Mångmiljonärerna

Det finns en bok som heter "The Millionaire Next Door" skriven av Thomas J. Stanley och William D. Danko. Den är baserad på analyser och forskning bland amerikanska dollarmiljonärer för cirka 20 år sedan. Det man lär sig i den kommer inte som en överraskning för läsarna av den här bloggen.

Sammanfattning av boken

De flesta personerna med förmögenheter på många miljoner kronor (nio miljoner svenska kronor för att blir dollarmiljonär) lever inte som mångmiljonärer gör i media. De kör begagnade, normala, bilar, de har kläder köpta på H&M eller Dressman, de äter hellre än hamburgare än gåsleverpastej och de dricker hellre öl än fint vin.

Rent generellt så är människor med mycket sparat mer harmoniska. Dessa över-sparare är mindre rädda för att bli sjuka eller rånade, mindre rädda för framtiden. Relativt många ville "pensionera" sig med sin förmögenhet och väldigt få verkar göra det. Att jobba hårt, trivas med sitt jobb, och spendera relativt lite har blivit en så behaglig livsstil att få vill bryta den.

De som sparat till sig en förmögenhet fattar sina beslut själva. De tar råd och läser på men de fattar sina egna beslut och de står för dem. De som misslyckas med att förvandla en hög inkomst till ett sparkapital bränner sig ofta på rådgivare och alltför intensivt hoppande mellan planer.

En stor del av boken handlar om relationer till anhöriga och åsikten/forskningsresultatet att de som får ekonomisk hjälp av rika föräldrar oftare misslyckas med sin egen ekonomi och en del av boken handlar om tips på karriärer som gör en till miljonär.

Mina kommentarer

Ironiskt nog så gjordes den här forskningen för att företag ville lära sig hur man skulle marknadsföra sig själva till de som har pengar. Jag tror inte de företagen blev speciellt glada åt resultatet, fast de kanske blev glada av att upptäcka att det fanns många aldrig-dollar-miljonärer som spenderade mycket.

Jag känner igen mycket av det boken skriver i mig själv. Jag tror att jag har mer sparat (exklusive hus) än de flesta i min ålder men jag tror inte att det framgår. Inte för att jag försöker dölja det utan för att jag inte är speciellt intresserad av statussymboler. Jag betalar mer för kvalitetsvaror men bara om jag vet att det är värt det för mig, inte för att det ska förändra vad andra tror mig.

Rekommenderas ej

Jag kan inte rekommendera boken. Den använder minst en sida för att säga något som skulle kunnat sagts på en mening, och allt den säger är anpassat efter amerikanska förhållanden och USA är inte Sverige. Eller snarare, tack och lov så är inte Sverige som USA. Det närmaste Sverige boken kom var att några procent av dollarmiljonärerna körde Volvo 244/245, på 1990-talet. Kan ju hoppas de växlat till en 10 år gammal V70 nu.