SBB:s aktieägare förlorar även om företaget överlever

En av de största företagskollapserna i Sverige det här århundradet pågår just nu. Samhällsbyggnadsbolaget i Norden (SBB), ett företag värderat över 100 miljarder kronor vid årsskiftet 2021/2022 och med över 200 000 aktieägare, de flesta småsparare, är nu värderat till 5 miljarder och minskande. Konkurs är en konkret möjlighet vid horisonten.

Problemet för SBB är att de lånat en faslig mängd pengar till extremt låga räntor och nu när räntorna går upp så kommer de inom några år inte kunna betala räntorna och de har inte heller pengar till att betala tillbaka några lån för att undvika ränteökningarna. Även om hyrorna går upp med inflationen så går de upp med 10%, medan räntekostnaderna går upp med sådär 500%. Verksamheten i sig, fastigheterna, hyrorna, underhållet, allt det där verkar gå bra, men företaget SBB behöver mer kontanter än de kan pressa ut ur sina hyresgäster de närmaste åren.

Lösningen i sådana här lägen är att be sina ägare om pengar, men i just SBB är det svårt. Den största ägaren Ilija Batljan är själv skuldsatt och i desperat behov av kontanter och han kan inte hjälpa till. Hade SBB gjort en nyemission för att få in pengar för något år sedan så hade Batljan förlorat kontrollen över bolaget eller fått problem med sina personliga lån så det hände inte.

Nu är det försent för en vanlig nyemission. Börsvärdet är så lågt att en nyemission skulle orsaka en total kurskollaps och då framtida överskott i första hand går till hybridobligationsägare och SBB D-aktieägarna så är det få stamaktieägare som skulle vara intresserade.

SBB har länge haft väldigt komplicerade lånesystem för att få in så mycket pengar som möjligt så billigt som möjligt. Med lånekontrakt med diverse komplicerade klausuler som inte ens varit kända för ägarna så har det varit omöjligt att bedöma värdet på SBB men så länge det kom utdelningar och företaget verkade växa så var det få som ställde några frågor. Nu slår komplexiteten i finansieringen tillbaka hårt.

De som vill ha ut pengar från SBB är i en prioritets-kedja:

1. Banker: 27 miljarder kronor (ränta: 0,5 - 2 miljarder kronor per år)
2. Obligationsägare: 54 miljarder kronor (ränta: 1 - 3 miljarder kronor per år)
3. Hybridobligationsägare: 16 miljarder kronor eller 1 - 2 miljarder kronor per år
4. D-aktieägare: 388 miljoner per år
5. A/B-aktieägare

Siffrorna är inte exakta då räntor ändras, låneavtal ändras, obligationer återköps, statsräntor förändras, valutakurser förändras, men indikerar den relativa storlekarna på problemen

De först i kedjan vill inte stoppa in mer pengar för de litar inte på att ägarna kommer betala tillbaka. De i slutet på kedjan vill inte stoppa in pengar för de är så långt bak i kedjan att de inte kommer se ett öre avkastning på lång tid, om ens någonsin.

Lösningar

En lösning, som redan påbörjats, är att separera ut delar av företaget som var för sig skulle vara livskraftiga och sälja de delarna på börsen eller till andra företag. EduCo, NeoBo, UnoBo... alla är de varianter på det här. Med delarna försvinner skulder och till slut skulle SBB själva kunna vara i balans. Det är bara det att med försäljningar som knappt täcker skulderna så är det enda som händer att företaget blir mindre och att aktierna blir nästan värdelösa. Inga utdelningar, ingen tillväxt, bara ett nedsmutsat varumärke och latenta skulder till D-aktierna.

En annan lösning är att införa en ny ägargrupp med företräde till framtida vinster före B-aktieägarena, före D-aktieägarna, före hybridobligationsägarna, och låta pengar från den nya ägargruppen rädda företaget. Det skulle kräva att de nuvarande aktieägarna ger upp nästan allt på en bolagsstämma med förhoppningen att smulor är bättre än inget alls. Just nu är aktieägarna inte tillräckligt desperata för att göra så, och det finns ingen uppenbar intressent. Den enda individen med tillräckligt med kontanter är Roger Akelius men om han kommer in så kommer det vara i sista ögonblicket då alla nuvarande ägare är desperata nog att frånsäga sig alla rättigheter. Varken Akelius eller någon annan är intresserad av välgörenhet.

Gemensamt för lösningarna är att de kommer göra nuvarande ägare i stort sett lottlösa. Den enda vägen framåt som ger pengar till aktieägarna är att SBB lyckas förnya lån till väldigt låg ränta och klarar av att betala räntor, och minska skulder, med den vanliga vinsten från fastigheterna. Problemet med den planen är att räntorna inte kommer tillbaka ner på lång tid då det fortfarande är oavgjort i kampen mellan räntehöjningar och inflationen så det ser omöjligt ut.

Konkurs

Utan någon lösning så kommer SBB inom ett år eller så komma till en situation där ett lån ska betalas och bankkontot är tomt. Banken eller obligationsägarna kan då begära SBB i konkurs och företaget kan inte göra något för att stoppa det. Blir det en likvidering av företaget så kommer de som äger aktier få det som blir över, men det är tveksamt om det blir något över, och blir det något över så kommer det vara efter en långsam försäljning som kommer pågå i många år.

Ilija Batljan

Batljan äger aktier i SBB via sitt familje-aktiebolag "Ilija Batljan Invest" och det har det också tufft då det också är hårt belånat. Enligt dess senaste kvartalsrapport så har de just nu tillräckligt för att betala sina banklåneräntor men de har varit tvungna att ställa in sina hybridobligationsutdelningar och det kommer precis som SBB knäckas när lån ska återbetalas, förnyas eller när räntorna går upp.

Av döma av historien så kommer Batljan som person klara sig för affärsvärlden är full av människor som dras till de som lovar brett och vet hur man isolerar sig från förluster. Det är inte synd om miljardärer.

Banker tycker inte om att ge sig på privatpersoner med gigantiska skulder vilket räddar de rikaste. Som John Maynard Keynes sa: "If you owe your bank a hundred pounds, you have a problem, but if you owe a million, it has". Ett bra exempel som blivit offentligt är hur banker för trettio år sedan gav en konkursfärdig Donald Trump en månadspeng på några miljoner så att han skulle kunna fortsätta lura andra människor på pengar och betala tillbaka sina banklån hellre än att begära honom i konkurs eller dra honom inför domstol, men han lär inte vara den enda.