Ännu inte största nedgången, en tillbakablick på de andra nedgångarna på 2000-talet

Jag har investerat i aktier, via fonder och direkt, i ett par decennier nu så låt mig berätta om några andra nedgångar med min egen portfölj som datapunkt.

I figuren ovan så syns de sju nedgångar i min portfölj som varit större än 10%. Det är lite överdrivet pessimistiska siffror då investeringar under pågående fall förstorar förlusten, men det är ungefär rätt.

Det är stor skillnad på de olika nedgångarna. Alla har olika orsaker, längd och djup.

IT-kraschen 2000-2003, 148 veckor

I slutet av 1990-talet så sjönk räntor och mer och mer pengar letade sig till börsen (precis som de senaste åren). Samtidigt började folk se potentialen i Internet och det blev en stor hajp runt alla som sa sig använda Internet till något (jämför ...tronic-hajpen eller crypto-hajpen). Man pratade om den "nya ekonomin" där vinster inte spelade någon roll, bara tillväxt och antalet anställda ingenjörer. Massor av människor påpekade att det här var helt vansinnigt, men börspriserna fortsatte ändå upp, och upp, ända till de slutade gå upp. När bubblan sprack så blev marknaden rejält deprimerad och nedgången fortsatte i flera år.

Jag hade bara små investeringar, och i fonder, inte i aktier, så den här nedgången påverkade mig inte speciellt mycket mentalt, eller ekonomiskt. Jag kunde lätt täcka nedgångarna med nyinvesteringar så kontot växte i storlek. Dessutom blev varje köp billigare så yay.

April 2006 -10%, 13 veckor

Jag kommer inte ihåg det här alls, men i kurvorna så är det bara ett litet hack i en kraftig uppgång. Kanske folk som sålde av för att ta hem vinster. Någon annan som kommer ihåg?

Finanskraschen 2007-2008, 65 veckor

Min största nedgång i procent var finanskraschen 2007-2008. Efter att amerikanska banker lånat ut pengar till folk som inte kunde betala tillbaka, och sedan sålt lånen som relativt säkra investeringar så drogs hela det amerikanska finanssystemet med i bolånekraschen. Med den amerikanska ekonomin följde resten av världen, och speciellt exportorienterade ekonomier som den svenska.

Folk utan bostad köpte inte bilar. Bilföretag kraschade. Underleverantörer kraschade. Verktygstillverkare kraschade. Reklamförsäljare kraschade. Eventfirmor kraschade. Flygbolag kraschade. Gruvföretag kraschade.

Totalt landar portföljnedgången på -50%, men det är nog lite överskattat då jag också nyinvesterade mycket under den här perioden. Mentalt så hade jag inga som helst problem med de här nedgångarna då jobblivet var väldigt intressant och jag hade tillräckligt med inkomster för att inte lägga mina fonder en tanke. Precis, det var fortfarande nästan uteslutande fonder.

Skuldproblem 2011-2012, 81 veckor

Återigen så drog USA med sig världens ekonomier. De amerikanska väljarna valde en kongress som aktivt motarbetade presidenten och om och om igen så fick USA:s myndigheter stänga. Kritiska reformer sköts upp och allmänt så sjönk förtroendet för USA:s ekonomi. Det här la sordin på börsstämningen under en relativt lång tid med lite upp och lite ner och som mest ner 21% från toppen.

Det här blev en väckarklocka. Under ett par år så hade mina fonder rört sig dåligt och med den här nedgången så låg många på minus trots att börserna gått upp under åren som gått. Det visade sig att jag blivit offer för storbankens svindyra aktiva fonder där 2% av mina pengar varje år gick till en förvaltares champagnefrukostar och Porscheköp.

Tack vare nedgången så tog intresset för att direktinvestera i aktier rejält med fart. Det fanns aktier som hade rimliga värderingar, men även indexfonder som fick ersätta de dyra fonderna. Jag kunde köpa aktier som Investor för 31 kronor styck (kostar nu runt 200 kronor) men jag köpte även saker som fick bli lärpengar (Irak strax innan ISIS, gissa hur bra det gick).

