Sparsam / Asketisk / Snål

De som följer mig och de bloggar jag länkar är för det mesta förtjusta i en sparsam livsstil. Pengar har ett framtida värde och därför kräver jag att det jag köper för pengar ska ha motsvarande värde på något sätt. Jag trivs med den livsstilen och trots att min lön har ökat år från år så har jag egentligen inte ökat mina utgifter. När jag går igenom gamla siffror så ser jag att jag levde för 180 000 kronor om året för 15 år sedan. För 10 år sedan använde jag samma mängd pengar, likaså för 5 år sedan och ska jag gissa så kommer jag använda ungefär 180 000 kronor i år också.

En sak som jag då och då funderar på är hur människor som inser att jag inte förbrukar min lön tänker om det. Sparsamhet är en dygd sägs det, men man förväntas också ha fint boende och bil om man har råd. Jag cyklar eller går för det mesta och hyr bil när jag behöver. Personligen tycker jag det är ett bekvämt sätt att leva. Inte så mycket för att jag sparar pengar utan för att jag sparar tid och bekymmer. Jag har ingen bil med fin lack som kan bli repad, eller däck som kan bli punkterade, eller motordelar som kan ramla av. Jag har ingen bil som blir äldre, tappar i värde och kommer närmare ersättningsdagen medan jag sover. För mig är det en befrielse och inte ett offer. Skulle jag i framtiden bo på ett sätt där en bil gör livet lättare skulle jag köpa en.

Men var går gränsen mellan ekonomisk, sparsam, dumsnål eller rent av snål? Jag vet inte. I somras [2015] var det någon som skrev en blogg om hur det var att vara sparsam på semestern och hur man tappar nöjet genom att tänka för mycket på pengar. Jag kommenterade att jag löser det dilemmat genom att sätta en budget som är en minimalt användande av pengar. Säg att varje dag ska jag ha roligt för 1 000 kronor. Strunt i om jag får det lägsta priset på en teaterbiljett, eller om restaurangen är lite dyr, det gör det bara lättare att nå upp till rolighetsbudgeten.

Gåvor är ett eget kapitel. Det är svårt att hitta bra gåvor. Jag kan leta i timmar och dagar efter något som är perfekt, men det är inte alltid jag lyckas och det är sällan det jag fastnar för (bra eller panik) är speciellt dyrt. Förväntas man ge dyrare gåvor om man har bättre lön?