breda indexfonder eller aktier i stabila företag så känner jag inget akut behov av att göra något. Om man har aktier i bolag utan substans (t.ex. Teslaaktien som är 90% luft) så är det mer nervöst för då är det långt ifrån säkert att nedgången bottnar och det kan vara läge att rädda det som räddas kan. Men sådan är inte min portfölj.

Då jag tycker om datavisualiseringar så har jag länge haft en graf över uppgångsfaser och nedgångar. Den triggar, liksom Avanza-mailet, på 10% nedgång så plötsligt har jag fått en liten orange nedåtsvans på slutet.

Figuren nedan är min portfölj. Det är inte något index och den skulle se annorlunda ut för varje person.

Låt mig gå igenom de tidigare nedgångarna.

2000-2003: IT-kraschen

IT-kraschen är i procent den största nedgången jag förhoppningsvis någonsin får se. Det var små belopp, men som varje ny sparare så stoppade jag in (små mängder) pengar i dyra fonder med spännande områden. Det blev en dyr läxa, men då sparandet var litet så påverkades jag inte psykologiskt.

Jag tror att jag hade en tro att det skulle komma igen, men jag hade missat två saker: Dyra fonder innebär ett stadigt läckage av pengar till banken, pengar som aldrig kommer tillbaka. Samt att fonderna hade haft aktier i förhoppningsbolag som inte heller någonsin skulle komma tillbaka.

2006: Inflations- och bubbeloro

2006 så hade börsen gått upp kraftigt under 2-3 år och fler och fler började oroa sig för att aktier var övervärderade. På våren kom lite oroande inflationssiffror och *puff* så valde många att sälja, och börsen sjönk kraftigt, utdraget på några månader. Sedan kom folk på att livet trots allt var rätt ok och börsen gick upp igen.

Det här var den sortens nedgång som man kan missa helt om man inte är uppmärksam. Jag kommer inte ihåg att jag var uppmärksam. 2006 var det dessutom mycket svårare än idag att följa fondkurser från dag till dag. För en passiv sparare kom det ett årsbesked från banken någon gång året efter och inte mycket mer. Årsbeskedet för 2016 var väldigt positivt eftersom aktiepriserna gått upp både före och efter vårens nedgång.

2007-2008: Finanskrisen

Det har skrivits hyllmeter om det här men jag ska försöka hålla det kort. I USA lånade man ut pengar till folk som inte hade råd med lån och sedan såldes ihopklumpade lån som "säkra" obligationer. När folk slutade betala tillbaka på lånen och många obligationer visade sig vara skräp fick banker panik och ingen vågade köpa värdepapper av någon annan.

Amerikanska banker, och en del europeiska som Deutsche Bank, insåg att om obligationerna var skräp så hade de inte nog med pengar att täcka allt och de höll på att gå omkull. Den amerikanska staten räddade några banker och lät någon krascha. Det här var dock bara första smällen. När bankerna fick panik så försvann krediterna för många företag som också fick problem. Företag drog ner, människor fick sparken, komsumtionen minskade, och kanske minst av allt, börserna gick ner.

Eftersom USA är, och framförallt var, centret för global handel så smittade alla nedgångar av sig till andra länder, inklusive Sverige, men det blev aldrig så illa här som det blev där.

En intressant detalj är att krisen höll på betydligt längre än börsnedgången. Börsen började gå upp igen redan när det såg ut som att man närmade sig botten.

För mig personligen så sammanföll det här med en tid då jag verkligen hade mycket att göra, hade intressanta arbetsuppgifter och jobbade i en växande marknad så jag var inte speciellt uppmärksam eller orolig. Jag hade kanske en årslön investerad vilket är mycket, men inte livsavgörande.

Det fanns de som passade på. Som alltid på börsen så går den till överdrift och när den bottnade så fanns det gott om bolag med en oförklarligt låg värdering. Chansar Mest, bloggaren, var en av de som lånade pengar och köpte lite allt möjligt. Jag tror att han nu dragit sig tillbaka till södra Frankrike och roar sig med att vara kritisk mot dagens ungdom/politiker på Instagram. Så bra kan en kris bli, även om det är ett undantag.

2011, 2015, 2016: Eurokris, Grekland, Spanien, ...

