Medallion, den ursprungliga AI-fonden, hur man gör 100 kronor till 10 miljoner

Just nu är vi i något som ser ut som en AI-bubbla och det har fått mig att tänka på AI-styrd aktiehandel, vilket har fått mig att tänka på Jim Simons, Renaissance Technologies och Medallion Fund.

Om det är nya namn för er så beror det på att de håller en väldigt låg profil, men det betyder också att ni missat ett av de mest fascinerande hörnen av de finansiella marknaderna.

Medallion är en hedgefond, en sån där fond som handlar med alla möjliga finansiella papper i ett försök att tjäna pengar och undvika att förlora pengar. Det är också en av de första, och absolut den mest framgångsrika, fonden som använder "AI", eller datoralgoritmer, för att handla på börsen.

Tråkigt nog finns det inte mycket exakt information om deras AI då de har hållit allt väldigt hemligt. De böcker som finns är baserade på ett fåtal källor och har just ingen teknisk information alls.

Det vi vet är att Jim Simons, mannen på bilden ovan och en amerikansk matematiker, på 1980-talet hade idén att en dator borde kunna se mönster i värdepappershandel som människor inte ser. Han startade företaget Renaissance Technologies och 1988, efter att ha anställt några andra matematiker, så lanserade han en fond, Medallion.

Till och med 2022 har den fonden i snitt avkastat nästan 40% per år, och det efter saftiga avgifter. Innan ni blir exalterade: det är en stängd fond. Det går inte att investera i den. Den enda chansen att få andelar verkar vara att bli anställd på Renaissance och då få en del av betalningen i andelar i Medallion. Från början var fonden öppen för investeringar men redan 1993 stängde fonden för mer pengar efter att ha löst ut alla utomstående.

I den absoluta början gick det inte lysande. Det första året lyckades man öka värdet med 9%, samtidigt som amerikanska börsindex gick +12%. Det andra året, 1989, så tappade man i värde, -3%, ett år då börserna rusade och S&P 500 ökade med 27%. Det året var botten och de måste ha lärt sig mycket de två åren, för åren som följde var +58%, +39%, +34%, +71%, och så har det fortsatt.

Figuren ovan visar tydligt varför man använder logaritmiska skalor för exponentiell tillväxt, så här kommer samma figur, men med en logaritmisk skala.

Nu är bara 64 000-kronorsfrågan, hur gjorde de det där? Det är en otroligt bra fråga.

Liksom moderna språkbaserade AI så vet vi att Renaissance tränat AI-modeller på all data de kunde hitta och att de verkligen dammsugit marknaden på historisk information. Det verkar vara en av nycklarna till magin, men en del av magin är också att ständigt hitta nya mönster för så fort man börjar utnyttja en obalans så jämnas marken ut.

Och det är ungefär vad vi vet. En av matematikerna har publicerat en algoritm för att hitta dolda parametrar i Markov-modeller, så antagligen letar de dolda parametrar i Markov-modeller. Eller så gör de inte det.

De har också anställt fler personer som jobbat med talförståelse och signalbehandling än vad som kan vara ren slump. Kanske finns det tekniker från signalbehandling, inklusive talförståelse, som ger information från strömmar av pengar. Eller så anställer de bara folk som är lika tidigare anställda och de hade några sådana anställda tidigt.

Många andra företag har försökt replikera det Medallion gör. En del lyckas antagligen till en del, men ibland får man saker som "The Flash Crash (2010)" eller skönlitteratur som The Fear Index (2011).

De som försöker träna datorer att handla kallas ofta "Quants", efter "Quantitative Analysis", ett område inom ekonomi och matematik som försöker fånga ekonomin i matematiska modeller och formler.

Även jag har experimenterat med att låta datorer ("AI") analysera aktiepriser och försöka hitta mönster, men det är några år sedan nu. Det var på hobbynivå och jag led av brist på data. Data är dyr. De största möjligheterna jag kunde hitta fanns i värdepapper med väldigt låg omsättning. Det betyder att man bara kan handla med några få aktier utan att påverka kurserna och den teoretiska vinsten blir maximalt några tior, medan förlustmöjligheterna är betydligt större.

För vissa aktörer är det ok för de har förhandlat sig till extremt lågt courtage och är så aktiva att det är ok att tjäna 40 kronor på en affär eftersom de kan göra tusen affärer på en dag, men det kunde inte jag.

Det sätter fingret på en av de saker som Medallion gör. De fortsätter att ge gigantisk avkastning trots att fonden borde växa och växa. Vi vet att de har fingrarna i många marknader, och sprider ut pengar, men till och med då så blir det svårt. För att hantera det så verkar de lösa in en del av fonden varje år för att hålla den på en rimlig storlek och då betyder "rimlig" cirka 10 miljarder dollar (tidigare 5 miljarder dollar).

Det är svårt att hitta nyheter om fonden. 2019-2021 så var de inblandade i ett skattemål vilket gjorde en del information offentligt, men sedan dess är det rätt tyst. Skattemålet slutade i att ägare till fondandelar betalade in cirka 70 miljarder kronor till USA:s skatteverk. Amerikanska myndigheter menade att de metoder ägarna och fonden använt för att slippa den högre skatt som kortvariga investeringar har i USA var olagliga. Skatteinbetalningen på cirka 70 miljarder kronor kom inte från fonden själv utan från Renaissance och dess ägare så fonden fortsatte tugga på som förr.

Med så stor avkastning har fonden gjort en del människor rika. En av de personerna är Robert Mercer, en konspirationsteoretiker som använde en del av sin nyfunna förmögenhet till att framgångsrikt försvaga den amerikanska demokratin. Samtidigt så hjälpte Jim Simons politiker från det demokratiska partiet med pengar, så jag antar att Renaissance Technologies hade som policy att inte prata politik på jobbet.

Den stora avkastningen har också fått människor att ifrågasätta fonden, med misstankar om att det är någon form av bedrägeri, men det verkar inte finnas något förutom "för bra för att vara sant" som stöder den teorin.

För den som vill veta mer kan jag inte ge så mycket hjälp. Det finns en del böcker, till exempel The man who solved the market skriven av Gregory Zuckerman på The Wall Street Journal, men det är mycket hörsägen och inte mycket hårda fakta.