Fångade jag två fallande knivar när jag köpte Atlas Copco och Investor?
Inköpen blev 150 Atlas Copco B för i snitt 210,44 kronor och 100 Investor A för i snitt 382,63 kronor. Med det så seglade Investor upp som mitt största aktieinnehav vilket känns rätt ok. Det betyder dessutom att jag återigen har en alldeles för stor exponering mot svensk industri.
Det är lite svårt att säga vad det betyder för utdelningar eftersom Atlas Copco delats så det kommer antagligen vara färre kronor per aktie än i år. Så något som är mindre än 1 050 kronor. Investor borde i alla fall öka utdelningarna med cirka 1200 kronor per år. Det blir nog för att föda en person i 1-2 månader varje år. Användbart.
Vi får se framöver om det här är en tillfällig svacka eller början på en kraftigare nedgång. Aktiepriserna kan antagligen gå ner med 30% utan att det är speciellt billigt i ett historiskt perspektiv. Titeln kommer från varningen mot att köpa när priserna sjunker. Priserna kan alltid sjunka 90% till oavsett hur mycket det sjunkit hittills. Att köpa på vägen ner brukar kallas att försöka fånga fallande knivar. Något som nog gör ont.
Min större strategi är att diversifiera och ombalansera för att hålla andelar konstanta. Enligt den planen så bör jag öka min inriktning mot Sverige utanför fastighetsmarknaden men det är inte lätt när så många av de svenska aktiebolagen är exportinriktade och alltså inte knutna till den svenska ekonomin. Det här gjorde det inte bättre. Det enda utdelningsbolaget i min portfölj som har stor exponering mot Sverige är ICA och jag tror inte jag vill ha fler aktier där. Jag vill ha en tråkig portfölj men ICA är nog ännu tråkigare.
Någon med ett förslag på ett tjänsteföretag eller tillverkningsföretag med nästan all exponering mot Sverige, och helst utanför IT-branschen?
Pegroco pref.
SvaraRadera