Hejdå kära gruvbolag

I sju år har jag ägt aktier i det svensk-kanadensiska gruvbolaget Lundin Mining och det har varit en berg och dalbana. Under veckan så avslutade jag det kapitlet, något jag antagligen borde gjort för länge sedan.

Först lite urklipp från återblickar.

2011

2012

2014

Som man kan se så har jag inte varit helt förtjust i det här innehavet. Problemet är inte i första hand att priset går upp och ner utan att Lundin-företagen drivs utan utdelningar. De enda som får kontanter är de anställda och ledningarna på företagen och jag är ingendera. Om man kan tänka sig att sälja vid rätt tillfällen så kan det fungera ändå, men jag vill ha mina utdelningar.

Resultat

På något magiskt sätt hamnade jag på plus. Eller magiskt, kursen har skjutit upp rejält från botten i januari. Trots att Lundin Mining missade en bra affär i Serbien på grund av en oturlig råvaruprisförändring. Totalt så har priset dubblats men så var det också konstigt lågt i Januari. Jag var på väg att köpa då men jag reagerade som vanligt för långsamt. Jag tror jag kan reagera snabbare nu men det är ett ämne för en annan artikel.

Så jag gick plus. Men inte så imponerande mycket. Aktierna jag köpte 2009 har ökat i snitt 4,25% i pris per år, de jag köpte 2011 har ökat i snitt 1,85% i pris per år. Före skatt (30% då det här var i en vanlig aktiedepå). Bara något bättre än räntesparande men jag har lärt mig en hel del så kanske var det en bra lektion till ett rimligt pris.