Nej, realräntan är inte den högsta i mannaminne
Min bloggkollega Onkel Tom sa nyligen att han inte kunde komma ihåg en högre realränta om man tittade på inflationen bara de senaste månaderna. Efter att ha studerat ränte- och inflationstabeller så kände jag direkt att det inte kunde stämma, men exakt vad har realräntan varit om man tittar tillbaka?
Realräntan, till skillnad från den nominella räntan, är räntan efter inflation. Om man betalar mindre ränta än inflationen så har man en negative realränta, så om man köpt något som ökar i värde med inflationen så går man plus, trots lån.
Riksbanken har historiska räntor sedan 1907 (först diskonto, sedan reporänta). SCB har samlat på sig prisdata sedan 1914. Kombinerar man dem så får man den här bilden:
Den feta linjen är den vanliga realräntan. När den dyker kraftigt så är det för att inflationen har slagit till men räntorna inte har höjts, då räntehöjningar alltid tar ett tag.
Den streckade linjen är den ränta man får om man tittar på inflationen bara ett kvartal i taget (uppskalat till årstempo). Det finns en anledning att riksbanken inte gör så eftersom det svänger kraftigt. De brukar "justera för säsongseffekter" när de ändå tvingas kolla på enskilda månader men det har jag inte gjort här eftersom jag inte vet hur.
Man kan lätt se att den streckade linjen ofta har varit högre än den är nu, senast 2020. Vi kan zooma in på de år som man kan förväntas komma ihåg om man är född på 1970-talet och ser då att realräntan fortfarande är rekordlåg. Det är både 5 och 10 procentenheter upp till de hösta nivåerna vi sett.
Det här visar tydligt hur dåligt vårt minne är och hur lätt det är att tappa historisk kontext. Vi har fortfarande låga räntor, både nominellt och reellt, även om man bara tittar på inflationen de senaste 3 månaderna.
Det är korrekt Daniel. Det som dock gärna också glöms bort är att skuldkvoten ökat vilket i sin tur bla beror på ränteexperimentet superundret roat sig med vilket drivit upp bostadspriserna. En annan faktor är att immigrationen varit kraftig under många år vilket också pressat upp bopriserna så det kan diskuteras om det ens är lönt att jämföra räntesatser i isolation...
SvaraRaderaDen höga belåningen slår åt båda hållen. En sak jag inte nämnde men som jag funderade på är att realräntan varit rekordlåg senaste 1-2 åren. Det är 70 år sedan den senast var nere på -10-15%. För de som haft lån kan det visa sig att det här var fantastiskt bra även om det sved rejält under ett år.
RaderaDet förutsätter förstås att lönerna jagar ikapp inflationen igen, vilket de brukar göra men vi har inte sett det hända ännu.
Tack, mycket intressant Daniel. Jag saknar lite info för att få ihop helheten.
SvaraRadera1) Är detta baserat på KPIF eller KPI siffror? Det ser ut att vara KPI och det tror jag är fel index att använda. Det är skitsvårt att få positiv realränta i ett scenario där Riksbanken höjer räntan som de gjort nu baserat på inflation som inte är räntejusterad.
2) Fortsättning på ovan. Baserat på KPIF så är realräntan uppe på 3.1 eller 3.2 kvartalsvis. Din graf visar noll. Varför har vi olika värden?
3) Vad drar du för slutatser om framtiden? Anledningen till att inflationen är intressant att mäta är ju för att agera på informationen. Hade det här varit ett reglersystem där vi vill hamna på en realränta i intervallet 0-2% och med kurvor som såg ut som ovan så hade vi behövt vida åtgärder ...
Mvh
Anders G a.k.a. Onkel Tom
Jag länkade till källorna vilket är KPI för moderna år och något med pris för äldre år. KPIF är nog relativt nytt så källan nämnde det inte ens. Skulle man ta den så skulle grafen helt klart hamna högre för nu, men antagligen också på andra ställen.
RaderaJag är inte heller säker på att KPIF är rätt sak att titta på för det är bara ett mått riksbanken använder för att inte hamna i rekursion i sina beslutsunderlag. För vanliga människor finns ingen anledning att titta på inflation med en del av inflationen ignorerad.
Min slutsats om framtiden är att den kommer överraska oss! Jag vet inte om det finns några direkta mål för realräntan men jag tycker att det vore sunt om både nominell ränta och realränta vore positiva så att pengar har en kostnad.
Personligen upplever jag fortfarande en pågående inflation. Räntor och bensin och kanske el må ha blivit billigare vilket kompenserar för många människor, men mina kostnader är bara indirekt räntor, bensin och el. Det är det som jag tror gör riksbankens jobb svårt. Inflationen går inte i synk och om man släpper efter på ett ställe så kan det smitta andra ställen.
Det är mycket psykologi i riksbankens jobb. Jag tror de är fullt medvetna om att det inte är räntehöjningar i sig som alltid får effekt utan att de visar att de kommer stoppa inflationen, vad det än tar att göra det. Skulle de tvärtom säga att det är meningslöst att höja räntan och "ge upp" så skulle inflationen rusa iväg eftersom folk då tror att inflationen kommer rusa iväg.
Rotproblemet som gör räntefrågan så känslig är att att Sveriges beslutsfattare (regering och riksdag) de senaste två decennierna glatt låtit belåningen öka till skrämmande höga nivåer. Pissa för att hålla sig varm...
Tack,
RaderaPratar vi pengar i plånboken och påverkan på vår privatekonomi så är KPI rätt mätvärde. Håller med!
I sammanband med realränta är nog därför KPI rätt att titta på.
Jag håller med om att en positiv ränta är att eftersträva. Det jag är emot är de snabba förändringarna (det ökar risken för felaktiga bedömningar) och det ensidiga fokuset på inflation när vi inte har löneinflation i nämnvärd omfattning.
Tillgångsinflation är ju ett faktum i den lågräntemiljö vi haft. Det hade varit svårt att hävda att vi haft rätt ränta medan arbetslösheten var 12% och bostadsbriseten enorm.
Oavsett vad som är "rätt" nivå så måste en justering ske med viss finess. Annars får nog Riksbanken "Prästens lilla kråka" som signautmelodi :)
/Anders