Euroområdet består av ett drygt dussin länder och under sent 2000-tal och större delen av 2010-talet så knakade det rejält när länderna hade olika behov av att låna.

I synnerhet så växte några länder i södra Europa kraftigt med hjälp av enorma och billiga lån i Euro som de kunde få eftersom Euro-området som helhet innehåller starka och stabila stater.

Som husägare i Sverige numera vet så är billiga lån ibland tillfälliga. Det kommer ett tillfälle då de ska läggas om och plötsligt är det dyra lån. Flera gånger såg det ut som att länder som Grekland, Italien, Irland, Spanien och Portugal skulle misslyckas med att förnya eller betala sina lån och varje gång så rasade börserna för det skulle varit en katastrof.

Varje gång så kom andra Euro-länder till "hjälp", i alla fall med pengar. De ställde också krav på att länderna skulle göra förändringar så att de inte skulle behöva låna mer och de kraven sved rejält. Greklands BNP har fortfarande inte kommit ikapp där den var innan pengarna tog slut och för Italien och Spanien så är de först nu ikapp siffrorna för 2016.

De här börsfallen var alla kopplade till risken att Euro-området skulle krascha och om man inte trodde det skulle hända kunde man ignorera nedgångarna. Det syns också på hur brant uppför börserna gick direkt när den akuta krisen var löst.

Jag var inte jätteorolig någon av gångerna, men kanske berodde det på okunskap.

2018: Allmän börsoro

2018 så hade börserna gått stadigt uppåt i många år, med bara liten hicka (Eurokriserna). Efter finanskrisen tio år tidigare så hade västvärlden haft extremt låga räntor, till och med negativa räntor, så när det till slut verkade som att räntorna skulle öka en aning så utlöste det en omgång försäljningar på börsen.

Många satt med enorma börsvinster och ville nog säkra dem så de sålde när börserna gick lite nedåt. Nedgången blev dock inte långvarig och i min portfölj kvalar det knappt in. Jag kollade lite vad jag skrev på bloggen och det ord jag använde mest var "köpläge". Jag fick några aktier till bra priser, men eftersom jag var fullinvesterad så kunde jag bara använda det som blev över av lönen.

2020: COVID-19

Pandemin, nu mer än 5 år sedan. Ett dödligt virus spreds över världen och stater stängde ner det mesta där människor hade fysisk kontakt i onödan. Många företag blev av med alla kunder och alla inkomster. Naturligtvis så rasade aktiepriserna och på ett par veckor krympte min portfölj med en årslön eller mer. För mig helt enorma belopp.

Det konstiga, och unika, här var att börsen efter några veckor sköt i höjden igen. Delvis var det för att man upptäckte att världen inte gick under (förutom för de cirka 7 miljoner personerna som nu är registrerade som dödsoffer), men delvis var det nog också spekulation. Nedgången hade gått så snabbt att de som tittat bort plötsligt upplevde att det var rea på börsen. När det väl vände snabbt uppför så följde många med och det som borde varit en börskrasch varade bara i några veckor.

För mig gick allt för fort. Jag började fundera på att försöka skaka fram pengar för de värdepapper jag var övertygad om var alldeles för billiga, men så tog rean slut innan jag gjort något.

Den här kraschen är underlig på många sätt. Något som var en absolut katastrof för många människor och företag slutade ändå i en börsuppgång? Jag tror fortfarande inte att jag helt förstår. Riksbanker paniksänkte räntor vilket säkert var en faktor, men borde inte börsen gå ner när allt går dåligt? Uppgångarna skulle inte hålla i sig för alla företag, men vi kommer till det i nästa avsnitt.

2022: Inflation och räntechock

Den här negången kan vara specifik för min portfölj då jag hade en hel del övervärderade fastighetsaktier när 2022 började. Under 2020 och 2021 hade fastighetsaktierna dragits med av de negativa räntorna och skjutit i höjden på börsen. De som inte hade fastighetsaktier kanske inte märkte den uppgången alls.