Kriser kan resultera i något bättre.

Eurokrisen 2015, 19 veckor

I EU så hade Euroområdet tagit in medlemmar med väldigt skakig ekonomi, de så kallade PIIGS-länderna (Portugal, Italien, Irland, Grekland och Spanien). Grekland i synnerhet hade svårt att betala de lån som de tagit i Euro och behövde hjälp av de andra Euro-länderna, och speciellt Tyskland som hade störst överskott.

Frågan om vad som skulle hända med euron och Euroområdet, och Grekland, fick börser runt om i världen att skaka. Från toppen till botten blev det trots det bara minus 10% i min portfölj.

Det här blev ett tillfälle att köpa lite billigare. Jag var, och är, investerad på lång sikt och Eurokrisen var ett tillfälligt problem. Liksom nu så hade dessutom börsen gått upp rätt mycket innan så nedgången åt av pengar jag aldrig hade haft i handen. Det är lättare då.

COVID-19 Mars 2020, 3 veckor

Min portfölj sjönk 22% från topp till botten av covid-kraschen. En krasch som sticker ut både i sin häftighet och i sin kortvarighet. Med en global pandemi i antågande, stängda gränser, stängda företag, så borde det varit en långvarig nedgång. Istället så fick sänkta räntor, massiva stödpaket och brist på alternativa investeringar (nollränta) pengar att snabbt leta sig till börserna och aktiepriserna sköt snabbt upp igen.

Eftersom det här gick så snabbt och jag var mer intresserad av hur alla skulle överleva ett nytt och dödligt virus så hann jag aldrig riktigt bekymra mig. Liksom många andra så funderade jag istället på hur jag skulle kunna dra nytta av de priser som blivit alldeles för låga, men också liksom många andra så missade jag köptillfället när priserna snabbt sköt upp igen.

Jag lärde mig att jag behöver ha min reservkassa mer tillgänglig. Nu sitter den i räntefonder och liknande och det kan ta flera dagar eller till och med veckor att lösgöra den. Det är för långsamt. En del använder belåning för att köpa först och få fram pengarna senare och det är ett alternativ. Tyvärr så är jag allergisk mot lån.

Inflationschock och Ukrainakrig 2021- … mer än 19 veckor

Så kommer vi till den pågående nedgången. Efter att världens regeringar pumpat in biljoner i ekonomin under pandemin, så ökade efterfrågan på allt enormt, och brister i försörjningskedjorna blev extremt tydliga. När en fabrik i Taiwan inte kunde producera ett visst mikrochip snabbt nog så fick fabriker i USA stänga. När fraktfartygen fylldes med dyr last så fick tomaterna vänta på kaj. Restultatet blev höjda priser, inflation.

Elpriserna på kontinenten började svänga med vinden efter att kärnkraftverk och kolkraftverk stängts. Sverige har nu kopplats ihop mer och mer med kontinentens elnät så de höga elpriserna smittade även Sverige. Höga energipriser fick sedan andra priser att öka och inflationen ökade än mer.

Mitt i allt det så invaderar Putin Ukraina med antagandet att Europas beroende av rysk gas och olja skulle få EU-länderna att lämna Ukraina att dö. Det var ett felaktigt antagande men nu kommer olja, gas och el bli ännu dyrare. Även om det är nödvändigt att hjälpa Ukraina och därmed oss själva, så kommer det på kort sikt pressa upp inflationen än mer.

Med högre inflation så kommer högre räntor (för att förhindra katastrofala inflationsspiraler) vilket gör många verksamheter mindre lönsamma och företag mindre värdefulla. Räntorna har redan gått upp och börserna har gått ner.

Från toppen till nu så har min portfölj gått ner 15%. Det är mindre än t.ex. OMXSGI (hela Stockholmsbörsen inklusive utdelningar) som just nu är ner 23%, men det finns å andra sidan väldigt lite som säger att det här är botten. Kanske är det botten, men liksom 2003 eller 2008 så kan det också fortsätta nedåt under lång tid.