Högre lånetak gav den förväntade effekten

En artikel jag missade för några veckor sedan handlar om effekten av det höjda lånetaket.

Regeringen under den förra mandatperioden, samma som den nuvarande eftersom ingen kommer för att byta ut dem, höjde bolånetaket från 85% till 90%.

Istället för att behöva stå för 15% av priset själva skulle det nu räcka att stå för 10% av priset. Syftet var, enligt regeringen att göra det lättare för unga och förstagångsköpare att ta sig in på bostadsmarknaden.

Enligt analytikern på Länsförsäkringar, Stefan Westerberg, har det kanske lyckats, en aning.

Sänkningen av kontantbeloppet har hjälpt de som inte hade något större sparbelopp att överhuvudtaget kunna få ett lån. De är dock fortfarande begränsade av att låg inkomst ger ett lågt lånetak eftersom banken vill ha kunder som kan betala räntan.

Den stora effekten finns dock i den andra ändan. I ett räkneexempel för en höginkomsttagare höjdes det det maximala lånet från 4,5 miljoner kronor till 7,2 miljoner kronor.

Allt det här var förväntat. Det finns remissinstanser som påpekade det, men regeringen ignorerade det.

Det troliga är att bostadspriserna nu klättrar upp ytterligare 50% medan människor letar sig allt närmare de nya lånetaken. Bostadsmarknaden blir än mer räntekänslig och de som inte planerar att flytta kan känna sig rika.

Det hela är ett exempel på när jag inte vet om jag ska tro att regeringen är korkad, eller om de tror att svenskarna är korkade, eller om det är en "wink-wink"-situation mellan politikerna och bostadsrättsägarna i Stockholm. Regeringen ser till att priserna går upp med en ursäkt som ingen egentligen tror på, men folk låtsas att de tror det för att de inte vill erkänna att de är giriga efter fler miljoner.

Kanske en blandning.