Q2-rapporter från mina industribolag: Sandvik, Volvo, Billerud samt Saab
Jag fortsätter med rapporter från förra veckan. Det var många och jag hann inte både läsa och skriva, men jag har i alla fall mina anteckningar.
I den här posten blir det lite industribolag, så att det blir ett tema. De rapporterade inte alla samma dag.
Sandvik
Sandvik har rasat på börsen efter rapporten och det är inte logiskt. Det är en bra rapport. Å andra sidan var börskursen över 400 kronor inte heller logisk så logikfelen tar ut varandra.
Med alla objektiva mått är siffrorna i rapporten fantastiska. 17% högre orderingång, 24% högre omsättning, 48% högre "justerat EBITDA" och 63% högre resultat på sista raden. Det är till och med bättre än vad som sades vara förväntat. Det gör fallet, 4-5% direkt minuterna efter att rapporten publicerats, oväntat.
För långsiktiga investerare spelar sådana här onaturliga reaktioner ingen roll, men det minskar absolut förtroendet för aktiemarknaden när priser rör sig "konstigt".
Kvartalsvinsten är 5,2 miljarder kronor, upp från 3,2 för ett år sedan. 5,2 miljarder kronor i vinst för ett kvartal är den högsta siffran jag sett sedan jag började skriva ner kvartalssiffror. Nästan alla kunder vill ha mer, förutom "lätta fordon". Bilförsäljningen verkar gå halvknackigt, i alla fall bland Sandviks kunder.
Volframgruvan i Österrike fortsätter att vara en fantastisk tillgång som ger Sandvik möjligheter som konkurrenter helt enkelt inte har. Jag gillar företag som är "vertikalt integrerade" av den anledningen, även om det också är en risk och det är mer inne att vara "renodlade".
Tydligen har volframpriset fortsatt att stiga den senaste tiden och i många analytikers modeller betyder det sämre tider för Sandvik. Volfram är en hård och värmebeständig metall och används i många stållegeringar för verktyg. Högre priser på volfram skulle därför betyda sämre marginaler eller minskad försäljning. Sandvik själva försöker tona ned den kopplingen.
Avdelningen kuriosa: Man publicerade en uppskalad lågupplöst bild på VD:n Stefan Widing i anknytning till VD-ordet så han är jättesuddig.
Volvo
Sveriges mest exponerade industribolag måste vara AB Volvo, inte att förväxla med Volvo Cars. Volvolastbilar finns överallt i världen. Ofta som Volvo men ibland med andra varumärken som Renault och Mack. Försäljningen för Volvo svänger mycket med konjunkturen och har varit på nedgång de senaste åren.
Det verkar nu som att konjunkturen, globalt i alla fall, har bottnat och är på väg upp igen. I Q2-rapporten gick de flesta siffrorna åt rätt håll. Kvartalsvinsten är återigen över 10 miljarder (10,4), jämfört med 7,5 miljarder för ett år sedan och 8,4 miljarder förra kvartalet.
Bra jobbat Volvo och alla Volvoanställda.
Det är framförallt lastbilar som ökar medan anläggningsmaskiner (grävskopor och sånt) nu är en mycket mindre avdelning efter att man sålt Kina-delen. Om man bortser från Kina-delen så har man sålt fler maskiner men det krävs en stor ökning för att kompensera. I det närmaste en fördubbling. Anläggningsmaskiner verkar också ha problem med amerikanska tullar, mer än lastbilar procentuellt.
En del av Trump-tullarna, de som förklarats olagliga, kommer att betalas tillbaka till Volvo nästa kvartal. De skriver att det handlar om 1,1 miljarder kronor. Det kan bli fler återbetalningar framöver men andra Trump-tullar var inte lika flagrant olagliga så det är inte lika säkert. Oavsett tar det lång tid att driva civilmål mot den amerikanska regeringen.
Å andra sidan har Volvo gått med på att betala 1,8 miljarder kronor absolut-inte-böter-för-man-har-inte-gjort-fel till Kalifornien. Det handlar om att man inte uppfyllt alla krav Kalifornien ställer på utsläpp och dokumentation av utsläpp för ungefär ett decennium sedan. Inte för att man medvetet gjort något fel, absolut inte.
Geografiskt pekar man ut Nordamerika som den drivande delen av ökningarna. De vill ha allt fler Volvo-lastbilar (antingen som Volvo eller som Mack).
Aktiepriset reagerade just inte, bortsett från lite skakig handel vid börsöppningen. Det finns ofta chans att köpa eller sälja till ytterlighetspriser just efter rapport när ovanligt många antingen vill köpa eller sälja, men efter några minuter eller någon timme så brukar priserna stabiliseras någonstans.
Billerud
Billerud är det bolag i min aktieportfölj som går sämst, och man håller knappt näsan ovanför vattenytan. Orsaken enligt Q1-rapporten var att det var för svår konkurrens i Europa, Billeruds viktigaste marknad.
