15 år för att nå mitt "nya" fondmål

2011 kom jag till insikt om hur mycket jag hade betalat Nordea för undermåliga dyra fonder. Inte för att Nordea var unika, men en granskning av just Nordea som SVT gjorde fick mig att öppna ögonen.

Efter att ha klagat och fått samtal från en bankman som försökte övertyga mig om att jag inte alls blivit lurad satte jag ett nytt mål. Jag skulle utbilda mig och investera på egen hand i aktier och fonder.

William Bernsteins bok "The Four Pillars of Investing" (Min recension) blev en stor inspiration. Det är från den boken jag har tagit min ombalanseringsstrategi. Även om boken inte är anpassad efter svenska förhållanden så är det mycket i den som är grundsanningar.

Ett av målen jag satte upp var att hälften av mitt långsiktiga sparande skulle vara i passiva indexfonder, och hälften i aktier. På bloggen har jag nästan bara dokumenterat aktiedelen, inte den passiva delen.

Skiftet från dyra fonder till indexfonder och aktier var inget som skedde ögonblickligen. Jag hade till exempel några aktiva fonder som hade gått upp och jag drog mig för att utlösa kapitalskatt.

I början blev det mest fokus på att bygga upp mitt eget aktiesparande, vilket sedan också blev ett problem. Värdet på aktierna växte nämligen för fort så indexfonderna halkade efter istället för att komma upp till hälften.

Sedan kom Covid-19, inflationen, räntorna, kraschen för fastighetsbolagen, och ett annat av målen fick prioritet, att ha cirka 10% av portföljen exponerad mot fastigheter. Det blev svårt när priserna på fastighetsbolagsaktier bara fortsatte att falla. Jag kan nu se att jag gick in för att korrigera balansen för snabbt. En variant av att fånga en fallande kniv, fast inte riktigt då det här är en hel sektor och inte ett enskilt bolag.

(Studier har visat att ombalansering 1-2 gånger om året ger optimalt resultat.)

Just nu är min fastighetsandel cirka 8% vilket är för lite, men det är inte det som det här inlägget handlar om.

Det här inlägget handlar om att jag till sist nådde 50% av mitt sparande i passiva indexfonder. Se min fina graf nedan.

Det som fick det att hända var framför allt regelbundna insättningar i indexfonder, och på senare år köp av index-ETF:er. Om man tittar på det sista lilla hoppet över mållinjen var det att mina fastighetsaktier och svenska utdelningsaktier minskade i pris. Det finns många sätt att flå en katt.

Jag var nära i början av 2025, och jag var väldigt nära för en månad sedan, men nu är jag faktiskt där. Från och med nu behöver jag bara hålla andelen hyfsat konstant.

Om jag justerar målet framöver så blir det antagligen för att öka andelen mer, men jag har ingen brådska. En av poängerna med ombalanseringsstrategier är att man inte ska hålla på och öka och minska för att man känner för det utan man håller fast vid sina valda andelar. Ser man på historien så leder det statistiskt till att man i längden köper mer undervärderade tillgångar och att man i längden säljer mer övervärderade tillgångar.