Funderingar om räntor, ekonomi och investeringar

Vi är återigen i en period där allt verkar farligt och riskabelt. Senast det hände var nog när COVID-19 visade sig vara rätt dödlig. Innan dess var det skuldkriser i Grekland, och innan dess var det den amerikanska bankkraschen 2007-2008.

Det "nya" den här gången är inflationen. Vi har en massiv inflation som gräver ut värdet av besparingar, vilket får människor att bete sig irrationellt och som gör att ingen kan planera eftersom ingen vet vad saker kommer kosta och som allmänt gör människor olyckliga.

Orsakerna till inflationen är många, från att mjölkbönderna visst höjt mjölkpriset med 40% bara sedan nyår, till att elektricitiet kostar många gånger mer än för några år sedan, till att räntorna höjts, till brist på solrosolja från Ukraina, till att folk i allmänhet har för mycket pengar, till att fabriker i Kina varit covid-stängda, till köer i containerhamna, till en svag krona jämfört med dollar och Euro, och till det värsta, att folk förväntar sig inflation eller passar på att dra nytta av acceptans för prishöjningar.

Det är svårt att få stopp på inflation och ju längre den pågår desto svårare blir det att få stopp på den. Ett av få verktyg som vi har erfarenhet av att det fungerar är riksbanksräntor. Högre räntor gör pengar dyrare, får företag att gå sämre, får överbelånade människor att dra åt svångremmen och får valutakursen att förbättras.

När alla drar åt svångremmen så tappar företag kunder och de kan inte längre höja priserna. Det ska fortplanta sig mellan företag och prishöjningarna ska upphöra och en del priser kommer till och med att sjunka. Lite. Långsamt. Om räntehöjningen är stor nog.

Allt är inte bara guld och gröna skogar med räntehöjningar. När räntan höjs så kommer de företag, och privatpersoner, som tagit stora risker och chansat på att räntorna ska förbli låga få betydligt högre kostnader, kanske högre än intäkterna. Om låneräntan höjs från 2% till 6% så blir det en trippling av lånekostnaderna. En del företag kommer behöva göra sig av med lånen för att det är för mycket.

Ett bolag som försöker minska lånen är Castellum som tänker göra en massiv nyemission för att göra sig av med obligationslån. Ett annat företag är SBB som vill göra en förklädd nyemission i samband med utdelningen. Andra högt belånade företag minskar eller ställer utdelningar, eller säljer tillgångar för att få loss kontanter, eller för att bli av med extra högt belånade tillgångar.

Företag kan också räntesäkra, det vill säga köpa en "försäkring" mot höga räntor. Sådana är tidsbegränsade och dyra men skyddar mot plötsliga negativa överraskningar.

Vissa tillgångar minskar dessutom naturligt i värde när räntorna går upp. Ingen köper en obligation eller en fastighet med 2% avkastning när man får bättre ränta på ett bankkonto eller hos riksbanken. Istället går priset på obligationen eller fastigheten ner så att den till sist är billig nog för att den ska ge tillräckligt bra avkastning.

Det var minskningen av obligationsvärdena som fick kunderna i Silicon Valley Bank att bli rädda för att banken var insolvent, alltså saknade tillgångar för att täcka kundernas pengar. Såvitt jag kan bedöma var banken inte insolvent, men paniken orsakad av misstanken var nog för att knäcka banken ändå.

Det är så mycket i den finansiella världen som går på tillit. När jag loggar in på min bank så ser jag en siffra där, och jag litar på att jag kan få ut så mycket pengar som det står. Jag litar på att de amerikanska aktierna som Avanza håller åt mig hos en amerikansk bank faktiskt kontrolleras av mig nu och i framtiden. Jag litar på att statens insättningsgaranti gäller.

Det ögonblick många människor samtidigt tappar tillit så kommer något kollapsa. Som Silicon Valley Bank.

Myndigheter och ekonomer vet förstås om allt det här. I kryptovalutavärlden så ser man hela tiden människor som liksom nyfrälsta vill basunera ut att pengar inte är på riktigt, att allt bara är siffror som flyttas via papperslappar eller digitala ettor och nollor.

Alla vet att pengar inte är på "riktigt". Det är ingen ny insikt. Pengar har alltid handlat om förtroende ändå från de första mynten dök upp för tusentals år sedan. En peng är ett löfte om en tjänst eller vara i framtiden. Litar vi på det? Ja, för det är praktiskt att lita på det.

Rädslan just nu är att människor kommer sluta lita på sina banker när räntorna går upp eftersom en del banker kommer få mindre tillgångar, mindre vinst eller till och med förluster. Det finns de som vill att räntehöjningarna ska upphöra för att lugna de som är oroliga, men om räntehöjningarna upphör så kommer det i sig vara ett teckan på att det fanns anledning att vara orolig.

Högre räntor, en del banker kommer bli ömtåligare. Inte höjda räntor, folks misstro mot banker kommer få bekräftelse.

Personligen tycker jag att inflationskampen måste fortsätta med än mer höjda räntor. Det är så många vars besparingar, framtida pensioner, löner och framtidstro urholkas av det här. Skulle höga räntor orsaka problem på något annat ställe så måste det hanteras separat.

Höjda räntor är inte bra för mig på kort sikt. Jag har sedan förra året en del av min kassa i "Fixed Income"-papper och fastighetsdelarna av min portfölj har fått mycket utrymme på bloggen. De kommer ta än mer stryk av räntehöjningar. Trots det så vill jag att räntorna höjs eftersom jag tänker längre än till nästa kvartalsrapport.

Sedan kan jag naturligtvis peka på hur jag i den här bloggen, liksom många andra, argumenterat för minskade ränteavdrag och höjda fastighetsskatter när det var nollränta. Hade politiker vågat göra det så hade vi haft en mycket bättre situation idag, men politiker såg det som politiskt självmord att göra något som avbröt bostadsbubblan.