2022 inleddes med vapenskramlande från Putin som pratade om hur ukrainare egentligen inte fanns utan att de bara var förvirrade ryssar som behövde räddas från sin regering och "nazister". Det kom också nyheter om inflation i USA där de hade fullständigt vräkt ut pengar under pandemin. Sedan invaderade Putin Ukraina, och resten av Europa försökte snabbt göra sig oberoende av rysk olja och gas. Tyskland betalade plötsligt jättesummor för svensk el och svenska elpriser följde efter. Med dubblerade elpriser så höjde alla som använde el sina priser och inflationen gick över 10% i Sverige.

Det enda beprövade sättet att bromsa inflation är högre räntor så efter lite tvekande så lämnade riksbanken nollnivån vilket blev en katastrof för vissa fastighetsbolag, liksom för privatpersoner som hade stora lån med rörlig ränta.

Två av Sveriges tidigare största fastighetsbolag, SBB och Heimstaden, har levt vid avgrundens kant sedan dess och många andra bolag har fått hämta pengar från sina ägare. För mina uppblåsta fastighetsaktier blev det väldigt illa, men det blev också osäkert för många andra bolag. Skulle de kunna höja sina priser utan att förlora kunder? Skulle vinsterna minska?

Jag var medveten om att mina fastigheter hade blivit en för stor andel av portföljen, men jag valde ändå att behålla dem då jag rent generellt vill fixa obalanser med nyinvesteringar istället för försäljningar. Det här blev ett sänke i portföljen både 2022 och 2023. Hade jag visat den inflationsjusterade grafen så hade det sett ännu mycket värre ut och jag tappade cirka 30% av värdet. Något jag ännu inte kommit ikapp.

2025: Trumps tullar

Så är vi framme vid årets nedgång som kan sluta lite var som helst.

Trump valdes återigen till president i USA och han har alltid haft en oortodox (försöker vara snäll här) syn på internationell handel. Han växte upp i en familj som handlade med fastigheter och det verkar handlat mycket om hur mycket man kunde förhandla ner priser eller lura köpare. Det blev också hans syn på handel mellan länder. Allt som köptes in till ett land skulle undvikas och hårdraget så skulle han helst förbjuda USA från att köpa av andra länder.

Trumps syn på handel mellan stater var inte okänd men ingen tog det på speciellt mycket allvar eftersom det vore korkat, på samma sätt som det vore korkat av Ryssland att starta ett fullskaligt krig mot Ukraina. Man antog att därför att alla hot om tullar bara var förhandlingstaktik eller skulle stoppas av rådgivare. Dessutom har inte den amerikanska presidenten rätt att sätta tullar utan grundlagen säger att det är kongressen som ska göra det, så man behövde inte vara orolig.

Men så hände det ändå. Den 2 april meddelade Trump att det skulle bli importtullar på alla länder. Även öar som inte hade någon befolkning (Heard and McDonald Islands) och länder som inte existerar (Réunion).

Det är svårt att överblicka alla följder. I första hand gör det allt som USA importerar dyrare vilket borde betyda att den amerikanska inflationen tar fart igen med höjda räntor som kompensation. Det kan också minska försäljningen till USA och dyrare varor kan bromsa upp USAs konsumtion. Vissa företag kommer drabbas av det här mer än andra men vilka? Det går inte att veta och enklast är kanske att sälja alla aktier och se hur det slutar.

Å andra sidan så kanske Trump säger imorgon att det bara var ett skämt och så hoppar börspriserna upp igen. Eller så blockerar USAs högsta domstol tullarna eftersom de är till synes olagliga. (Trump hävdar nödrätt och akut nationell säkerhet vilket ger USAs president rätt att göra vad som helst. Till exempel att sätta tullar på import från en ö med pingviner som annars skulle krossat USAs ekonomi.)

Jag sitter fortfarande stilla i båten. Dollarn har sjunkit en del och mina USA-fonder har tappat i värde, men jag tänker inte försöka gissa hur de kommer röra sig framöver. De företag jag har aktier i är stora globala bolag som jag tror kommer hantera tullarna på ett eller annat sätt. Sandvik och Volvo har rasat så de är nog exponerade, men jag vet helt enkelt inte.

Jag är orolig, men inte så mycket för min personliga ekonomi som för vad Trump ska ta för sig härnäst, och vad ett USA som tyckte att han skulle vara president kan få för sig härnäst.