Min Afrikainvestering blev en massa svenska bolag

JPM masserade nyligen min Afrikafond så för två veckor sedan valde jag att sälja den. De pengarna låg i den syltburk jag kallat "chansinvesteringar" så sedan dess har jag roat mig med att placera pengarna i en bunt olika pyttiga chansinvesteringar.

De företag som fick dela på större delen av pengarna var Cibus, Cliens Small & Micro Cap, Cloetta, Heimstaden Pref och SBB D medan en bunt gick in på en vanlig indexfond och resten till min kassa som bidrag till ISK-skatten som jag tänkte betala snart.

Den som tjänade mest var nog banken för så små affärer kostar mig minst 0,25% i courtage hos Avanza och det var efter att de tagit 0,25% av fondpengarna i valutaväxlingsavgift.

Jag har inga självklara motiveringar för varför de här köpen är lysande då det trots allt handlar om chansningar, men jag kan beskriva hur jag tänkt.

Figur: Cloetta utdelningshistorik

Cloetta har gått ner mycket för att deras dyra och försenade fabriksbygge i Nederländerna ligger som en våt filt på aktiekursen. Jag chansar på att det blir bra till sist, men det är ingen enorm potential. Som man ser på utdelningshistoriken så är de inte direkt förutsägbara.

Heimstaden Pref och SBB D är aktier som är binära. Båda aktierna är för företag som överbelånat sig och riskerar kollaps vilket sänkt aktiepriserna rejält. Från den här positionen kan priserna dubbla eller trippla eller så kan aktierna bli fullkomligt värdelösa, allt beroende på hur det går för företagen.

Jag ser det som 50% risk att pengarna in i SBB och Heimstaden går helt förlorade men det är en extremt liten "investering" så oavsett hur det går kommer jag inte påverkas mycket. Jag valde SBB D istället för SBB B då de är en aning svårare att späda ut i en akrobatisk finansmanöver även om den långsiktiga potentialen också är mycket mindre.

Cliens Small & Micro Cap är en fond jag fick upp ögonen för innan jul och skrev om då. Det är en helt nystartad liten fond och jag hoppas att förvaltaren ska lyckas lika bra som han gjort med några tidigare fonder.

Figur: Cibus utdelningshistorik

Cibus var inte så mycket chansning som det minsta innehavet i en kategori (fastigheter) där jag behövde öka enligt min ombalanseringsstrategi. I och för sig kom en rekommendation att sälja Cibus så att köpa kan absolut ses som en chansning. Speciellt som utdelningen antagligen kommer ta en rejäl smäll i år. Däremot fanns det ingen "chansning" över slutslutten som gick in i en indexfond.

Det här var min lekstuga. Beloppen var små, i promille av min portfölj, och det innebär att jag inte längre är exponerad direkt mot Afrika. Det är synd att jag tappat Afrika, men det verkar helt enkelt vara för svårt att investera där då det saknas pålitliga och stabila finansmarknader på kontinenten. Det blev mest en massa banker i Sydafrika och det är inte en framtidsbransch eller ett framtidsland.