Avslutade några mindre innehav. Sålde allt i Eolus Vind och Epiroc.

Min grundläggande strategi är en balanseringsstrategi mellan aktier, fastigheter (fastighetsaktier), och räntor (typ obligationer). Det kräver väldigt lite jobb men då och då behöver man balansera om. När jag nyligen räknade på det så låg jag fortfarande, och trots nedgångarna, 4% för högt på aktier. Det här går att lösa med investeringar i annat vilket dock kan ta ett bra tag, med allmänna nedgångar (men tanken är balansera om innan sånt händer), eller genom att sälja några aktier.

4% för mycket är inom min acceptansmarginal så det fanns inget strategiskt krav att göra något, men den allmänna känslan är att det är fel tid att vara överinvesterad i aktier. Därför bestämde jag mig i förra veckan för att sälja några av mina aktier och la helgen på att lista ut vilka jag tycker minst om (mer om den processen i ett senare inlägg). Jag fastnade för Epiroc och Eolus Vind, två trevliga företag. De innehaven är relativt små och aktierna har svårmotiverade värderingar vilket avgjorde till deras nackdel.

Eolus Vind är en vindkraftbyggare som fick en skyhög värdering för några år sedan och som jag borde sålt då. Nu säljer jag istället nu, fortfarande till en enorm vinst.

Epiroc tillverkar och säljer gruvteknik och kom till som en avknoppning från Atlas Copco. Det var ett av de minsta innehaven i portföljen så valet har länge varit att antingen öka eller sälja. Nu blev beslutet att sälja.

Jag var inte den enda som ville sälja i morse för alla aktiepriser var plötsligt betydligt lägre än i fredags. Det gjorde att jag fick mindre betalt än jag hade räknat med, men jag tror inte att jag hade fått mer betalt på kort sikt ändå.

Summerar jag Eolus-innehavet så köpte jag aktierna för 19,74 för fem och ett halvt år sedan. De var som mest uppe i pris på 300 kronor (där min blogkollega En häst är ingen spargris sålde sina aktier). Jag sålde mina för 220,87, 228,06 och nu 100,49. Snittpriset blev 150,08, och jag fick 7,50 kronor i utdelning medan jag var ägare. Totalt en vinst på +698% vilket gör det till en av mina bästa investeringar någonsin, i alla fall i procent. Ökningen var i genomsnitt 45% per år.

Det är svårare att beräkna tillväxten för Epiroc-aktierna eftersom de trillade in av sig själva. Då kan man antingen räkna anförskaffningskostnaden efter vad de kostade när det hände eller efter en procentsats av vad man betalade för Atlas Copco-aktierna. Skatteverket vill att man ska göra det senare, vilket också är mer komplicerat. Naturligtvis har jag beräknat efter den mer komplicerade metoden!

Skatteverket säger "Av anskaffningsutgiften för aktier i Atlas Copco [...], bör 75 procent hänföras till dessa aktier och 25 procent till erhållna aktier i Epiroc [...]". Ovanligt snälla procentsatser.

Jag köpte Atlas Copco-aktierna 2016 för 170,16 kronor per aktie så anförskaffningspriset för Epiroc-aktierna är en fjärdedel av det, 42,54 kronor. Jag sålde för 161,347 så det är en reavinst på 118,81 kronor per aktie. Dessutom fick min fjärdedel av Atlas Copco-aktierna 7,025 i utdelning per aktie innan uppdelningen och 9,80 kronor efter uppdelningen så en total vinst på 135,63 kronor per aktie över 6 år. Det är +219% eller +21% per år. Nöjd med det.

I framtiden kan jag mycket väl tänka mig att köpa aktier i bolagen i framtiden om priserna är bättre och jag har mer kontanter att handla för, men för nu, hejdå Eolus Vind. Hejdå Epiroc.

Efter det här har jag fortfarande för stor andel aktier, men jag har inte bestämt mig för om jag ska göra något åt det eller inte.

Hoppas ni andra också har portföljer som ni är nöjda med nu när det skakar en del.