Finanskrisen 2007-2008

(Publicerade av misstag innan det var färdigskrivet så det blir en uppföljning)

Jag har i år läst några böcker och biografier om 2007-2008 och den amerikanska finanskrisen. Det är inte första gången jag läser sådana böcker men den instabila fastighetsmarknaden har gjort det mer relevant än på länge. Jag ville se vilka paralleller och skillnader det finns jämfört med Sverige just nu.

Sammanfattning finanskrisen 2007-2008

Det började med att amerikanska låneinstitut lånade ut pengar för hus till människor som inte kunde betala varken ränta eller amortering (subprimelån) med muntliga löften om att det skulle lösa sig. Dessa lån blev sedan grunden i "strukturerade investeringsprodukter" där investerare kunde köpa lånen och få avkastning när folk betalade tillbaka. För att minska risken (Ha!) så blandades många lån ihop till en stor klump. Ratinginstitut granskade (Ha!) de strukturerade investeringsprodukterna och sa att de var säkra så de spred sig överallt.

Många människor påpekade att hela systemet var osunt, men de ignorerades mest, ända till dess att "marknaden" gemensamt kom till insikt om att miljarder eller till och med biljoner dollar byggde på antagandet att fattiga människor skulle betala tillbaka lån de inte hade råd att betala varken ränta eller amortering på.

När insikten väl kom så ville alla banker och investerare snabbt dra sig ut bolånemarknaden för att inte bli sittande med Svarte Petter. Tyvärr visste ingen riktigt var Svarte Petter fanns, bara att den var någonstans inbakad i de "strukturerade investeringsprodukterna". Följden blev att helt vanliga banker inte längre kunde få loss pengar till helt vanliga affärer och allt frös. Banker kunde inte heller förnya obligationer till rimliga priser och fick istället betala av skulder med sina kontantkassor som snabbt tömdes.

Allt eldade på paniken ännu mer och bristen på kontanter spred sig långt utanför fastighetsmarknaden.

Lösningen i USA blev att den amerikanska staten tog över bolåneinstituten Freddie Mac och Fanny Mae, sänkte korträntorna till inget alls och pumpade in fantastiska mängder kontanter på marknaden och till sist även pressade banker att ta över de svagaste länkarna i kedjan (banken Bear Sterns, och delar av banken Leman Brothers).

Tyvärr så kom fixarna för sent för många företag och många, t.ex. biltillverkare, gick i konkurs vilket gjorde ännu fler människor arbetslösa så ännu fler fick det svårt att betala sina lån.

Jämförelser med Sverige just nu

Det finns likheter i den svenska bostadsmarknaden. Många företag och privatpersoner lånade betydligt mer än vad som var rimligt och utan att tänka på vad som händer när räntorna återgår till normala nivåer. Eftersom man inte riktigt vet vilka företag som är ömtåligast så har det varit svårt att förnya lån eller obligationer, men tack och lov inte helt omöjligt.

Det finns också många skillnader. Speciellt privatpersoner har i allmänhet haft stora marginaler så även om räntorna går upp så kommer de allra flesta fortfarande kunna betala sina lån. Man tror också att kommersiella hyresgäster kommer kunna betala inflationsjusterade hyreshöjningar. Långt ifrån alla, men de allra flesta. Det kommer göra att pengaflödet kommer fortsätta snurra och banker kommer fortsätta låna ut pengar.

I USA slog krisen i första hand mot de som lånat ut pengar medan det i Sverige verkar i första hand slå mot de som lånat. Indirekt kommer även bankerna ta en smäll, men den verkar bli relativt liten då de kommer kunna ta över fastigheter om pengarna slutar komma.

Ytterligare en skillnad är att vi har en skyhög inflation vilket gör räntesänkningar uteslutna. Tvärtom, räntorna kommer gå upp och stanna uppe till dess att inflationen är knäckt och vi vet inte vilka räntor eller hur lång tid som kommer krävas för det. Det gör att det inte kommer komma någon present till överbelånade företag eller privatpersoner, och därmed kommer vi ändå få en dämpad konjunktur och ökad arbetslöshet.