Inget verkade ha ändrats sedan Q1 så förväntningarna på Q2-rapporten var låga. Resultatet blev återigen en förlust, -64 miljoner kronor för Q2. Det är små belopp jämfört med omsättningen, och det är en mindre förlust än i Q1 men det är en förlust.
Billerud har de senaste 12 månaderna rapporterat totalt 42 miljoner kronor i förlust. För några år sedan gjorde man miljardvinster.
Med en sådan rapport gick aktiepriset upp 7%. Anledningen till uppgången är att man säger sig ha bättre resultat framöver och att man säger att man varit framgångsrika med att höja priser och minska kostnader. I Nordamerika, den del som går bra, har vinsten tydligt ökat och i Europa har "EBITDA" ökat (från låga nivåer) även om man fortfarande gör en rörelseförlust.
I rapporten skriver man att man höjt priser vilket minskat mängden man sålt men inte mer än att det var netto positivt. Det är inte rimligt att sälja till förlust, men det är inte heller positivt att växla ner till ett mindre företag.
Billerud har inte varit en bra investering för mig. Jag halkade in som BillerudKorsnäs-ägare när jag ville ha aktier i ett bolag som ägde skog. Tyvärr sålde BillerudKorsnäs omedelbart all skog men jag stannade som ägare. Det var fel beslut av både BillerudKorsnäs och mig.
De blir åtminstone ett allt mindre problem i takt med att de krymper.
Saab
Om Billerud är tråkiga så kan man säga det motsatta om Saab. De är inte en del av min aktieportfölj men jag har hållit ögonen på dem ett tag. Indirekt äger jag en del av Saab via Investor så helt irrelevant är det inte.
De stora affärerna var redan kända, inklusive beställningen av ubåtar från Polen. I Q2-rapporten berättar man att man har en ny marinavdelning, kallad Naval, vars främsta uppgift framöver blir att leverera A26-ubåtar till Polen.
Man säger att man tänker expandera GlobalEye-tillverkningen till sex plan om året till 2030 så uppenbarligen tänker man sälja fler av dem än vad som är redan beställt. Det pratas om att det ska vara NATOs framtida radarplan men jag tror inte det kommit några NATO-beställningar ännu.
Man pratar också om att lägga mer Gripentillverkning i Brasilien, vilket lär göra brasilianarna glada.
Totalt hade man beställningar på 68 miljarder i Q2, varav 47 miljarder kronor för ubåtarna. Det är mycket pengar och oron är alltid att det blir mer än Saab kan hantera. De behöver mer skickligt och erfaret folk och fler fabriker och fler testområden och allt sådant tar tid att få till. Sedan förra rapporten har man ökat antalet anställda med ytterligare 500 personer, men det behövs mer.
Än så länge ser det dock bra ut. Omsättningen har ökat kraftigt jämfört med för ett år sedan (från 19,8 till 25,4 miljarder) och även vinsten ökar, från 1,5 till 2,1 miljarder kronor.
Aktiepriset reagerade mycket positivt efter en tids nedgång. Priset har ökat från 520 till 580 kronor sedan rapporten, även om man ska veta att priset var uppe och sniffade på 750 kronor för ett halvår sedan. Problemet är att marknaden återigen verkar ha gått till överdrift. Saab är ett snabbt växande företag och motiverar ett högt aktiepris, men inte så här högt, väl?
Investor
Investor är inte i sig ett industribolag, men de största innehaven är Atlas Copco, ABB och Saab så jag tycker ändå att de passar här. Investor är också mitt största aktieinnehav så jag har varit både glad över uppgångarna och lite bekymrad över att substansrabatten försvunnit. Investmentbolag som bara sitter på börsnoterade aktier ska inte kosta mer än aktierna kostar.
20% av Investor är icke-noterade innehav, och då framförallt Mölnlycke, men det är inte de som drar upp aktiepriset för inget av de icke-noterade bolagen gör något spektakulärt.
Vinsten, vilket i Investors fall motsvarar hur börskurserna rört sig, blev 117 miljarder. Stora uppgångar i ABB, Atlas Copco, Epiroc och andra kombinerades med mindre nedgångar i Saab, Nasdaq, Mölnlycke, Piab, Atlas Antibodies och framförallt EQT. EQT är ett "Private Equity"-bolag, ett bolag som tar in pengar från stora aktörer och gör stora investeringar åt dem. Den branschen har tappat förtroende efter några trovärdiga analyser som beskriver dem, som grupp, inte specifikt EQT, som luftslott.
En detalj jag noterade är att Investor verkar ha ökat i flera onoterade bolag. Ägarandelen i Mölnlycke har gått från 99,7% till 99,8% och liknande förändringar finns för andra bolag. Jobbar de aktivt på att köpa ut de som äger en spillra av bolagen? Finns det en fördel att äga 100,0% jämfört med 99,7%? Eller är det bara fråga om felaktiga avrundningar?
Kommentarer
Skicka en kommentar
Berätta vad du vet, tror och tycker om de ämnen jag berör!