Scoopad av SVT, om inflation, den stora omfördelaren
Inflation är på tapeten just nu eftersom den plötsligt stigit till en bit över målet på 2%, driven av kraftigt höjda priser på drivmedel, el och småcitrus.
Men låt mig backa lite och förklara inflation som begrepp. Enkelt uttryckt är inflation att pengar blir mindre värda och saker blir dyrare. Det finns också en motsats, deflation, där pengar blir mer värda och allt blir billigare. Det låter kanske bra men effekten är att alla att hålla på sina pengar för evigt, all ekonomi tvärstannar, alla anställda får sparken och allt abstrakt blir värdelöst så det vill man generellt sett undvika.
Vill vi ha inflation? Generellt talat, nej. Det är ett symptom på en obalans som kan leda till mängder av problem. En låg inflation, som 1-2%, brukar man dock acceptera eller till och med ha som mål, eftersom man vill hålla sig borta från deflationsavgrunden.
Vinnare och förlorare... När pengar blir mindre värda så kan de som har sina tillgångar utanför pengar, eller med negativa pengar (lån alltså) tjäna på det. Förlorare blir de som lever på ett stabilt penningaflöde, i synnerhet löntagare och arbetare, men även pensionärer. Ofta leder hög inflation till höga löneförhöjningar men sällan tillräckligt höga. Hög inflation historiskt har alltid slutat med att löntagare fått det svårare att köpa det de vill köpa.
Inflation kan också vara bra för en del företag där fasta kostnader, som löner, är viktiga, speciellt om man ser till att kostnaderna inte följer inflationen. Det gör att de kan sälja det de gör något billigare (relativt sett). Nu har all sådan industri för länge sedan flyttat utomlands så de vinnarna kommer vara sällsynta i Sverige.
De stora vinnarna under höginflationsperioden på 70-80-talet blev de som hade lånat och köpt hus. När räntorna till sist föll och röken skingrats så blev husen mycket dyrare och de gamla lånen var antingen till stor del återbetalade eller en spottstyver jämfört med vad de varit från början. Det här blev inledningen till en bostadsklyfta som vi fortfarande lever med.
Aktier då? Normalt leder inflation till höjda räntor. Både för att banker vill inflationssäkra och för att riksbanken vill pressa ner inflationen. Höjda räntor leder generellt till att värdet på aktier och obligationer minskar. En del ser aktier som inflationssäkrade, men det är på lång sikt, inte på kort sikt. På lång sikt är en miljondel av ett företag ungefär lika värdefullt både före och efter en period med hög inflation men på kort sikt kan aktiepriset falla.
Varför? För att man inte vill köpa en aktie med 3% direktavkastning om ett räntekonto ger 10%? Om inte företaget kan höja utdelningen kommer antagligen aktiepriset falla till under hälften så att direktavkastningen kan konkurrera med räntekonton. Det är än troligare för obligationer och preferensaktier eftersom de normalt inte höjer utdelningen. Så höjd inflation leder till bromsade eller fallande börskurser, vilket flyttar värde från de som pumpat in pengar i systemet till de som plockat ut pengar ur systemet.
Olika individer kommer uppleva olika inflation vilket gör att den också är svår att mäta. Det officiella måttet är taget genom att göra en exempelblandning av varor och sedan kolla hur priset på den blandningen ändras men blandningen är genomsnittlig och matchar ingen riktig människa. Olika priser har också rört sig välidgt olika. För den som köper elektronik har priserna sedan 1980 minskat snarare än ökat, kommunikation kostar lika mycket, medan maten kostar 3 gånger mer, boendet 4 gånger mer, alkohol 5 gånger mer och restaurang 6 gånger mer.
Allt det här kan man läsa i SVT-artikeln Vad kostar skjortan så jag tänker inte upprepa vad de säger där.
För min del står el för ungefär 7% av mina kostnader så en kraftig höjning där kommer svida, men å andra sidan förbrukar jag mycket mindre drivmedel än många så den biten kommer bara påverka mig indirekt.
Kommentarer
Skicka en kommentar
Berätta vad du vet, tror och tycker om de ämnen jag berör!